lördag, september 30, 2006

Vad har hänt i den stockholmska socialdemokratin?

Varför ska man inte diskutera personligt ansvar när partiet i Stockholm gjort sitt sämsta val någonsin?

Nej det passar tydligen inte de som nu sitter med skägget i brevlådan. När massmedia visar sin nyfikenhet och intresse för vad som händer går den under senare år vanliga uppmaningen ut till alla de som till äventyrs kan veta något att inte uttala sig för media utan "hänvisa till den interna process som pågår". Vaddå internt, har inte medlemmar och väljare rätt till någon insyn, än mindre påverkan.

Vad har hänt i den stockholmska socialdemokratin?
Vi som gärna framhåller oss som demokratins försvarare och i högtidstalen påminner om att det var socialdemokratin och fackföreningsrörelsen som stod främst på barrikaderna när den allmänna rösträtten drevs igenom i Sverige för drygt 80 år sedan.

Nej nu skall locket läggas på så att de som anförde partiet i katastrofvalet i lugn och ro får slicka sina sår och manövrera sig i rätt läge för att överleva katastrofen och skapa nya plattformar för sina politiska liv.

Något sjukt har smugit sin in i den socialdemokratiska apparaten. Visst har jag genom åren sett åtskilliga punschiga boxare som knockats medvetslösa match efter match men ändå rest sig upp och utropat sig själva till världsmästare. Att dessa ofta lider av kraftiga hjärnskador är väl känt och allvarligt. När politiker börjar bete sig på samma sätt blir jag mycket bekymrad.

I ett sundare klimat hade naturligtvis både Stockholms Arbetarekommuns styrelse och samtliga borgarråd ställt sina platser till förfogande redan dagen efter valet. Därefter hade medlemmar, s-föreningar och representantskap i normal ordning utsett ny styrelse och oppositionsborgarråd. Jag är övertygad om att flera av de som idag sitter i styrelsen och säkert något av de avgående borgarråden hade getts förnyat förtroende i en sådan process.

Men att prövas på detta sätt tycks inte falla någon in. Istället deklarerar alla att de ska fortsätta som förut, som om ingenting hänt. Det är sjukt!

fredag, september 29, 2006

Som katter kring het gröt

En analys av valutgången visar tydligt att det var det bristande förtroendet i Stockholm stad och län som kraftfullt bidrog till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten. Detta måste få tydliga konsekvenser för den politiska ledningen i Stockholm både inom partiet och i stadshuset. En rannsakningens och självprövningens tid bör naturligtvis nu prägla den stockholmska socialdemokratin.

I Stockholm gjorde socialdemokraterna det sämsta valet i modern tid. Ett valresultat på knappt 25% och åtta förlorade mandat i Stockholms kommunfullmäktige. Men inte ett ljud om vem eller vilka som är ansvariga för katastrofresultatet. Tänker de ledande socialdemokraterna i Stockholm fortsätta med samma laguppställning kommer osökt tanken på strutsen som stack huvudet i sanden. Men det går inte att försöka göra sig osynlig och tro att stockholmarna ska glömma det misslyckade valet.Väljarna i Stockholm har tydligt sagt ifrån att de saknar förtroende för Stockholms socialdemokrater. De och medlemmarna i Stockholms Arbetarekommun har rätt att få veta vilka konsekvenser detta valresultat leder till.

I stället är det tyst, mycket tyst. De mest berörda, de som främst präglat den socialdemokratiska politiken och valrörelsen, går som katter kring het gröt.


Tänker den politiska ledningen i arbetarekommunen bara sitta kvar på sina poster, som om ingenting har hänt? Ska dessa förlorare klara av uppgiften att leda och bygga upp ett slagkraftigt oppositionsparti med målet att återvinna stockholmarnas förtroende i valet 2010. Nej, det är naturligtvis inte möjligt.

De tecken på valanalys som har anats från Annika Billström är dels att det är Göran Perssons fel att det gick dåligt i Stockholm och att Stockholm skulle vara utsatt för en rikstrend, att regeringen Persson fört en storstadsfientlig politik. Att stockholmare har svårt att kalla rikets andra stad för storstad är väl känt sedan länge. Kanske har dom rätt, för Göteborgs socialdemokrater verkar inte ha drabbats av vare sig storstadsfientlighet eller rikstrend. Det verkar mer sannolikt att riket drabbats av en stockholmstrend.

Att skylla på andra förstärker bara bilden av dåliga förlorare oförmögna att se sin egen roll och sitt eget ansvar för misslyckandet i Stockholm. Dessutom visade Göran Persson att han har så pass gott omdöme att han redan på valnatten tog konsekvenserna av valresultatet.

Vad det misslyckade valet i Stockholm beror på, förutom brister i ledarskapet, kräver djupare diskussion och analys, men det ser ut som en paradox där Annika Billström lagt mycket tid på företagandet och näringslivsfrågor, ett fruktlöst försök till inbrytning i moderaternas favoritområde samtidigt som moderaterna i huvudsak pratat om jobben, den del av politiken där vi socialdemokrater länge haft vår hemmaplan. Idag har vi fått svart på vitt att Fredrik Reinfeldt och Kristina Axén Olin avgick som överlägsna segrare i ”makeovermatchen”.

Jag känner inte något personligt agg till Annika Billström, Tomas Rudin och Bosse Ringholm, jag är inte besviken på partiet, jag är upprörd och förbannad för att de ledande socialdemokraterna i Stockholm vägrar att se sanningen i vitögat och ge plats för nya krafter som kan återge förtroendet för (s) i Stockholm.

torsdag, september 14, 2006

Folkpartiet tillsätter etikkommisson

Snällisten Stefan Einhorn ska leda fp:s etikkommission. Utan tvekan ett gott val, men hur ska det gå för Lars Leijonborg och Jan Björklund som frankt har gått ut med att dom "gjort upp med snällismen"?

Men visst behöver folkpartiet en etikkommision, inte bara på grund av dataintrånget. Läste just i en av våra lokaltidningar här på Kungsholmen där alla partier tillfrågats om hur de ställer sig till utförsäljning av allmännyttans fastigheter till bostadsrättsföreningar. Så här svarar folkpartiet:
"Den som vill ska få köpa sin hyreslägenhet i allmännyttan. Inte bara ledande socialdemokrater och LO-företrädare ska ges denna möjlighet." Vad är detta om inte både lögn och förtal?

Det moraliska och etiska förfallet har gått på djupet inom folkpartiet. Hur har de järnhårda "elakisterna" Björklund och Jakobsson lyckats få de inom folkpartiet talrika och gudfruktiga frikyrkomedlemmarna att så fjärma sig från sin tro och sina biblar.

Nej här behövs räfts och rättarting. Förhoppningsvis klarar folkpartiet av att hitta tillbaka till en mer folklig moral och etik, och kanske till och med hittar de sin socialliberala ådra om de gräver tillräckligt djupt.

söndag, september 10, 2006

Har lögnen och fusket blivit OK?

Just nu känns det som att den borgerliga medelklassens dubbelmoral upphöjts till någon slags normalitet. Nej, jag ska inte spekulera i folkpartiets dataintrång den här gången. I stället nöjer jag mig med att peka på ett par i förbigående uppsnappade texter.

I slutet av veckan fick jag, som bilägare i Stockholm, ett brev från moderaterna Kristina Axén Olin och Sten Nordin. Där kunde jag läsa följande två meningar:
"Trängseln i stockholmstrafiken är inte särskilt omfattande ur ett internationellt perspektiv och tidsvinsterna av trängselskatteförsöket inte särskilt stora. Under morgonrusningen var det exempelvis ingen skillnad alls."
Den andra meningen är en uppenbar lögn. Den första meningen antyder att stockholmarna är gnälliga när de klagar på bilköerna och bör vänja sig med detta tillstånd. Det är ändå mycket värre internationellt.

På ABC:s hemsida läste jag följande:
"En ny undersökning som Stockholmspartiet har gjort visar att av de totalt 101 ledamötena i kommunfullmäktige är nästan hälften heltidspolitiker. Bara en minoritet är fritidspolitiker." Hur kan man få ihop detta? Nästan hälften är heltidspolitiker och fritidspolitikerna är i minoritet, alltså är dom som utgör nästan hälften fler än resten som rimligen måste vara några fler än hälften. Eller finns "Osynliga partiet" redan i Stockholms kommunfullmäktige och gäckar de matematiska beräkningarna? Jag sökte vidare på Stockholmspartiets hemsida för att försöka få klarhet i problemet. Men där fanns inte en rad om denna undersökning.

Nåväl, jag kan bara uttala mig om den socialdemokratiska grupp där jag själv ingår som en av 35 ledamöter och konstaterar att i denna grupp finns det 10,5 heltidsarvoderade politiker vilket motsvarar 30% av hela gruppen. Men det kan kanske beskrivas som nästan hälften om man är yvig med siffrorna. Dock blir det en väldigt stor minoritet av de fritidspolitiker som utgör 70% av den socialdemokratiska fullmäktigegruppen.

fredag, september 08, 2006

Vart tog drevet vägen?

Eller, egentligen har det inte varit något drev. Men visst är det intressant att jämföra med t.ex. Laila Freivalds bostadsrättsköp och den fumlige Lars Danielsson. Skillnaden på dessa enormt uppmärksammade affärer och folkpartispioneriet är att varken Freivalds eller Danielsson begått något lagbrott. Det brott som flera folkpartister misstänks för kan ge upp till två års fängelse vilket inte särskilt många brott ger i Sverige.

Ändå är jag inte säker på att jag verkligen saknar reportage och bilder från Johan Jakobsson eller Niki Westerbergs trädgårdar eller trappus, eller, vad deras grannar och skolkamrater har för uppfattning.

Och vad hände med expressenjournalisten Niklas Svensson? Det enda som läckt ut är att han mår dåligt. Det måste vara tjocka väggar i bonnierkoncerenens hus.

Men det är märkligt att "trädgårdsreportagen" uteblivit.

Är det så lyckligt att massmediafolket äntligen har tagit ett rejält kliv mot en justare pressetik?
Det skulle glädja mig mycket, men än mer förvåna mig.

onsdag, september 06, 2006

När avslöjas Leijonborgs nästa lögn?

Det är högst osannolikt att Lars Leijonborg och troligen också vice ordföranden Jan Björklund inte informerades redan i mars om att LUF:s pressekretarare Per Jodenius hade kommit över lösenord till SAPnet.

Även om Johan Jakobsson bedöms vara en stark partisekreterare kan han knappast helt på egen hand utformat den startegi som innebar att Per Jodenius skulle vända sig till massmedia och avslöja sitt innehav av lösenordet, en i sig märklig strategi, utan att meddela detta till ordförandeparet Leijonborg/Björklund. Om nu Jacobssons strategiska snille gett det resultat som han påstås förväntade sig hade storyn slagits upp stort i Expressen. Alltså, att Leijonborg/Björklund skulle få läsa detta i Expressen och vara helt ovetande, riskera att bli uppringda av massmedia och utfrågade om det inträffade. Det är klart att de skulle sätta upp förvånade miner och vara helt ovetande på riktigt. Men det skulle dom klara mycket bättre om de var förberedda och sampratade.
Nu kom det ingen story i Expressen vilket ser ut att bli en affär för sig. Det är därför också mycket förvånande att Jakobsson och andra inblandade inte såg till att den känsliga frågan på något annat sätt försvann från dagordningen, exempelvis genom att ringa socialdemokraterna och meddela dom att de fått veta att lösenord till SAPnet var på drift. Det hade varit juste och mer i linje med folkpartiets valaffischer.
Idag vet ingen med säkerhet när Jakobsson eller Leijonborg talat eller talar sanning och många frågor är fortfarande obesvarade.

Ska det bli polisen som gräver fram sanningen eller hinner media före?

Reinfeldt bryter sin tystnad

Äntligen har Fredrik Reinfeldt tagit bladet från munnen. Den som fick honom att göra det var Marita Ulvskog. Inte oväntat försöker Reinfeldt helt efter den inarbetade strategiska modellen flytta fokus till Ulvskog från Leijonborg och folkpartiets kriminalitet. Den här gången kommer han inte att lyckas.
Förresten var Marita Ulvskogs liknelse riktigt bra. Hur många våldtäktsmän har inte försökt förminska sin illgärning genom att utmåla offret som lättfotad, lättklädd och egentligen intiativtagare till våldtäkten. På samma sätt har borgerligheten försökt att förminska folkpartiets brott genom ständiga påståenden att socialdemokraterna har ett dåligt skydd mot intrång i sitt interna nätverk.
Sådana anklagelser är direkt patetiska.

Fredrik Reinfeldts ganska taffliga uttalande väcker istället misstankar om att han vet mer än han säger. Är han rädd eller kanske han till och med känner till att LUF:are och MUF:are kontinuerligt byter information med varandra? Hur långt ut har lösenordet till SAPNET egentligen spridit sig?

Vi kommer naturligtvis att få veta det. Den av Reinfeldt så ofta omhuldade poliskåren har blivit riktigt duktiga på att nysta upp brott där datorer och nätverk används.

Det är troligen en hel del kvar innan vi kan summera den här superpräktiga skandalen.

Ett folkparti i fritt fall

Var är magister Björklund?
Någon måste få ordning i klassen!
Nej, nu räcker inte pekpinnarna till. Nu är det bara en tidsfråga innan Leijonborg får kasta in handduken. Han kommer inte att överleva valrörelsen och frågan är nu hur många andra i folkpartitoppen som Leijonborg drar med sig i fallet. Än så länge är det bara magister Björklund som kan beläggas med att ha använt sig av den illegala informationskällan.

Finns det någon i toppskiktet som kan ta över? Hur mår Pihlsäter, har hon fått tillbaka körkortet?

Nej, det är nog kört nu, inte bara för folkpartiet. Det är inte möjligt att restaurera fyrklöveralliansen när ett blad har vissnat och fallit av. Inte ens den mest retoriskt skickliga moderat kan säga att alliansen står stark - vi är mer eniga än någonsin i historien - utan att bli utskrattad.

Att folkpartiet går mot sitt sämsta val någonsin kommer inte att förvåna någon. Men hur ska alliansens ingenjörer i moderatkansliet agera för att rädda alliansens trovärdighet och hur ska folkpartiet hanteras vid en eventuell regeringsbildning?
Utmaningen för Anders Borg och alla tankesmedjor är nog denna gång för stor.

Nu går det inte längre att ens försöka spela 0-0 och hoppas på att decimalerna är på alliansens sida vid rösträkning och mandatfördelning. Det blir i stället fokus på att hålla ned förlustsiffrorna.

Tiden rinner snabbt ut för folkpartiet och alliansen.

tisdag, september 05, 2006

Borgerlighetens diskreta charm

Naturligtvis kommer de flesta ihåg Leijonborgs tidigare utfall om en "socialdemokratisk kultur" i samband med den pappalediga socialdemokraten som skickade fejkade "reinfeldtmail".

Påminner mig ett inte särskilt diskret samtal jag hörde i offenlig miljö för någon månad sedan där ett par yngre folkpartister ohämmat delade med sig av sina smått groteska fördomar om socialdemokratin och socialdemokrater. Min spontana reaktion var att de skämtade men det var på fullt allvar. Smått förfärad konstaterade jag, återigen hur tråkigt det är att de kloka är så fyllda av tvivel och de korkade alltid så tvärsäkra.

Har de (folkpartisterna) blivit övermodiga och förlitat sig på att svensk media ägs av borgerliga familjer som gärna skyddar "sina" partier och deras företrädare?

Risken att invaggas i en sådan falsk trygghet är naturligtvis stor med tanke på att det senaste halvåret har tre framträdande folkpartister ertappats med lagbrott, en gratisåkare och två rattfyllor, utan att det uppstått något mediadrev.

Naturligtvis har en sådan inställning fått förstärkt legitimitet av att en av moderaternas retoriska hörnpelare om en "despotisk och korrupt" socialdemokrati förvandlat socialdemokraterna till ett i alla lägen tillåtet villebråd.

Enkelt uttryckt kan jag konstatera att borgerligheten fallit offer för sina egna myter.

måndag, september 04, 2006

Alliansens skattesänkningar äts upp

Det blir inte 1 000 kronor mer i månaden kvar efter alliansens skattesänkningar, som tidigare utlovats, utan bara 500 kronor. Det framkom vid SVT:s partiledarutfrågning med moderatledaren Fredrik Reinfeldt på söndagen.
Sänkningarna ska finansieras med en rad försämringar och skattehöjningar. Bland annat får man inte längre dra av för fackavgiften, eller hemdator. Egenavgifterna till a-kassan blir högre och bilförsäkringen, för att inte tala om motorcykelförsäkringen, blir också dyrare.

Det som långsiktigt är riktigt oroande med att lägga över sjukvårdskostnaderna i trafikförsäkringen är att det är ett steg mot en privatiserad sjukvårdsförsäkring, modell USA. En sådan utveckling är det inte särskilt många svenskar som vill vara med om.

Vad händer i kommunerna?
Lägg därtill vad som kan komma att hända på kommunal nivå. Blir maxtaxan i förskolan och äldreomsorgen kvar? Hur ska vårdnadsbidraget finansieras i slutändan? Vilka andra kommunala avgifter kommer att höjas eller införas. Avgift för boklån på biblioteken och bort med fri entré på museerna är redan klart. Vad händer med skolmaten?

Bostäderna
Går det att genomföra så många fler omvandlingar av allmännyttan till bostadsrätter? Kommer de allmännyttiga bostäder som inte går att omvandla att säljas till privata hyresvärdar? Hur blir det med hyrorna, ingen har hittils nämnt marknadshyra utanför de borgerliga korridorerna, men flyttar makten in i dessa korridorer lär det inte dröja innan frågan blir aktuell.

Vad händer med trängselskatten om stockholmarna säger Ja?

Till slut, kommer sjukhusen att säljas till privata företag?

Många frågetecken återstår! Svar kommer knappast före den 17 september.

söndag, september 03, 2006

Överraskande blek Reinfeldt i TV

Söndagskvällens utfrågning av moderatledaren visade en Fredrik Reinfeldt långt ifrån storformen. Han lyckades inte övertyga i någon viktig fråga. Tvärtom hade han stora svårigheter att förklara hur sänkt A-kassa ska ge fler jobb.
Han undvek dock att säga "att blir man tillräckligt fattig tar man vilket jävla jobb som helst". Hans besked om hur den som är förtidspensionerad ska få jobb på den öppna arbetsmarknaden var också mycket svävande och oklart. När moderatledaren skulle förklara varför pensionärer ska ha en högre skattesats än de som arbetar var han i alla fall tydlig med att det är avsikten, men motiveringen att det är dom som jobbar som ska ha lägre skatt lär inte hålla. På något sätt har Reinfeldt och aliansen missat att dagens pensionärer har jobbat 35, 40 till och med i 45 år och under alla dessa år avstått en del av sin lön för att betala till den pension de lever av idag. Kanske har deras egen retorik när det gäller att röra ihop "bidrag, bidragsberoende och riktiga jobb" gjort att de helt enkelt missat att både sjukpenning, a-kassa och pension är försäkringar och inga bidrag. Att reta upp den stora väljargruppen som kallas pensionärer är inte särskilt lyckat när valrörelsen går in i slutspurten.

Det blev för mycket trixande med förklaringarna, för många system och tekniker. Plötsligt blev Reinfeldt som vilken politiker som helst, långt från den skickligt intrimmade retoriken som så väl beskrivs i den mycket läsvärda boken George W. Reinfeldt.

Om inget annat avslöjade att de "Nya" moderaterna är samma gamla högerparti som det alltid varit så blev det tydligt i slutet av utfrågningen. Det är de mest utsatta grupperna, arbetslösa, förtidspensionärer och människorna i tredje världen som ska betala aliansens satsning på "de som arbetar".