Fredagsrubriker med sorgkanter

Stopp för billiga hyresrätter
En direkt följd av regeringens slopande av ränte- och investeringsbidrag.
Men det drabbar väl inte vanligt folk? (Reinfeldts version av folk)

Moderat veteran ny landshövding
Moderata veteranen Per Unckel blir ny landshövding i
Stockholms län.
Vilka var det som pratade om en ny utnämningspolitik?

Maud Olofsson öppnar för statlig vd-bonus
De hårt kritiserade vd-bonusarna i de statliga bolagen som förra regeringen avskaffade vill nu näringsminister Maud Olofsson återinföra.
Dessutom vill hon att statliga Sveaskog säljer ut stora delar av sin skog.
Det är till att hushålla med statens tillgångar.
Hur många nya jobb ger sådana här beslut?

Budgeten gynnar de som tjänar mest
De som har de högsta inkomsterna tjänar mest på den nya regeringens budget. Detta enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst (Rut) som har beställts av socialdemokraterna.
Finansminister Anders Borgs kommentar, 15.000:-/månaden, det är väl 16-17-åringar som tjänar det?

Statsministern, var är han?
Han som skulle vara hela folkets statsminister.
Finansministerns kommentar styrker mig i tanken att folk är dom som tjänar 35.000 i månaden eller mer. Resten är väl dom som räknas till utanförskapet.

Jan Björklund - en nationell katastrof

Skolminister Jan Björklund vill sätta stopp för lärare som ger för höga betyg. Skolverket ska kontrollera hur lärarna rättar prov och sätter betyg.
Centralmaktens förespråkare är en känd profil hos Jan Björklund. Den visade han redan Stockholms stadshus. Det är ett stalinistiskt drag som Björklund borde be om hjälp med att bli av med. Finns det någon erfaren terapeuet som är beredd att åta sig uppgiften?

Sedan har vi Jan Björklunds skollagsförslag. Några av punkterna prövades utan någon som helst framgång, varesig diciplinärt eller pedagogiskt.
• Kvarsittning eller försittning. Den stökiga eleven får sona sitt beteende antingen genom att sitta kvar efter skoldagen eller före första lektionen.
• Utvisning från lektionen, både för grundskoleelever och gymnasister.
• Skriftlig varning hem till föräldrarna, både för yngre och äldre elever.
• Skolk skrivs in i betyget.

Den här typen av åtgärder användes flitigt när jag gick i folkskolan på 1950-talet, och de fungerade inte då heller. Nu var ju inte Jan Björklund ens född på den tiden, men det skulle inte vara helt fel om han lyssnade på oss som var med på "den gamla pedagogikens tid".

Men tyvärr har jag en känsla av att han inte är intresserad. Hans syfte med förändringen av skolan har troligen ett mörkare mål, att sortera bort de rufsiga eleverna så att de välkammade slipper konkurrens i tävlan om platserna på de högre utbildningarna. Att han dessutom tror att det är bättre för en del av de rufsiga eleverna att lära sig skruva än skriva visar inte bara ett stort förakt för fysiskt/praktiskt arbete utan också att han också saknar kunskap hur arbetsmarknaden ser ut idag.

Till sist, den läroplan som av Björklund ofta benämns som flummig togs av en bred majoritet i riksdagen 1994 efter förslag från dåvarande skolministern Beatrice Ask(m) idag justitieminster i samma regering som Jan Björklund.

Lång väntan på tsunamimejl

Svenska Dagbladet skriver idag att det kan ta flera månader att ta reda på vad som finns på de så kallade databanden från källaren i Rosenbad.

Det är en maskerad reträtt från eventuell uppståndelse kring banden och Fredrik Reinfeldts tvivelaktiga presskonferens mitt under stormen kring fuskministrarna. Sannolikt har man redan konstaterat att innehållen på back-up-banden (säkerhetskopior från någon server i Rosenbad) är totalt ointressant för hanteringen av tsunamikatastrofen. Men det kan man inte offentliggöra nu utan att avslöja att Reinfeldts presskonferens enbart var ett taffligt försök att flytta fokus från uppmärksamheten kring fuskministrarna.

Att påstå att det tar flera månader (kanske till i början av juli 2007?) att ta fram den information som finns på banden är att odugligförklara hela it-branchen. Bara i stockholmsområdet finns det ett dussintal små it-företag som skulle klara uppgiften på mindre än två veckor.

Att det är Svenska Dagbladet som lägger ut denna dimridå förklaras med att på deras redaktion sitter just nu en journalist med lång näsa som fått veta att hans tänkta scoop blev en flop.

En rå kapitalist i regeringen

– Den enskilde hyresgästen måste ta ställning till om han har råd att bo. Det finns ju en hel mängd av bostadserbjudanden, sa bostadsminister Mats Odell(kd) i radioekot på måndagsmorgonen.
Har Odell läst tidningen Metros bostadsbilaga under helgen och plötsligt upptäckt en bostadsmarknad?

Vidare säger Odell att "Alla staliga bidrag till bostadsbyggandet ska avskaffas och då kommer det att byggas mer".
-Om det då skulle bli dyrare för den enskilde, finns alltid alternativ, fortsätter Odell.

Äntligen! Den råa kapitalismen har fått ett ansikte i den nya regeringen.Till skilllnad mot den amöbaliknande statsministern visar Odell alla sina kort redan i första given. Det känns inte särskilt tryggt när Sverige ska styras från Täby, denna begränsade horisont befolkad av i huvudsak villaägande medelmåttor.

När Hyresgästföreningen befarar krafftiga hyreshöjningar och Boverket säger att byggandet av hyresrätter kommer att avstanna avfärdar Odell detta med,
-Det är helt fel!

Denna Mats Odell, svenskt flygs främste lobbyist, har som mål att avskaffa bostadspolitiken. Varför ska ett land ha en bostadspolitik när marknaden kan ta hand om detta? Så enkelt är det. Odell vill
-skapa långsiktigt goda förutsättningar för byggande och investeringar i bostäder.
Tydligare kan det inte sägas.

Den sociala bostadspolitiken är avskaffad!

Är borgarklassen stadd i upplösning?

Expressens reporter Niclas Rislund, som fällts för att ha utgett sig för att vara polis, går tillbaka i tjänst.
-Vi anser att domen är felaktig, säger chefredaktör Otto Sjöberg.

Om man anser att domstolen har fel så behöver man tydligen inte bry sig. Att anlita svart arbetskraft, strunta i TV-licenser, fuska med skatter och skatteplanera eller utge sig för att vara någon annan än den man är, är tydligen normalt beteende bland borgerligheten.

Folkpartiet som gick till val på kamp mot fusket har överhuvudtaget inte yttrat sig om något av det som hänt sedan regeringsbildningen. Så tydligen tycker de att det som hänt i alla fall inte har något med fusk att göra.

Nej, de jagar ju andra fuskare, sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade. Och alla dessa kriminella ungdomar.
Har ni hört en folkpartist uttala ordet grafitti? Det låter som ett huggormsväsande - sedan blir de högröda i ansiktet och stammar fram - KLOTTER!
-Dom plankar säkert också i tunnelbanan! kommer det till slut. Var är alla poliser?

Får bara Jan Björklund införa ordningsbetyg och skamvrå i skolan så blir allt så bra igen.

Det viktigaste tycks ändå vara att man tydligt markerar att det är skillnad på folk och folk.

Se över lagen om offentlig upphandling

Den sedan alltför många år gällande modellen med upphandling av vård och omsorg med tillämpning av Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) har skapat en modell som sätter penningen före individen.

De aktörer som idag verkar inom äldreomsorgen har lärt sig hur man formulerar ett anbud utifrån de kriterier som uppställs i anbudsunderlaget så väl att i huvudsak alla inlämnade anbud är i det närmaste identiska ända fram till priset. Då det inte är några skillnader av betydelse mellan de olika entreprenörernas löften och åtaganden, alla har lärt sig att skriva ”rätt” anbud utifrån anbudsunderlaget. När den politiska nämnden slutligen ska utse vinnare i anbudstävlingen blir det den som har det lägsta priset som får uppdraget. Så säger lagen. Det är alltså inte möjligt att premiera en högre kvalitet i omsorgen eller kanske rent av ett mer realistiskt anbud så länge någon annan anbudsgivare uppfyller de i anbudsunderlaget uppställda kriterierna och erbjuder ett lägre pris. Även om beslutsfattarna kan misstänka att det blir svårt för entreprenören att klara sitt åtagande på lite längre sikt.

Låt mig konstruera ett exempel. Ett servicehus med ett visst antal platser ska upphandlas. I anbudsunderlaget ställer stadsdelsnämnden/kommunen ett antal krav när det gäller mathållning, personaltäthet, personalkategorier, kompetens etc. Fem anbud kommer in, samtliga svarar nöjaktigt på de uppställda kriterierna och de bedöms i den delen likvärdiga.
Två av anbudsgivarna har räknat ut att de behöver en ersättning på c:a 160 miljoner för att uppfylla de krav som upphandlaren ställt. De tre andra anbudsgivarna har kommit fram till priserna 150 miljoner, 147 miljoner och 144 miljoner. Den med lägsta priset vinner.

Då ställer jag mig frågan om det är så att de två som kommit fram till 160 miljoner är de som räknat rätt, det behövs 160 miljoner för att kunna ge en kvalitativt god omsorg om de boende på servicehuset. Vad händer då med omsorgen om de äldre när lägsta pris vinner?

Innan jag försöker svara på vad som händer med omsorgen behövs resonemanget vidgas en aning och först frågar jag mig hur det kan skilja så mycket i pris? Ofta beror det på att det företag som lägger lägsta priset är ett stort företag, inte sällan ett dotterbolag i en koncern. De kan och har råd att lägga ett ”underbud” och ta över och driva verksamheten utan några omedelbara kvalitetsförsämringar. Men på lite sikt, kanske efter ett år, kommer besparingarna, ofta genom neddragning av personalstyrkan. Man börjar i regel med nattpersonalen, det är dyrt att ha en legitimerad sjuksköterska närvarande på nätterna då det ändå är ganska sällan något allvarligt inträffar nattetid. Sedan rullar det på och till slut kan man driva servicehuset, med vinst, trots det lägre priset.

Naturligtvis blir omsorgen sämre, den medicinska kvaliteten sjunker, otryggheten blir större både bland de boende och deras anhöriga.

Slutligen, vad händer efter 4-5 år när nästa upphandlings ska göras? Det uppstår ytterligare prispress, ännu ett stort och kapitalstarkt företag tar hem spelet genom prisdumpning. Så här går det till på alla marknader och målet för de stora är att ta marknadsandelar. För att erövra nya marknadsandelar är man beredd att subventionera underpriset med koncernbidrag under en introduktionsperiod. Detta leder förutom en långsiktig kvalitetssänkning också till att mindre aktörer, ofta med en lokal förankring, slås ut från marknaden. Att personalen får byta arbetsgivare vart fjärde eller femte år och varje gång uppleva hur personalgruppen blir mindre kan inte leda till en god omsorg.

Som socialdemokrat känner jag ett ansvar för att starta en debatt med målet att förändra LOU så att det blir möjligt att prioritera omsorgens kvalitet före priset.

Håkan Wahlén
hakan@kungsholmen.nu

"Politikens Raskenstam?"

Är Fredrik Reinfeldt en politisk solochvårare? Frågan är faktiskt
berättigad. Åtminstone två kvinnor uttalar sig i termer att de blivit
lurade.

Så här säger DN:s kulturchef Maria Schottenius:"Slarvandet från Fredrik Reinfeldts sida, där han ser ut att ha rafsat ihop en besynnerlig Kalle Anka-regering bland lite kompisar, är illavarslande för den framtida styrningen av landet. Reinfeldts tal om det nya arbetarpartiet klingar falskt och många känner sig grundlurade."

Barbro Hedvall, ledarskribent på samma tidning uttrycker sig så här:"Ett är jag dock väldigt säker på. Hade Fredrik Reinfeldt presenterat sin ministerlista veckan före valet, hade åtminstone jag inte känt mig lika dum och lurad i dag."

Svenska Dagbladet toppar nyheterna på Internet den 19 oktober med
"Kvinnor förlorare när a-kasseavgiften höjs. Hårdast drabbas lågavlönade, sjukskrivna och föräldralediga - grupper där kvinnor dominerar."

Det är uppenbart att de som trodde på Reinfeldts våta ögon och tal om "Nya" moderaterna och "Nya arbetarpartiet" verkligen var övertygade om att något nytt hade hänt i svensk politik. Det är nog sällan så många vaknat upp ur en dröm och fasansfullt konstaterat att de lagt sina röster på en ny arrogant och fräck höger som vida överträffar de gamla värdekonservativa högermän som ändå hade stil nog att inte blamera sig och visa sina överklassfasoner inför öppen ridå.

Fredrik Reinfeldt förvånar
Efter att genomfört en i det närmaste fulländad valrörelse verkar statsministern vara på väg att helt tappa greppet. Först de mycket tvivelaktiga valen av statsråd, sedan ett irriterat och obalanserat uppträdande mot media och misshagliga myndigheter.

Det här håller inte.
Denne trevlige Reinfeldt som charmat stora delar av befolkningen i sina nästan fläckfria TV-framträdanden, är han inte den han gett sig ut för att vara? Satt under en aning stress och inför sensationstörstande journalister uppträder han som en utpräglad manualmänniska. När han inte har ett färdigt manus, när verkligheten och kartan inte stämmer överens, blir han plötsligt stirrig och stingslig. Säger oöverlagda saker och kallar till presskonferens av tvivelaktigt värde.

Kommer han att återfå balansen - eller faller han också?
I dagens Expressen skriver förre statssekreteraren hos Göran Persson, Jan Larsson, en sansad och klok artikel om ledarskapets villkor på statsministernivå. Larssons erfarenheter av att ha arbetat nära en statsminister som han generöst delar med sig av är också bra läsning för Fredrik Reinfeldt. Men är han mottaglig?

Om inte statsministern kan återfå balansen, lyfta sig själv i kragen och ställa sig över vardagliga förtretligheter, höja blicken och ta kommandot över regeringen. Helt enkelt att visa ledarförmåga. Klarar han inte att visa ett tydligt ledarskap som också innefattar en tydlig delegering och klara besked även i svåra situationer - då faller han innan löven gulnar nästa gång.

Timbrojanska hjärnspöken

"MEDIEVÄNSTERN DEN VERKLIGA OPPOSITIONEN.
Det riktigt oroande med senaste veckans mediestorm är
att moderater runt om i landet redan blivit skärrade
och låter sig utnyttjas som nyttiga idioter i
medievänsterns drev." skriver Dick Erixon, centerns pionjär inom Timbro i sin blogg.

Så här ser en enkel bild av mediakartan över Sverige ut:
Familjen Bonnier
Familjen Hjörne
Familjen Pers
Familjen Ander
Familjen Sommelius
Schibstedts
Inte en vänsterfläkt så långt ögat når.

Så här skriver Erixon vidare:
"Jag minns med sorg hur centerpartister undergrävde
Thorbjörn Fälldins ställning som statsminister. Det
egna partifolket blev medievänsterns största tillgång
i att pressa den första icke-socialistiska regeringen
på över 40 år."
Det Erixon troligen inte minns var Timbros målmedvetna kampanj mot Olof Johansson och Anders Ljungren. Två Centerpartister med starka rötter i landsbyggdsrörelsen som hade mage att samarbeta med socialdemokrater.

Timbro har sedan starten på 1970-talet lyckats med en hel del inom åsiktsindustrin. Tur är dock att dessa timbrojaner är så kollosalt enögda att det mesta av deras energi går åt till att slåss med väderkvarnar och hjärnspöken.

Mats Odell en ny badboy?

Han och hans frus ekonomiska intressen som vårdentreprenörer ska utredas av finansdepartementet. Helt rätt.
De borgerliga politikerna måste förstår att det inte går att blanda ihop privata intressen eller inflytande i känsliga intressegrupper med regeringsuppdraget. I regeringsställning måste man företräda hela Sverige även de som röstat på den knappa minoritet som inte ingår i regeringsunderlaget.

Mats Odell är också ordförande i Svenskt Flyg (lobbyorganisation för flygindustrin) och inga tecken på att han lämnat uppdraget efter inträdet i regeringen har gått att upptäcka.
– Det blir ingen flygskatt! Alla de fyra partierna i alliansen har deklarerat att den inte införs. Så det är alltså ett entydigt besked, att det inte blir någon flygskatt sa Odell efter den borgerliga segern i riksdagsvalet.

Han säger också:
– Jag själv kommer att arbeta hårt för att alla eventuella tankar på att lägga ned Bromma läggs åt sidan tills det finns ett bra alternativ.

Vad stockholmarna som bor i Traneberg, Abrahamsberg, Ulvsunda, Mariehäll, Ängby och andra boende som ligger under bullermatta och i olycksriskzon tycker tar flyglobbyisten Odell ingen hänsyn till. Kommunministerns inställning till kommunal demokrati är ett ämne att fundera vidare på.
Läs mer

De rikas revanch!

När allainsregeringen nu presenterat sin första budget befäster det uppfattningen att de nya moderaterna först och främst företräder samma välbärgade grupper som de gamla moderaterna.

Det är ingen överraskning, eller borde i alla fall inte vara det. Men tydligen har Fredrik Reinfeldt varit så lyckosam i sin "make over" att till och med rutinerade ledarskribenter som DN:s Barbro Hedvall känner sig lurad och besviken. Hur ska då inte vanligt hederligt folk känna sig när de upptäcker att det är samma gamla högerpolitik som fortfarande gäller. Visserligen försökte statsministern krydda sin nymoderata regering med ministrar från tokhögern, men det har inte gett någon positiv effekt annat än att oppositionens mediautrymme varit minimalt efter valet.

Förstår Borg och Reinfeldt vilka grupper de gör sig osams med?
Säkert tror dom att sjukskrivna och långtidsarbetslösa är rätt ofarliga som opinionsbildare, sannolikt en riktig kalkyl, men studenter och pensionärer som inte heller jobbar brukar inte vara lika lätta att tysta. Jag tänker på min svåger, villaägare i en av storstockholms borgerliga norrkommuner. Han är en icke arbetande folkpensionär, villan betald för länge sedan, skuldfri och förmögen tack vare boendet. Han och hans grannar, före detta arbetskamrater och jämngamla är stommen i den grupp som i åratal krävt sänkt fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Nu drabbas han av höjd förmögenhetsskatt och vad gäller fastighetsskatten är denna fråga dold i en dunkel framtid. Vad kommer att hända i villaägarföreningarna när skattsedeln ligger på köksbordet och visar svart på vitt? Situationen blir inte bättre av att "entreprenörskapitalet" (vilket underbart ord!) som dyra segelbåtar, lyxbilar och kanske våningar i Cannes blir befriade från förmögenhetsskatten för de som jobbar!
I moderaternas Sverige är lyckan att bo på sjötomt i Djursholm.

Studenter, var är ni?
Även de flitigaste studenterna som siktar på de bästa resultaten och drömmer om en framtid bland de rikaste måste ändå räkna med att antalet sjötomter i attraktiva lägen är begränsat trots vårt lands långa kuststräcka.
Tänker ni tigande acceptera ökande boendekostnader och oförändrade studiemedel?
Fortsätter ni att vara tysta och fogliga lär det inte dröja innan ni drabbas av andra pålagor. I alliansregeringen är inte frågor som terminsavgifter och andra avgifter för högskolestundenter främmande tankar.

De rika har tagit sin revanch - var finns utmanarna?

Budget i skandalskugga

Höginkomsttagarna blir vinnarna när finansministern i dag lägger fram sin första budget. "Sämst villkor blir det för de som står utanför arbetsmarknaden", det vill säga studenter, pensionärer och arbetslösa, säger Skandiabankens privatekonom Annika Creutzer till SvD.se. Inte behöver man vara särskilt skarpsynt för att göra ovanstående iaktagelse.

Dessutom sa Fredrik Reinfeldt detta gång på gång i valrörelsen "Det är dom som jobbar" som ska belönas. Samhällets slashasar; studenter, arbetslösa och pensionärer betackar sig Reinfeldt för. Bäst vore väl om de kunde deporteras. Kanske kan Reinfeldt tillsammans med sin långe utrikesminister prata med Putin om att ta över någon förfallen kolchos i Sibirien så att de som inte borde synas kan sättas i förvar på rejält avstånd från Täby, Djursholm och andra förorter för vanligt folk.

Men hur blir det med "jobben"?
Först ska arbetslösheten öka - för att sedan minska när skattesänkningar och andra improduktiva åtgärder slagit igenom. Ja ja, när den dagen kommer har alliansregeringen redan underminerat statsfinanserna så att helt andra problem än "jobben" kommer att överskugga den politiska debatten.

Tack ändå för de underhållande tio första dagarna med den nya regeringen. Skandalstämpeln sitter som gjuten i Fredrik Reinfeldts panna, och där lär den bli för lång tid framöver.

Hägglund bjuder in månglarna till templet

Socialministern öppnar famnen för månglare och moderna spekulanter när ha bjuder ut de sjuka på marknaden. Var är den barmhärtige samariten som osjälviskt gav vård och kärlek till svaga och utsatta? Omodern naturligtvis.
Den kapitalistiska marknaden är dock helt inne för den borgerliga regering som tycker det är rätt att bli rik på att spekulera i medmänniksors sjukdomar och andra tillkortakommanden. Det är givet att vi har en kall vinter framför oss.

"Privatförsäkrade patienter ska tas emot på offentliga sjukhus. Stopplagen ska rivas upp och sjukhus få drivas i vinstsyfte. Det berättar Göran Hägglund i en intervju med DN".

Vad säger Gud?
Ingenting naturligtvis. Kristna makthavare har missbrukat guds namn under hela kristendomens historia. Nu ska Gud tjäna kapitalet i Reinfeldts Sverige på samma sätt som i Bush USA.

Det är inte konstigt att det är tomt i kyrkorna.

En fråga om livsstil

Cecilia Stegö Chiló har gjort den snabbaste och mest fantastiska start som kulturminister. Trots sin tvivelaktiga inställning till SVT, SR och Utbildningsradion har hon helt på egen hand fixat tre miljoner till Radiotjänst redan innan Reinfeldt och Anders Borg presenterat sin första budget.

Drygt 90% av befolkningen betalar regelbundet sin licens till Radiotjänst. Nu har delar av de återstående knappa 10 procenten plötsligt vaknat och anmält TV-innehav. Naturligtvis har de flesta haft TV i många år. Är det lika naturligt att bland de nyanmälda TV-innehavarna dominerar moderata politiker och politiska tjänstemän? Ja sannolikt är det så.

Det handlar om livsstil
Bland många moderater som skolats i Moderata ungdomsförbundet och Fria moderata student förbundet sedan tidigt 1970-tal har oviljan att betala skatter eller avgifter till samhällets gemensamt finansierade tjänster varit uttalad. Till och med så självklar att den kan betraktas som en livsstil och en inställning nödvändig för att bli accepterad i den egna kretsen.

Ingen beredskap - ingen förståelse
Statsminister Reinfeldt känner naturligtvis till detta, han är ju en av dom. Att han avstått från att ställa frågor om TV-licenser och kanske andra skatter och avgifter beror troligen på att han inte tycker det är särskilt viktigt, för det är väl inte många som gör det - i hans värld. På samma sätt är det inget märkligt att ha svart hemhjälp när alla grannar har det, som i Djursholm. Det handlar alltså om livsstil som den är hos övre medelklassen och överklassen. Någon annan värld känner de inte heller till, än mindre intresserar sig för.

Att på egen hand utnämna sig till företrädare för vanligt folk, ja till och med till "arbetarledare" utan att känna vare sig folket eller arbetaren, kan bara sluta på ett sätt. Fiasko!

Bra vecka för Radiotjänst och Folkpartiet

När höstmörkret nu lagt sig kompakt över Kiruna lyser plötsliga och oväntade intäkter upp tillvaron hos Radiotjänst. Anmälningarna av TV-innehav strömmar in. Märkligt nog har inte radio- och TV-handlarna rapporterat någon markant köprusch.
Inte oväntat är moderatpolitiker en tydligt synlig grupp bland de nyanmälda TV-innehavarna, det är samma politiker som fostrats inom Muf och Fria Moderata studentförbundet under parollen "Skatt är stöld".

Folkpartiet, som enligt uppgift också är med i den Reinfeldtska regeringen har firat triumfer utan att lyfta ett finger. Ingen kunde väl tro att deras kampanj mot fusket skulle få en sådan succéartad start. Ser framför mig hur herrarna Leijonborg och Björklund ler i sitt hörn av den borgerliga sandlådan trots att massmedias begränsade utrymme inte kunnat släppa fram dessa "stoppa fusket"-riddare. De som är de verkliga hjältarna.

Nu prövar Schlingmann sina vingar

"Under fredagseftermiddagen kommer statsminister Fredrik Reinfeldt att hålla presskonferens med anledning av nya uppgifter om hanteringen av tsunamikatastrofen."
Ska "underbarnet" Schlingmann lyckas flytta fokus från uppmärksamheten som uppstått kring fuskministrarna i regeringen till den trogna gamla käpphästen Tsunamikatastrofen?

Klockan 13.30 håller statsminister Reinfeldt presskonferens om Tsunamin. Det är väl inte den mest aktuella frågan som pressen vill ha besked om idag. Men försöka duger.

Den presskonferens alla väntar på är ju den där meddelandet om att handelsministern Borelius "av personliga skäl" kastar in handduken.

Blir det på måndag?

Hem-PC:n ut och hemhjälpen in

Är hushållsnära tjänster en hetare framtidsbranch än IT? Det verkar som alliansregeringen har den inställningen.

Att 4-6.000 jobb försvinner om avdragsmöjligheten för hem-PC tas bort verkar inte bekymra regeringen. Det är tydligen viktigare att vanligt folk inte kommer i åtnjutande av skattesubventioner.

Sådant vill den övre medelklassen och överklassen behålla för sig själva. Det är inget fel med hushållsnära tjänster, men att de som vill ha den servicen betalar själv vad det är värt är inte för mycket begärt.

Vad säger skattebetalrnas förening?
Jag har i alla fall ingen lust att mina skattepengar ska subventionera vare sig städhjälp eller barnpassning till friska och arbetsföra människor i medelklassfamiljerna.

Högern vann med 14-0

Om valet hade dömts av boxningsdomare hade Fredrik Reinfeldt utropats som vinnare på teknisk knockout.
Nu följer han upp valsegern med att bilda en regering starkt förankrad i den egendomsägande klassen. Gränserna i klassamhället kommer att bli tydligare och skärpta motsättningar mellan den växande klassen av egendomsägare och den alltmer utsatta egendomslösa klassen kommer att leda till ett hårdare samhällsklimat. Den lågmälda statsministern med Cockerspanielögon är en stenhård, skickligt manipulerande högerpolitiker med järnhårda nypor.

Högern tar hela makten
I den nya regeringen tar högern hela makten - pengarna, polisen och militären. De övriga allianspartierna har gått i fällan. Statsministerns mål är att utplåna sina vänner och bli ensam herre på högertäppan efter valet 2010.

Allianspartierna har fått sina fläskben
Folkpartiets två tyngsta politiker ska ägna sig åt skolfrågorna, kristdemokraterna blir social- och familjepolitikens riddare och centern med den kaxiga och Timbroskolade uppstickaren Maud Olofsson får åta sig den omöjliga upppgiften - fixa jobben och småföretagen. Det blir dessa, de små allianspartiernas företrädare som får gå i främsta ledet och förkroppsliga den massmediala kanonmaten. De är fotfolket som den mästerliga generalen kommer att offra i anfallen från media, väljare och politiska motståndare.

Staten och kapitalet
Högerledaren och hans verkligt förtrogna kommer att sitta väl skyddade bakom sin järnridå och hålla hov tillsamman med storkapitalet, polisen och militären.

Schlingmans debut som partisekreterare

"Vi säger ja till trängselskatten för att finansiera kringfartsleder" basuneras ut på DN-debatt lagom till söndagsfrukosten. I artikeln som allianspartiernas ledare författat skriver de "övergångsvis tillåter uttag av vägavgifter i form av trängselskatt". Någon tvekan om vad de menar råder inte och utspelet får naturligtvis stort genomslag i massmedia. Många blir mycket överraskade, inte minst de moderata politikerna i Stockholms stad och län som också verkar tagits på sängen på söndagsmorgonen. Dessa som satt hela sin politiska heder i pant i kampen mot trängselavgifterna.

Statsministerfrun som styr Täby kommun var den enda som inte svarade på DN:s rundringning, dock kom hon någon timma senare ut med ett pressmeddelande där hon i positiva ordalag försvarade vägavgifter som ett framtida sätt att finansiera nya vägar. Samma formuleringar dök upp i flera sammanhang under resten av söndagen.

Det är uppenbart att den moderate partisekreteraren Schlingman trätt i funktion. Nu gällde det att snabbt flytta fokus från trängselskatten till vägavgifter som ett medel att finansiera framtida vägbyggen. Det var ingen imponerande debut av ett proffs i kommunikationsbranchen. Fortfarande under måndagen dominerar frågan om återinförandet av trängselskatten i Stockholm i alla medier.

Kanske hade det varit klokt av Reinfeldt att låta Schlingman fortsätta att verka i det fördolda. Den nya rollen som partisekreterare med ett politiskt ansvar går inte att kommunicera bort.