Politiska nasare

Ännu idag, torsdag den 11 juni, får jag se och höra två partisekreterare, Per Schlingman, moderat, och Ibrahim Baylan, socialdemokrat, sitta i morgon-TV och vidhålla att deras partier gjort bra resultat i söndagens val till EU-parlamentet. Att så kategoriskt förneka verkligheten är ett sjukt beteende. Finns det ingen terapeut som kan erbjuda sina tjänster?

Sällan har jag sett två så löjliga figurer i TV-rutan samtidigt.

En vädjan till de två partier som envisas med att kalla sig stora. Gör en insats i denokratins tjänst, kasta ut nasarna från det offentliga rummet. Demokratin kräver respekt, de som inte accepterar detta sällar sig till skaran av demokratins dödgrävare.

Folknykterhetens dag

På Skansen framförde nykterhetsrörelsen det självklara kravet på tidigare stängning av krogarna för att minska alkoholkonsumtionen i offentliga miljöer.

Det finns flera hyllkilometer med utredningar och rapporter som påvisar ett mycket tydligt samband med mellan alkohol och våld både i offentliga miljöer, i hemmen och inom den närmaste bekantskapskretsen.

Antag att av alla över 18 år är vi c:a 15% som aldrig dricker alkohol, ungefär 65% som dricker sällan och lite, så återstår 20%, hälften storkonsumenter och hälften alkoholister. Det är naturligtvis helt horribelt att de 20 procenten storkonsumenter och alkoholister ska utgöra riktmärke för alkoholpolitiken i Sverige.

Lika tydlig som kopplingen mellan våld och alkohol är sambandet mellan tillgänglighet och konsumtion. Ändå går alkoholpolitiken åt helt fel håll. Hittils under 2000-talet har alkoholkonsumtionen ökat påtagligt, tillgängligheten har gått samma väg. 

Visst finns det starka lobbyorganisationer bakom alkoholindustrin och dessvärre väldigt mycket pengar. Men det är svagt av politiker, det offentliga samhället och massmedia att falla undan för lobbyisterna, ja till och med gå alkoholindustrins ärenden.

Alkoholen är en drog bland andra droger som orsakar hjärnskador, betendeströrningar och personlighetsförändringar redan vi måttlig konsumtion. Dessa skador bland de drygt miljonen individer som är storkonsumenter och alkoholister är naturligtvis mer påtagliga och drabbar inte bara den som dricker utan i högsta grad anhöriga, framförallt deras barn, men också släktingar, vänner och arbetskamrater. Hur många människor som dagligen lider och far illa för att de har en alkoholist eller storkonsument i sin omgivning är omöjligt att uppskatta. Men det är alldeles för många. 

Vill du vara en fri människa, leva i samklang med dina känslor, din etik och moral? 

Avstå från alkohol och andra droger.

Sthlm - Gävle

De flesta som reste E4:an norrut för c:a 20 år sedan minns säkert när kommunalpolitikerna i Älvkarleby fick hybris och beslutade att placera Älvkarleby på kartan.

Mitt i skogen vid E4:ans avtagsväg till Älvkarleby stod plötsligt en blå byggnad, säkert minst 11 våningar hög. Hotell Älvkarlen prydd med ett rött neonhjärta. Den gamla mjölkpallen hade växt högt över trädtopparna!

Nu ska Gävle bygga ett ännu högre hus, den vita Svanen i vägkorsningen till Sandviken. Ingen ska passera utan att veta att någonstan i närheten bakom den kringliggande, ganska lågväxande skogen, ligger Gävle.

Klart att Stockholm måste hänga på trenden och bygga ett jättehögt hus mittför Stockholms Central. Det blir ett utomordentligt signum för den eviga småstaden och Stockholm befäster sin ställning som Europas Gävle.

Biltullarnas beskyddare

När finansborgarrådet Sten Nordin nu går ut och aviserar höjda biltullar frågar yrvakna journalister varför han ändrat sig sedan debatten om trängselskatter. Nordin gömmer sig rutinerat bakom folkomröstningsreultatet. Ingen reagerar på att folkomröstningen handlade om trängselavgifter med en tydlig miljöprofil och att varenda moderat i Stor-Stockholm var aggresiva motståndare.

Det Sten Nordin gör nu är att ta upp ett gammalt moderatförslag från 1990-talet om införande av biltullar, en modell som innebär en ren tullavgift och där intäkterna går direkt tillbaka till projekt för ökad bilismen i regionen. Ansvaret för klimat och miljö sparkas iväg till staten utan några som helst garantier.

De moderatledare som framför sina framtida trafikplaner på regeringens egen debattsida i Dagens Nyheter är mycket vidlyftiga när de beräknar hur de ska finansiera sina motorvägsprojekt. Allt ska betalas med att i förväg inteckna alla inkomster från biltullarna de kommande 30 åren. Detta förutsätter att det blir moderatmajoritet i Stockholm och flertalet av länets kommuner i 30 år och att i prinicip allt annat inte heller förändras de närmaste 30 åren.

Därefter följer den märkliga slusatsen att om Stor-Stockholms kommuner tar så stort ekonomiskt ansvar för utbyggnaden av vägarna så får staten pengar över till att satsa på kollektiva trafiklösningar. Så naivt, inte ens nuvarande finansministern, Nordins partikamrat, skulle ge ifrån sig några sådana bindande löften. Vad framtida finansministrar säger finns ingen som helst säker uppfattning om idag.

Men Sten Nordin trivs som fisken i vattnet när han äntligen får sätta moderatprofil på biltullarna. De som har råd ska ha rätt att ta bilen till stan utan att trängas med kreti och pleti. De som inte har råd får tränga ihop sig i en kollektivtrafik som det inte avsätts en enda säker krona för utbyggnad och standardhöjning.

Det skulle inte förvåna mig att mellan raderna finns redan inskrivet att göra biltullarna avdragsgilla i deklarationen. Det gynnar de moderata kärnväljarna.

De Nya Moderaterna har tappat masken och faller nu tillbaka i klassisk högerpolitik.

Vilken fest!

Vilka fantastiska människor.

Den stora segern för förnuftet och demokratin firades på trevlig indisk restaurang på Västgötagatan. Anställda och anhöriga från Serafens äldreboende på Kungsholmen kan med raka ryggar gå vidare och satsa på att Serafen i framtiden blir känt som det bästa av äldreboenden i Stockholm. 

Om politiker och tjänstemän drar åt samma håll är det fullt möjligt att nå bästa ranking bland stadens äldreboenden. Personalen är den viktigaste faktorn för att våra gamla ska få ett bra boende på ålderdomen. Dom har redan visat att dom är beredda att ta ansvar när de satte sig på tvären i protest mot "Alerismodellen". Att få dela de anställdas glädje är ett stort privilegium och jag tackar er alla för detta.

Jag ser framtiden an med förtröstan, när den dagen kommer vill jag bo på Serafen!

Under tiden sänder jag en sorgens tanke till riskkapitalisterna som trodde att det skulle löna sig att spekulera i äldreomsorg. Sorry, ni kommer aldrig att lyckas och ni kommer aldrig att uppleva sann lycka och glädje hur många miljoner eller miljarder ni än lyckas skrapa ihop. 

Girighet och egoismen är inga bra följeslagare i livet.

Aleris åker ut från Serafen!

Det är en stor framgång att avtalet med Aleris äntligen sägs upp, framförallt för de boende och deras anhöriga. Men också för personalen som utsatts för en arbetsgivare som inte på långa vägar kunnat motsvara vad som kan förväntas på en bra arbetsplats i modern tid.

De allvarliga missförhållandena på Serafen under det senaste halvåret med en mängd Lex Sarah-anmälningar och klagomål från boende, anhöriga och personal på Serafen tvingade den moderatledda alliansen att vid torsdagens sammanträde i stadsdelsnämnden att säga upp avtalet.

Äntligen, finns det anledning att utbrista
Socialdemokraterna på Kungsholmen har vid så gott som varje sammanträde med stadsdelsnämnden under det gångna året uttalat misstro med Aleris sätt att bedriva äldreomsorgen. Förtroende för Aleris har successivt körts i botten och tilltron till bolagets förmåga att driva en god äldrevård på Kungsholmen är sedan länge borta.

Moderatalliansens omvändning under galgen
Den moderatledda alliansens snabba fotbyte är en omvändning under galgen. Så sent som vid stadsdelsnämnden sammanträde före jul försvarade företrädare för alliansen fortfarande den goda kvalitén i Aleris äldreomsorg.
Dock ger jag stadsdelsnämndens ordförande Regina Kevius(m) en eloge för att hon när Aleris brister blev uppenbara, lät förnuftet gå före nyliberal dogmatism och partipiska.

Nu finns det möjlighet att med Serafen i stadsdelsnämndens egen regi utveckla ett äldreboende som i framtiden kommer att kännetecknas av god omsorg, hög kvalitet och som det bästa äldreboendet i Stockholms stad.
Med en bred politisk uppslutning bakom en sådan satsning är jag och alla socialdemokrater på Kungsholmen beredda att medverka.

Stopp för privata bolag med vinstintresse
Beslutet att säga upp avtalet är naturligtvis i första hand en vinst för de boende på Serafen, som nu kommer att få stor chans att uppleva en äldrevård av god kvalitet.

Stadsdelsnämnden och dess duktiga förvaltning måste nu bygga upp en kompetens för att driva egen kommunal äldreomsorg och på detta sätt åter ge Kungsholmens äldre valfrihet på riktigt vid valet av äldreomsorg.

Förhoppningsvis innebär dagens beslut ett definitivt stopp för att anlita privata vårdbolag med avkastningskrav på uppemot tio procent och med en minimal demokratisk insyn.

Anhörigmöte på Serafens äldreboende

Sedan mitten av decmber har en ansenlig tid gått åt till kontakter med anställda och anhöriga vid det av Aleris drivna äldreboendet Serafen vid Bolindrs plan på Kungsholmen. I kväll var det anhörigträff på avdelningarna Klastorp och Kristineberg. Inte helt olikt föräldramötena i förskolan och skolan som upphörde för inte så många år sedan Nu har jag fått en försmak på vad som väntar, föräldramöten eller anhörigmöten, inget som jag varken längtar tillbaka till eller ser fram emot.

Min främsta anledning till besöket på anhörigmötet var att jag som stadsdelsnämndspolitiker har ett ansvar för att ta reda på hur riskkapitalisterna förvaltar de skattepengar som dom får för att driva verksamheten.

Tyvärr kan jag inte säga att jag blev imponerad, mer förtvivlad och förbannad. När en av Alerischeferna beklagar att hon inte har lika mycket pengar till verksamheten som företrädarna Förenade Care hade till och med januari förra året är det ett rått, cyniskt och ynkligt uppträdande.

Det var Aleris som i sitt anbud lade sig några miljoner, tror att det var fem, under det pris Förenade Care fick vid föregående upphandling 2002. Dessa miljoner i lägre anbud innebar direkt att c:a tio heltidstjänster måste bort omgående om de skulle i övrigt ha samma pengar som företrädaren.

Lägger man därtill att Aleris som är en ganska stor koncern också ska få ihop några miljoner per år till ett antal välavlönade direktörer samt leverera in kapital till aktieportföljen i riskkapitalbolaget EQT:s fond nr 4 så blir det inte så många skattekronor kvar till personalens löner och omsorgen om de boende.

Den stora skillnaden på kvällens anhörigmöte och föräldramötena i förskolan och skolan var att lärare och andra anställda ansträngde sig när det gällde att tillmötesgå föräldrar och barn i syfte att nå samstämmighet och för alla godtagbara beslut. De anhöriga på Serafen argumenterad för döva öron. De fyra chefsdamerna var totalt iskalla, inte ens en antydan till dialog, tvärtom uppvisade man ett direkt avvisande kroppsspråk när de mest kritiska anhöriga tog till orda. Det var skrämmande och så fruktansvärt omodernt i dagens kommunikationsintensiva samhälle.

Var rekryterar man sådana hårdhudade människor?
Efter alla kontakter med anställda på Serafen den senaste månaden vet jag att detta uppträdande från chefernas sida inte var en tillfällighet. Ingen som helst dialog med de anställda, bara direktiv. Anställdas eventuella personliga önskemål har helt nonchalerats. En arbetsgivarattityd som jag aldrig tidigare mött i Sverige.

Nej, befria svensk arbetsmarknad, skattebetalare och äldreomsorg från den här typen av vinstmaximerande företag. De får söka sin lycka i andra brancher.