Tredje statsmakten

Varför erkänner inte den "Tredje statsmakten" sin kapitulation? Att de så kallade fria medierna köpts upp av det nyliberala kapitalet och underkastar sig de nya ägarnas styrning är ett hot mot demokratin. Att hävda någon slags politisk självständighet på de av fåtalet lästa ledarsidorna när den politiska styrningen tagit makten över nyhetspubliceringen är patetiskt.

Idag nöjer jag mig med ett färskt exempel. Varför publiceras inte politiska opinionsmätningar när de inte innehåller något som kan tolkas till allianspartiernas fördel? Inte ens de som beställt och betalat mätningen ser något objektivt nyhetsvärde i oktoberrapporten från Novus.

Den 22 oktober levererade Novus för TV4:s räkning senaste opinionsmätningen om partisympatierna i oktober. Den som är intresserad kan läsa resultatet på www.novusopinion.se. Denna mätning finns ej att ta del av i några massmedia på Internet, inte ens ett TT-telegram eller i publicservicemedia. Varför?

Samtidigt som denna information undanhålles så skriver alla media om att den ständigt snattrande ledare för Folkskolepartiet som vill samarbeta med Miljöpartiet om det inte går bra för alliansen i nästa val. I kölvattnet seglar Maud Olofsson upp och säger samma sak. Men vem vill stiga ombord på den sjunkande skuta där Olofsson står som vice rorsman och med Björklund som hoppande och skuttande däcksgosse? Den frågan blir inte ställd av någon journalist.

Ledande svenska massmedier uppträder som lismande och medhårsstrykande beundrare till en regering som leds av historiens tråkigaste och mest välprogrammerade statsminister.

Bygg hyresrätter i Tekniska nämndhuset!

Tekniska nämndhuset i början av Fleminggatan döms ut som kontorshus av fastighetskontoret. Bygg hyresrätter i Tekniska nämndhuset eller riv huset och bygg nya hyresrätter på tomten.

Kontoret vill istället åstadkomma en ny förvaltningsbyggnad på Kungsholmen. Flytta förvaltningar och bolag till förorter som har stor brist på arbetsplatser, till den här typen, exempel Tensta/Rinkeby i nordväst och Rågsved och Skärholmen i söder.

Bristen på hyresrätter på Kungsholmen är oändligt mycket större än tillgången på arbetsplatser. Därför är det här ett gyllene tillfälle att konkret göra något som kan bidra till att bryta segregationen i Stockholm.

Den utarmning av flera av Stockholms förorter, inte minst i de stora miljonprogramområdena som pågår sedan länge har till stora delar sin grund i bristen på större arbetsplatser. Detta tillsammans med ensidigheten i bostadsutbudet, olika så kallade "valfrihetsreformer" som exempelvis skolpengen och vårdval påverkar Stockholms utveckling mot en hårt segregerad stad.

Våra förorter är värda en bättre framtid.
Om en större kontorsarbetsplats med 400 till 500 anställda etableras i exempelvis Rinkeby så ökar förutsättningarna för det lokala näringslivet radikalt. Den så kallade dagbefolkningen skulle bidra till ett mycket bättre underlag för all typ av service och näringsverksamhet, det ger också positiva effekter i gatubilden som skapar nya kontakter, erfarenheter och upplevelser.

En utflyttning av verksamheterna till förorterna skulle också positivt påverka de trafikströmmar både i kollektivtrafiken och vägtrafiken som idag upplevs som problem när nästan all arbetspendling går från förort till innerstad på morgonen och åt andra hållet på kvällen.

Vänd trenden - bygg ett bättre Stockholm.

Maktens megafoner

När DN/Synovate kablar ut sitt telegram:

"Ett år före valet den 19 september 2010 är den rödgröna oppositionen i knapp ledning, enligt Synovates septembermätning som presenteras i DN. Men skillnaden är inte statistiskt säker." följs detta upp av nästan lyrisk krönika av Henrik Brors, DN:s politiska guru och en av de mer inflytelserika av regeringsmaktens megafoner.

I sin ordrika krönika att det egentligen bara är felmarginalen som orsakar att oppositionen har ett övertag i mätningen på 3,6%. (Valet 2006 vanns med drygt 2%) slutar hans enögda analys med att reinfeldtregeringen sitter säker inför riksdagsvalet om ett år.

Henrik Brors bortser som vanligt från Kristdemokraternas balansakt på fyraprocentspärren, den här gången med en "felmarginal" på +0,3%. Däremot som vanligt upprepar han att slaget står om mittfältet, den grupp som för 25 år sedan kallades marginalväljare och som idag växt till c:a 30% av väljarkåren (enligt Brors). Enligt Brors domineras den gruppen av borgerliga värderingar och därför måste Socialdemokraterna gå åt höger för att någon chans att vinna valet. Denna teori har Henrik Brors och andra genuint borgerliga mediamegafoner ständigt och lyckosamt upprepat i många år. Propagandan har varit så effektiv och framgångsrik att teorin genomsyrar också den socialdemokratiska ledningen och dess "stort tänkande strateger".

Detta är bara ett sätt att beskriva konsekvenserna av det privata massmediamonopol som ger de borgerliga partierna makten över den politiska dagordningen. Att SOM-institutets mångåriga undersökningar fortfarande visar ett starkt stöd, c:a 70%, för den generella välfärdspolitiken vilket pekar på en mycket stor uppslutning kring en av socialdemokratins mest bastanta hörnpelare. Det är inte långsökt att påstå att det "politiska mittfältet" är mottagligt för traditionell socialdemokratisk politik uttryckt i ett rättvist och solidariskt skattesystem som garanterar alla en trygg tillvaro i livet.

De lydiga maktens megafoner vill naturligtvis inte ha en debatt om till exempel skattesänkningarnas verkliga effekter, att folkpensionärer i det senaste skattesänkningsförslaget får nöja sig med att "mer i plånboken" blir c:a 35 kronor per månad samtidigt som effekten för statsministern och andra välbärgade i den övre medelklassen blir 4-5 nya tusenlappar varje månad. När Henrik Brors och hans välbetalda kollegor i det borgeliga massmediamonopolet talar om skattesänkningar så begränsas gruppen skattebetalare till metallarbetare och sjuksköterskor för att de bättre passar in i regeringens dagordning.

Maktens megafoner sätter dagordningen

Ett färskt exempel på hur debatter begränsas för att passa en borgerlig dagordning är vinsterna för privata aktörer inom offentlig verksamhet. Det har varit enkelt för borgerligheten att i massmedia begränsa debatten till att enbart handla om vinsterna och socialdemokratin som snabbt stämplas som om den generella uppfattningen i parteit är "att det är fult att göra vinst" och vips som en lydig knähund hörs någon ledande socialdemokrat med svansen mellan benen pipa fram "att lite vinst måste man väl få göra".

Men den viktigaste diskussionen varför privata aktörer inom vår gemensamma sektor kan göra goda affärer på skattebetalarnas pengar kommer aldrig upp på den av makteliten fastställda dagordningen.

Skolan är ett lysande exempel.

Så länge de så kallade friskolorna inte behöver uppfylla samma krav som de kommunala skolorna kommer det att finnas ett utrymme för att privatisera skattebetalarnas pengar. Så länge privata aktörer tillåts driva skolverksamhet utan krav på skolmatsalar, skolgårdar, gymnastiksalar, labsalar för de naturvetenskapliga ämnena, krav på högre andel behöriga lärare, maximalt antal elever per klass osv kommer det att finnas goda vinstmarginaler inom "skolmarknaden" Om detta borde socialdemokratin tala.

Jan Björklunds akademikerkomplex

"Alla kan inte bli akademiker" är en ständigt återkommande fras från utbildningsministern som styrker att han inte lever i nutid och helt saknar visioner om framtiden.

Inom exempelvis fordonsindustrin konfronteras dagens mekaniker med avancerade konstruktioner framtagna av duktiga civilingenjörer och naturvetenskapliga forskare. Då fungerar det inte med att försvaga gymnasieutbildningen förde som ska reparera, underhålla och utveckla dessa avancerade konstruktioner. Tvärtom måste de naturvetenskapliga ämnena i gymnasieprogrammen förstärkas på de fordonsrelaterade linjerna.

Dessutom, rent generellt, är det vansinne att en 14-15-åring vid val av gymnasielinje ska ta ställning till om de 3 eller 4 år senare vill bedriva högre eftergymnasiala studier.

Jan Björklund vill sparka hela utbildningsväsendet tillbaka till 1950-talet. Ett synnerligen effektivt sätt att förstärka ett orättfärdigt klassamhälle. Jan Björklund har inte lyckats lyfta sig, vare sig intellektuellt eller politiskt efter åren i Stockholms stadshus.

Trots att Björklund har majors grad så lär han knappast vara intressant för försvarsmakten, då han även där skulle betraktas som gammalmodig och ur takt med tiden.

Landstinget klarade inte stresstest!

När mediarapporteringen var som mest upphetsad om svininfluensan utsattes landstingsfullmäktige för ett rejält stresstest - och föll igenom.

Ett ärende på dagordningen

Vid ett extrainkallat landstingsfullmäktige i juni skulle den kontroversiella frågan om matupphandlingen behandlas efter en minoritetsbordläggning vid vårens sista ordinarie sammanträde.

Som en blixt från klar himmel

Vid sammanträdets början anmäldes att en fråga om inköp av vaccin mot svininfluensan skulle tas upp på mötet och ett skriftligt beslutsunderlag delades ut. Inga som helst protester hördes från denna församling som annars kan riva upp himmel och jord om inte handlingar och en komplett dagordning utskickats en vecka i föreväg. Denna morgon var alla beredda att kasta principer, traditioner och kommunallagar över bord och utan betänketid ta ett tungt ekonomiskt beslut och köpa in dubbla doser influensavaccin till samtliga boende i Stor-Stockholm.

Stresstest

Det har på senare tid varit vanligt att utsätta kreditsvajiga banker för stresstest. Detta blev landstingets stresstest. Det känns idag svårt att ha förtroende för en politisk församling som så totalt föll undan för det massmediala trycket.

Politiska nasare

Ännu idag, torsdag den 11 juni, får jag se och höra två partisekreterare, Per Schlingman, moderat, och Ibrahim Baylan, socialdemokrat, sitta i morgon-TV och vidhålla att deras partier gjort bra resultat i söndagens val till EU-parlamentet. Att så kategoriskt förneka verkligheten är ett sjukt beteende. Finns det ingen terapeut som kan erbjuda sina tjänster?

Sällan har jag sett två så löjliga figurer i TV-rutan samtidigt.

En vädjan till de två partier som envisas med att kalla sig stora. Gör en insats i denokratins tjänst, kasta ut nasarna från det offentliga rummet. Demokratin kräver respekt, de som inte accepterar detta sällar sig till skaran av demokratins dödgrävare.

Folknykterhetens dag

På Skansen framförde nykterhetsrörelsen det självklara kravet på tidigare stängning av krogarna för att minska alkoholkonsumtionen i offentliga miljöer.

Det finns flera hyllkilometer med utredningar och rapporter som påvisar ett mycket tydligt samband med mellan alkohol och våld både i offentliga miljöer, i hemmen och inom den närmaste bekantskapskretsen.

Antag att av alla över 18 år är vi c:a 15% som aldrig dricker alkohol, ungefär 65% som dricker sällan och lite, så återstår 20%, hälften storkonsumenter och hälften alkoholister. Det är naturligtvis helt horribelt att de 20 procenten storkonsumenter och alkoholister ska utgöra riktmärke för alkoholpolitiken i Sverige.

Lika tydlig som kopplingen mellan våld och alkohol är sambandet mellan tillgänglighet och konsumtion. Ändå går alkoholpolitiken åt helt fel håll. Hittils under 2000-talet har alkoholkonsumtionen ökat påtagligt, tillgängligheten har gått samma väg. 

Visst finns det starka lobbyorganisationer bakom alkoholindustrin och dessvärre väldigt mycket pengar. Men det är svagt av politiker, det offentliga samhället och massmedia att falla undan för lobbyisterna, ja till och med gå alkoholindustrins ärenden.

Alkoholen är en drog bland andra droger som orsakar hjärnskador, betendeströrningar och personlighetsförändringar redan vi måttlig konsumtion. Dessa skador bland de drygt miljonen individer som är storkonsumenter och alkoholister är naturligtvis mer påtagliga och drabbar inte bara den som dricker utan i högsta grad anhöriga, framförallt deras barn, men också släktingar, vänner och arbetskamrater. Hur många människor som dagligen lider och far illa för att de har en alkoholist eller storkonsument i sin omgivning är omöjligt att uppskatta. Men det är alldeles för många. 

Vill du vara en fri människa, leva i samklang med dina känslor, din etik och moral? 

Avstå från alkohol och andra droger.

Sthlm - Gävle

De flesta som reste E4:an norrut för c:a 20 år sedan minns säkert när kommunalpolitikerna i Älvkarleby fick hybris och beslutade att placera Älvkarleby på kartan.

Mitt i skogen vid E4:ans avtagsväg till Älvkarleby stod plötsligt en blå byggnad, säkert minst 11 våningar hög. Hotell Älvkarlen prydd med ett rött neonhjärta. Den gamla mjölkpallen hade växt högt över trädtopparna!

Nu ska Gävle bygga ett ännu högre hus, den vita Svanen i vägkorsningen till Sandviken. Ingen ska passera utan att veta att någonstan i närheten bakom den kringliggande, ganska lågväxande skogen, ligger Gävle.

Klart att Stockholm måste hänga på trenden och bygga ett jättehögt hus mittför Stockholms Central. Det blir ett utomordentligt signum för den eviga småstaden och Stockholm befäster sin ställning som Europas Gävle.

Biltullarnas beskyddare

När finansborgarrådet Sten Nordin nu går ut och aviserar höjda biltullar frågar yrvakna journalister varför han ändrat sig sedan debatten om trängselskatter. Nordin gömmer sig rutinerat bakom folkomröstningsreultatet. Ingen reagerar på att folkomröstningen handlade om trängselavgifter med en tydlig miljöprofil och att varenda moderat i Stor-Stockholm var aggresiva motståndare.

Det Sten Nordin gör nu är att ta upp ett gammalt moderatförslag från 1990-talet om införande av biltullar, en modell som innebär en ren tullavgift och där intäkterna går direkt tillbaka till projekt för ökad bilismen i regionen. Ansvaret för klimat och miljö sparkas iväg till staten utan några som helst garantier.

De moderatledare som framför sina framtida trafikplaner på regeringens egen debattsida i Dagens Nyheter är mycket vidlyftiga när de beräknar hur de ska finansiera sina motorvägsprojekt. Allt ska betalas med att i förväg inteckna alla inkomster från biltullarna de kommande 30 åren. Detta förutsätter att det blir moderatmajoritet i Stockholm och flertalet av länets kommuner i 30 år och att i prinicip allt annat inte heller förändras de närmaste 30 åren.

Därefter följer den märkliga slusatsen att om Stor-Stockholms kommuner tar så stort ekonomiskt ansvar för utbyggnaden av vägarna så får staten pengar över till att satsa på kollektiva trafiklösningar. Så naivt, inte ens nuvarande finansministern, Nordins partikamrat, skulle ge ifrån sig några sådana bindande löften. Vad framtida finansministrar säger finns ingen som helst säker uppfattning om idag.

Men Sten Nordin trivs som fisken i vattnet när han äntligen får sätta moderatprofil på biltullarna. De som har råd ska ha rätt att ta bilen till stan utan att trängas med kreti och pleti. De som inte har råd får tränga ihop sig i en kollektivtrafik som det inte avsätts en enda säker krona för utbyggnad och standardhöjning.

Det skulle inte förvåna mig att mellan raderna finns redan inskrivet att göra biltullarna avdragsgilla i deklarationen. Det gynnar de moderata kärnväljarna.

De Nya Moderaterna har tappat masken och faller nu tillbaka i klassisk högerpolitik.

Vilken fest!

Vilka fantastiska människor.

Den stora segern för förnuftet och demokratin firades på trevlig indisk restaurang på Västgötagatan. Anställda och anhöriga från Serafens äldreboende på Kungsholmen kan med raka ryggar gå vidare och satsa på att Serafen i framtiden blir känt som det bästa av äldreboenden i Stockholm. 

Om politiker och tjänstemän drar åt samma håll är det fullt möjligt att nå bästa ranking bland stadens äldreboenden. Personalen är den viktigaste faktorn för att våra gamla ska få ett bra boende på ålderdomen. Dom har redan visat att dom är beredda att ta ansvar när de satte sig på tvären i protest mot "Alerismodellen". Att få dela de anställdas glädje är ett stort privilegium och jag tackar er alla för detta.

Jag ser framtiden an med förtröstan, när den dagen kommer vill jag bo på Serafen!

Under tiden sänder jag en sorgens tanke till riskkapitalisterna som trodde att det skulle löna sig att spekulera i äldreomsorg. Sorry, ni kommer aldrig att lyckas och ni kommer aldrig att uppleva sann lycka och glädje hur många miljoner eller miljarder ni än lyckas skrapa ihop. 

Girighet och egoismen är inga bra följeslagare i livet.

Aleris åker ut från Serafen!

Det är en stor framgång att avtalet med Aleris äntligen sägs upp, framförallt för de boende och deras anhöriga. Men också för personalen som utsatts för en arbetsgivare som inte på långa vägar kunnat motsvara vad som kan förväntas på en bra arbetsplats i modern tid.

De allvarliga missförhållandena på Serafen under det senaste halvåret med en mängd Lex Sarah-anmälningar och klagomål från boende, anhöriga och personal på Serafen tvingade den moderatledda alliansen att vid torsdagens sammanträde i stadsdelsnämnden att säga upp avtalet.

Äntligen, finns det anledning att utbrista
Socialdemokraterna på Kungsholmen har vid så gott som varje sammanträde med stadsdelsnämnden under det gångna året uttalat misstro med Aleris sätt att bedriva äldreomsorgen. Förtroende för Aleris har successivt körts i botten och tilltron till bolagets förmåga att driva en god äldrevård på Kungsholmen är sedan länge borta.

Moderatalliansens omvändning under galgen
Den moderatledda alliansens snabba fotbyte är en omvändning under galgen. Så sent som vid stadsdelsnämnden sammanträde före jul försvarade företrädare för alliansen fortfarande den goda kvalitén i Aleris äldreomsorg.
Dock ger jag stadsdelsnämndens ordförande Regina Kevius(m) en eloge för att hon när Aleris brister blev uppenbara, lät förnuftet gå före nyliberal dogmatism och partipiska.

Nu finns det möjlighet att med Serafen i stadsdelsnämndens egen regi utveckla ett äldreboende som i framtiden kommer att kännetecknas av god omsorg, hög kvalitet och som det bästa äldreboendet i Stockholms stad.
Med en bred politisk uppslutning bakom en sådan satsning är jag och alla socialdemokrater på Kungsholmen beredda att medverka.

Stopp för privata bolag med vinstintresse
Beslutet att säga upp avtalet är naturligtvis i första hand en vinst för de boende på Serafen, som nu kommer att få stor chans att uppleva en äldrevård av god kvalitet.

Stadsdelsnämnden och dess duktiga förvaltning måste nu bygga upp en kompetens för att driva egen kommunal äldreomsorg och på detta sätt åter ge Kungsholmens äldre valfrihet på riktigt vid valet av äldreomsorg.

Förhoppningsvis innebär dagens beslut ett definitivt stopp för att anlita privata vårdbolag med avkastningskrav på uppemot tio procent och med en minimal demokratisk insyn.

Anhörigmöte på Serafens äldreboende

Sedan mitten av decmber har en ansenlig tid gått åt till kontakter med anställda och anhöriga vid det av Aleris drivna äldreboendet Serafen vid Bolindrs plan på Kungsholmen. I kväll var det anhörigträff på avdelningarna Klastorp och Kristineberg. Inte helt olikt föräldramötena i förskolan och skolan som upphörde för inte så många år sedan Nu har jag fått en försmak på vad som väntar, föräldramöten eller anhörigmöten, inget som jag varken längtar tillbaka till eller ser fram emot.

Min främsta anledning till besöket på anhörigmötet var att jag som stadsdelsnämndspolitiker har ett ansvar för att ta reda på hur riskkapitalisterna förvaltar de skattepengar som dom får för att driva verksamheten.

Tyvärr kan jag inte säga att jag blev imponerad, mer förtvivlad och förbannad. När en av Alerischeferna beklagar att hon inte har lika mycket pengar till verksamheten som företrädarna Förenade Care hade till och med januari förra året är det ett rått, cyniskt och ynkligt uppträdande.

Det var Aleris som i sitt anbud lade sig några miljoner, tror att det var fem, under det pris Förenade Care fick vid föregående upphandling 2002. Dessa miljoner i lägre anbud innebar direkt att c:a tio heltidstjänster måste bort omgående om de skulle i övrigt ha samma pengar som företrädaren.

Lägger man därtill att Aleris som är en ganska stor koncern också ska få ihop några miljoner per år till ett antal välavlönade direktörer samt leverera in kapital till aktieportföljen i riskkapitalbolaget EQT:s fond nr 4 så blir det inte så många skattekronor kvar till personalens löner och omsorgen om de boende.

Den stora skillnaden på kvällens anhörigmöte och föräldramötena i förskolan och skolan var att lärare och andra anställda ansträngde sig när det gällde att tillmötesgå föräldrar och barn i syfte att nå samstämmighet och för alla godtagbara beslut. De anhöriga på Serafen argumenterad för döva öron. De fyra chefsdamerna var totalt iskalla, inte ens en antydan till dialog, tvärtom uppvisade man ett direkt avvisande kroppsspråk när de mest kritiska anhöriga tog till orda. Det var skrämmande och så fruktansvärt omodernt i dagens kommunikationsintensiva samhälle.

Var rekryterar man sådana hårdhudade människor?
Efter alla kontakter med anställda på Serafen den senaste månaden vet jag att detta uppträdande från chefernas sida inte var en tillfällighet. Ingen som helst dialog med de anställda, bara direktiv. Anställdas eventuella personliga önskemål har helt nonchalerats. En arbetsgivarattityd som jag aldrig tidigare mött i Sverige.

Nej, befria svensk arbetsmarknad, skattebetalare och äldreomsorg från den här typen av vinstmaximerande företag. De får söka sin lycka i andra brancher.

Med kärlek, omtanke och omsorg

Det är hög tid att sätta stopp för kommersialiseringen av äldreomsorgen. Den vård och omsorg som erbjuds våra äldsta, ofta i livets slutskede, är inte längre människovärdig.
Efter snart trettio år med privatiseringar, industrialisering och kommersialisering av äldreomsorgen ser vi nu det skrämmande resultatet. Den omsorg som erbjuds våra äldsta är inte värd namnet. Istället för några lugna och trygga år i slutet av livet upplever alltfler gamla och deras anhöriga oro, stress, förklenande bemötande, rena felbehandlingar och ständiga omorganisationer med byte av så kallade utförare.

Omsorgen av våra äldsta har blivit en nisch för riskkapitalister med höga förväntningar på avkastning på satsat kapital. Detta förhållande utsätter våra äldreboenden för ständig ekonomisk press med minskade personalresurser och industriella, effektiva och rationella rutiner för hantering av våra gamla. Att med teorier från effektivisering av industriella
processer försöka tjäna pengar på vård och omsorg fungerar inte därför att omsorgen handlar om människor, om individer som inte är stöpta i samma form.

Det räcker inte längre att putsa på systemet som bygger på upphandling i konkurrens, att försöka att avtala om att missgrepp i omsorgen inte får ske. Att som borgerliga ideologer kombinera skattesänkning (som politiskt mål) med en marknadsstyrd konkurrensupphandling kan bara sluta på ett sätt - katastrof!

Nej, tiden är ute för detta omänskliga system.

Målen för äldreomsorgen måste vara kärlek, omtanke och omsorg
Det kommer att kosta mer än den så kallade omsorg som erbjuds idag, men inte så särskilt mycket mer. De pengar som frigörs när riskkapitalets avkastningskrav försvinner, andra mellanhänder som också försörjer sig inom omsorgssektorn är inte oväsentliga belopp. Dessutom kommer anhöriga att kunna sova bättre, minska sin frånvaro på sina jobb som har sitt ursprung ur anförvanternas otrygga situation.

En bättre värld är möjlig, också för våra äldsta
Med en omsorg anpassad till individens behov, med tillräckligt antal personal för att motsvara behoven kan en människovärdig äldreomsorg åstadkommas. En efter behoven anpassad personalbemanning, bättre utbildning och möjligheter till fortbildning för personalen gör det lättare att arbeta inom äldreomsorgen. En bättre arbetsmiljö ökar möjligheterna att rekrytera personal, en bättre arbetsmiljö lägger grunden för kontinuitet som i sin tur stimulerar till fortbildning och utveckling. Målet för personal inom äldreomsorgen måste vara en god arbetsmiljö, möjligheter till utbildning och avancemang, bättre löner och löneutveckling och en höjd status för att ta väl hand om våra äldsta.

Förstärkt hushållsnära tjänst

Alliansregeringen, läs moderaterna, fortsätter att sätta smutsiga spår i politiken. Specialiteten att använda väl kända och etablerade begrepp, värdeord och förkortningar för så kallade reformer men med en helt annan betydelse än den som av befolkning uppfattas som allmängiltig fortsätter.
Detta är lurendrejeri och ett mycket bedrägligt beteende. Senast i raden är det som fräckt kallas ROT-avdrag, förkortning för det som förr stod för reparation, om- och tilbyggnad. Men det är inget ROT-avdrag som införs på måndag, det är en förstärkt hushållsnära tjänst enbart riktad till villaägare och bostadsrättsinnehavare. Någon likhet med begreppet ROT-avdrag som det tidigare har blivit känt för finns inte.

Kännetecknade för traditionellt ROT-avdrag är att det är tidsbegränsat, att det riktats mot fastighetsägare, alltså ägare av flerbostadshus, bostadsrättsföreningar och villaägare (den enda grupp som återfinns i det aktuella beslutet). Syftet med rotavdrag har alltid varit att stimulera byggverksamhet och fastighetsinvesteringar, alltså ett konjunkturpolitiskt instrument. Dessutom har andra tydliga syften knutits till ROT-avdragen. Senast var inriktningen klimatförbättrande åtgärder exempelvis installation av bergvärme, treglasfönster och/eller tilläggsisolering. Alltså en kombination av sysselsättningsstimulans, samhällsnytta (klimatsmart) och värdesäkrande av fastigheter.

Det nuvarande förslaget, helt fräckt kallat rot-avdrag har möjligen syftet att öka varukonsumtionen bland en redan hyfsat välbeställd medelklass. Effekten av förslaget lär bli marginell både när det gäller arbetstillfällen och höjd konsumtion.

Att upphöja lögnen till dygd kommer naturligtvis att straffa sig så småningom. Men att förfalla till denna nivå av taskspeleri är totalt förkastligt, ytterst omoraliskt och synnerligen oansvarigt.

Socialdemokratin på efterkälken

Socialdemokratin måste sätta en egen dagordning. Att jaga uppmärksamhet ocheventuella politiska poänger genom att följa den dagordning som styrs av allianspartierna och kablas ut över landet genom regeringsorganen Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är att sälja sin själ.

Varför har partiet gett efter för det hypotetiska kravet att redovisa vilka man ska regera med två år in nästa val? Jo, för att Reinfeldt och regeringsorganen krävt det.

Varför kan Anders Borg få god tid på sig att förbereda en attack på bankerna och dess direktörer och ikläda sig någon sorts roll av oppositionsledare.

Att Mona Sahlin inte tillhör partiets stora tänkare är allmänt känt, hon har andra starka sidor, men det som är mest oroande idag är vilka rådgivare hon har i sin närmaste krets. Partiledningens ekonomiske talesman heter visst Tomas Östros. Finns han? Om han finns, vad gör han när högerns finansminister ostört kan leka upprorsman mot bankdirektörers fantasilöner, optioner och bonusar.

Om två år är det val till riksdagen
Visst finns det fortfarand ganska goda odds för ett regeringsskifte, men detta främst på grund av att alliansen kommer att få svårigheter med sitt stelbenta koncept. Men en påminnelse om det "bortglömda" valet 1979. Vi socialdemokrater var då synnerligen segervissa och fullständigt övertygade om att väljarna inte skulle ge Torbjörn Fälldin ytterligare en mandatperiod.

Det som oroar mest är att socialdemokratin inte klarat av att föryngra sig, eller att förbättra och
utveckla sin organisation. Trots att partiet byggt upp ett av de bästa och modernaste intranäten "Sossserian" för medlemmarna så har man hittils ändå inte lyckats locka några stora skaror att använda den utmärkta kommunikationsplattformen.

Fortfarande är det samma laguppställning, samma taktik, kanske någon ny och oprövad strategi i slutspurten. Men det räcker inte när vi 2006 gjorde ett av våra sämsta val, i Stockholm det sämsta någonsin sedan demokratins och den allmänna rösträttens införande.

Trots ett opinionsövertag för de rödgröna partierna med 10-15% idag är utgången av valet 2010 en helt öppen fråga.

Hur mycket pengar har Riksbanken?

Denna i dessa dagar så självklara fråga lyser med sin frånvaro i massmedia. Vågar ingen journalist ställa frågan eller tror dom att Riksbanken har oändliga mängder pengar i sin källare?
Det är intressant att se hur den småborgerliga fegheten brer ut sig. Man ställer inte frågor så att ens okunskap kommer ut i dagsljuset. Hellre håller man masken och låtsas att man begriper. Kommer frågan upp är det lätt att byta samtalsämnen. "Flytta fokus" som Schlingmann akulle uttrycka det.

Men alla ni, journalister och bloggare, som ser ut att veta och förstå allt, kan ni inte berätta för mig hur mycket pengar Riksbanken har till förfogande att dela ut till de stackars bankerna som så grundligt har lurat sig själva?

En enkel följdfråga, kan Riksbankens pengar ta slut?

Kapitalisterna köar till socialen

Det måste vara hårt att vara marknadsliberal idag. Att få se sina hjältar från finansvärlden stå med mössan i hand och tigga hjälp av staten. Så förnedrande.
Var är nu alla kaxiga finansmän, bankdirektörer, riskkapitalister och andra trygghetsnarkomaner med optioner, bonusar, avgångsvederlag och pensionsförsäkringar i mångmiljonklassen? Dessa herrar som med överlägsna flin hånat alla vi som de senaste åren uttryckt farhågor för en otyglad marknadsliberal ekonomisk världsordning.

Naturligtvis skulle jag kunna luta mig tillbaka och konstatera "Vad var det jag sa" med ett leende på läpparna. Men det gör jag inte. Situationen är alltför alvarlig för alla de människor som drabbas av förlorade hem, tömda bankkonton eller bortspelade pensionspengar. Jag har inga illusioner om en förändrad ekonomisk världsordning, marknadsekonomin kommer att finnas kvar. Men det borde vara uppenbart för alla, utom neokonservativa supermarknadsliberaler, att om marknadsekonomin ska fungera och vinna förtroende i breda folklager måste den regleras så att osund spekulation med enskilda människors sparande och gemensamma skattepengar förhindras.

Men, det måste erkännas, visst känner jag en gnutta skadeglädje över marknadsliberalernas benägna bistånd till att socialisera alltfler banker världen över. Dom är på väg att lyckas med något som vi socialister inte mäktat med.

Renässans för hyresrätten?

En annons i Svenska Dagbladet den 20 september innehöll följande text:
"Hyreshus eftersökt investering
Intresset för att investera som delägare i hyreshus växer starkt.
Oavhängighet till aktiemarknaden och en reglerad hyresmarknad skapar gynnsamma förutsättningar för en god och stabil avkastning." (Min kursivering)

En helt omöjlig annons för ett år sedan. Då var det ägarlägenheter som gällde som den ultimata investeringen på bostadsmarknaden. Idag pratar ingen om ägarlägenheter. Vilket inte alls är konstigt då riskkapitalmarknaden har helt andra problem att brottas med.

Visst är det bra om "spelarna på kapitalmarknaden" satsar pengar i hyresrätter. Att den reglerade hyresmarknaden plötsligt är något positivt är ett djärvt marknadsföringsgrepp, men naturligtvis intressant.

Om Svenska Bostadsfonden http://www.fastighetsinvestering.nu/ lyckas locka investerare till hyresrätten och detta i sin tur resulterar i ökad nyproduktion av bostäder i hyresfastigheter är detta mycket glädjande.

Tyvärr finns det alltid risk att riskkapitalister och giriga bank- och finansinstitut spekulerar även i hyresfastigheter, vilket vi har erfarenheter av från 1991-93 när värdet på kommersiella hyresfastigheter drevs upp till fantasifulla höjder av dåtidens kapitalspekulanter.

Finansiella krascher är inga tillfälligheter, det är ett signum för den nyliberala marknadsekonomin.

Är han mytoman eller

bara fräck eller har han uttalade svårigheter att hantera fakta baserade på siffror?

Utbildningsminister Jan Björklund uppträder på samma gång arrogant och förvirrad.
Att han är en fräck mantratuggare känner vi stockholmspolitiker till sedan länge. Men att han medvetet förvanskar statistik för att skicka den svenska skolan 50 år tillbaka i tiden är väl magstarkt.
Alla som försökt sig på en seriös debatt med Björklund, inte minst lärare och forskare inom pedagogik avfärdar han med att de är företrädare för "flumskolan", eller om inte det räcker att de är socialdemokrater.

Vad då flumskola?
Jan Björklund nämner aldrig med ett ord att den läroplan som gäller för Sveriges grundskolor beslutades av en borgerlig riksdag 1994 på förslag av den moderate ministern Beatrice Ask. Att den läroplan som gällde dessförinnan beslutades av en borgerlig regering på 1970-talet med en folkpartistisk utbildningsminister som upphovsman har gått Jan Björklund förbi.

Idag publiceras nya "friserade" siffror
Nu gäller det Komvux och yrkesutbildningen. 1,2 miljarder ska anslås, varav hälften 600 miljoner motsvarar det belopp reinfeldtregeringen tog från Komvux efter valet 2006, återstående 600 miljoner ska komma 2011, alltså efter nästa val. Knappast är Björklund minister i den regering som tillträder efter valet 2010.

Sätt ministern på Komvux-kurs
Det socialdemokratiska oppositionsrådet i Stockholm Roger Mogert säger:
- Jan Björklund visar sig ha lika bristande kunskaper i matematik som i statistik. Utbildningsministern borde ta tjänstledigt för att bättra på sina matematikkunskaper. I dagsläget kan det dock vara svårt att få en plats på Komvux.

Aleris drar sig ur

Servicehuset Pilträdet drivs sedan 1 december 2006 av Aleris Äldreomsorg. Nu drar sig Aleris ur uppdraget att driva Pilträdets servicehus redan efter 2½år!
Är det ett tecken på att det riskkapitalbolag, EQT, som äger Aleris tappat intresse för äldreomsorg eller har de ”bara” gjort en felspekulation i det här boendet? Det ligger nära till hands att tro att riskkapitalisternas förväntade avkastning på minst 5% inte gått att uppnå.
I vilket fall som helst är det synnerligen olyckligt att en så kallad entreprenör hoppar av ett uppdrag så snart tillfälle ges. Mig veterligen är detta mycket sällsynt.

I fallet Pilträdet, där Aleris åtog sig att driva verksamheten för ett belopp som var lägre än kostnaderna för verksamheten 2002 var det uppenbart att deras bud var ekonomiskt oseriöst. Det värsta var att Aleris med sitt ”skambud” slog ut den dåvarande entreprenören som skötte sitt uppdrag på ett så utmärkt sätt att Pilträdet var stadsdelens bästa och mest populära äldreboende.

Det måste bli ett slut på kommersen!
Alla människor måste få rätt till ett värdigt liv oavsett ålder. Det är omöjligt att uppnå detta om de borgerliga allianspartierna fortsätter att utveckla samhället och den offentliga verksamheten till en på kommersiella grunder byggd ”Supermarket” där alla irrar omkring och väljer mellan olika ”utförare” som om det gällde att handla hårschampo. När nu Aleris överger Pilträdet från 1 juni 2009 är det dags att ta hem verksamheten i kommunens egen regi. Då finns det i alla fall lite mer valfrihet för Kungsholmens gamla som idag saknar möjlighet att välja en trygg och bra kommunal omsorg på äldre dar.