onsdag, maj 30, 2007

Globalt kapital går in i äldreomsorgen

De två största privata aktörerna inom äldreomsorgen i Stockholm, Aleris och Attendo har under senaste året köpts upp av internationellt verkande fondbolag. Det är fondbolag vars främsta och övergripande mål är att tillfredsställa sina investerares förväntningar på snabb och hög avkastning på satsat kapital. Det är fondbolag som investerar i flera olika brancher, till exempel småhustillverkning, som nu siktar in sig på den offentliga vård- och omsorgssektorn. De söker efter verksamheter med starkt kassaflöde och goda förutsättningar för snabb tillväxt.

Vilket intresse för vård och omsorg om människor har dessa, av peningstinna herrar, dominerade fondbolag? Vad gör skillnad mellan monteringsfärdiga hus och äldrevård för fondinvesterarna? Jo, det är måttet på avkastningen.

Vi borde bäva för den dag då investerarna anser att deras kapital växer för sakta och de, över en natt, tar hem sina vinster och placerar sitt kapital i en annan branch. Då står vi, skattebetalare och kommunmedborgare där med våra tvättade halsar och en ruinerad äldreomsorg.

Fakta om:
Aleris
ägs av ett av nordens största private equity företag EQT.
EQT grundades 1994 av Investor och tillhör den välkända Wallenbergkoncernen. EQT finns idag i Sverige, Danmark, Tyskland och Finland och har investerat i över ett 30-tal företag.
I styrelsen för Aleris sitter: Sören, Lennart, Ole, Jan och Peter.
Flertalet av EQT:s fonder har sina huvudkontor i skatteparadiset Guernsey i Engelska kanalen.

Attendo
Industri Kapital tog över Attendo i januari 2007.
- Attendo är ett av få företag om visat att de klarar av att snabbt växa den egna verksamheten och samtidigt framgångsrikt integrera förvärv. Vi vill försätta den här strategin i Sverige och samtidigt söka ytterligare förvärv i övriga Norden och Europa. Vårt mål är att på sikt skapa en europeisk omsorgskoncern, säger Gustav Öhman, partner Industri Kapital i en kommentar till affären.
Industri Kapital Limited:
"In maximising returns for our investors, we invest in mid-sized companies with strong cash flow and profit improvement potential, operating in mature industries with fundamental underlying growth. The majority of our investments to date have been made in the manufacturing and service industries."

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

torsdag, maj 24, 2007

Stadshushögerns skolpolitik havererar

Förhandlingsavdelningen i Stadshuset meddelade idag att man frånträder löneförhandlingarna med över tiotusen lärare och skolledare i Stockholms stad. De förhandlar inte längre med Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund eller Skolledarförbundet.

Det lönekrav som lärarna lämnat ligger på 3,5% vilket arbetsgivaren, stadshushögern anser vara oskäligt. Deras motbud ligger på 2,4%, alltså en procent lägre än de treåriga industriavtalen.

Visst minns vi de folkpartistiska löpsedlarna i valrörelsen: "Satsa på skolan, satsa på lärarna."
Vad säger den tilltänkta folkpartiledare Jan Björklund till sin efterträdare i Stadshuset Lotta Edholm?
-Tyst i klassen! är en inte alltför vågad gissning.

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

onsdag, maj 23, 2007

Varför på marknadens villkor?

Efter en förmiddag på SNS:s seminarium om KTH-proffersorernas Stellan Lundström och Hans Lind bok "Bostäder på marknadens villkor" hänger några angelägna frågor kvar i luften.
Vilket samhälle vill vi leva i? Där bostadsproduktion och boendet är till för att tillfredsställa marknadens förväntningar eller ett samhälle där människornas behov av bostäder är riktmärkte? Vilkas angelägenhet är boendet?
I seminarierummet sitter en mycket homogen grupp, 90% är män, de är ingenjörer, arkitekter, fastighetsägare och ekonomer. Varför ingen beteendevetare, ingen filosof, inte ens en humanist och varför bara ett fåtal kvinnor?

Hur kommer Sverige och Stockholm se ut om denna likriktade och enformiga grupp ska forma framtidens boende? Att det blir en stad byggd på "lösan sand" eller modernare uttryckt byggd med riskvilligt men lättflyktigt kapital, för snabb avkastning till riskkapitalisterna, en stad med ägarlägenheter och bostadsrätter, var en tydligt förväntad och önskad utveckling för en marknad präglad av kvartalskapitalismens "snabba pengar".

Marknadshyror
Oron är befogad men rädslan riktad mot begreppet marknadshyra är ett villospår. Ett system med marknadshyror behöver inte innebära kris - det är marknaden som är hotet.
Ett marknadshyressytem med ett starkt besittningsskydd, en rätt att rättsligt pröva om begärd hyra är marknadsmässig med bibehållet besittningsskydd skulle inte innebära någon påtaglig skillnad jämfört med nuvarande bruksvärdessystem. Större betydelse har tillgången på bostäder. Här finns ett politiskt ansvar och en möjlighet. En kontinuerlig produktion av nya bostäder i paritet med efterfrågan skulle göra att modeller för hyressättning blir relativt ointressanta på en bostadsmarknad i balans. Ett sådant byggande intresserar inte riskkapitalet och måste alltså ske i offentlig och allmännyttig regi.

Halvblind marknad
Marknaden är inte mogen för marknadshyror, därför måste ett system med marknadshyror konstrueras med tydliga och strikta regler, kanske värre än i bruksvärdessystemet, till och med jämförbar med den gamla hyresregleringen. Detta förstår inte marknaden. Dessutom lider fastighetsmarknadens aktörer av tunnelseende. De kan bara fokusera på en sak i taget. Ett exempel är att just nu står 180.000 människor i bostadsköerna i Stor-Stockholm. Det är ungefär 15% av befolkningen 18 år och äldre. Gemensamt för denna stora grupp är att de efterfrågar hyresrätter. Vad gör marknaden i denna situation? Jo man bygger bostadsrätter!

Bostadens kvalitativa värde
En avgörande förutsättning för att människan ska kunna fungera som social varelse, bilda familj, fortplanta sig och förvärvsarbeta är tillgången till en egen bostad. Detta förstår inte marknaden.
Att bostaden har andra och högre värden än ekonomiska innebär att den inte kan räknas som en vara bland andra varor. Därför väcker bostadsfrågan starka känslor. Känslor är något som marknaden inte begriper sig på.

Klyftan som skiljer fattig från rik
Den skarpa gräns som gör segregationen tydlig delar människorna i två grupper, på ena sidan de som äger belåningsbar egendom, på andra sidan de egendomslösa. Ett sådant samhälle gillas av marknadsfundamentalisterna. Därför ställdes inte den viktigaste frågan på seminariet.

Vilket samhälle vill vi ha?

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

fredag, maj 18, 2007

Liten man på lång resa

Hans ögon tindrade, de allt rundare kinderna hade en lätt rodnad, tänderna bländvita, slipsen nystruken. Tänk att han från den lilla förorten utanför Stockholm skulle få träffa världens största politiske ledare. Nu gällde det att uppföra sig väl, att inte göra bort sig. Ingen vill väl vara kusinen från landet inför den mäktige. Att hålla tand för tunga är självklart, här finns inte läge för egna uppfattningar eller frågor som kan uppfattas som stötande eller opassande.

Under resan över de stora haven kände han stor lycka. Efter besöket hos den store presidenten skulle han också få träffa den store skådespelaren. Ungdomsidolen som blivit mäktig guvenör. Kanske skulle detta bli de lyckligaste dagarna i hans liv.

Nu är han på väg hem. Besöken hade varit underbara upplevelser och han hade uppfört sig på bästa sätt. Hemkomsten skulle bli den stora finalen, han, den stora ledaren i lilleputtlandet i norr skulle mötas av jublande folkmassor, viftande med vimplar och svenska flaggor, tacksamma över sin väluppfostrade stasminister.

Tyvärr förstod inte massmedia det stora i händelsen så amerikaresan drunknade i mediabruset bland bröstförstoringar, väderprognoser och fotbollsresultat.

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

onsdag, maj 16, 2007

Vision 2030

En rapport från Serafens sjukhem i maj 2030. Det är en vacker majdag, kanske kommer värmen nu efter en ovanligt kall vår. Utanför fönstret är vattenspegeln i Klara sjö stilla och blank och solen har just passerat stadshustornet på sin väg mot väster.
Klockan bör vara strax efter ett. Tror att jag redan fått lunch, minnet har blivit allt kortare och ibland kommer lunchen tidigt på förmiddagen så det är svårt att veta om jag ätit eller inte. Men jag har det bra här på Serafens sjukhem och gläds åt utsikten nu när benen inte längre bär. För ett tag sedan fyllde jag åttiofem, alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn var här och bjöd på tårta. Det var trevligt, tror jag. Jo, jag har det bra, men inte är det roligt att bli gammal, särskilt inte när jag aldrig har räknat med att leva så länge. Minns fortfarande när jag var 27 och fullt övertygad om att jag troligen inte skulle bli äldre än 36. På den tiden gick livet i ett hysteriskt högt tempo och det är fortfarande en gåta hur jag överlevde. Mitt liv de första 40 åren var som kulans i flipperspelet, totalt okontrollerat. Andra halvlek blev raka motsatsen.När jag nu tittar ut över det vårvackra Stockholm kan jag konstatera att det inte blev 900.000 invånare i Stockholm och 2,4 miljoner i hela länet som utvecklingsoptimisterna trodde i början av 2000-talet. Det bor nu ungefär 800.000 människor i Stockholm och och cirka 1,2 miljoner totalt i Stockholms län.

Den storslagna expansionen i Storstockholm kom av sig och de nyetableringar och befolkningsökningar som skett har hamnat längre från Stockholm än vad alla trodde. Idag kan vi se en snabb och kraftfull utveckling efter en böjd axel som sträcker sig från Uppsala till Västerås och vidare till Örebro. Efter den nya regionindelningen då Stockholms stad och län blev en egen region hände inte särskilt mycket med alla storstilade planer. Den destruktiva politiska polariseringen med ständiga maktskiften slog sönder all långsiktig planering, seriösa långsiktiga investerare vände Stockholm ryggen. Samtidigt har stockholmaren blivit alltmer konservativ och det råder ett kontinuerligt motstånd mot förändringar. Det mesta som föreslås är fel och missmodet har spritt sig. Stockholm har blivit känt som Europas gnällbälte. Det är mycket tråkigt, det är riktigt skönt att sitta här på hemmet, hit in når inte gnället så lätt.
Den slagfärdige stockholmsgamängen som kunde ta motgångar med en klackspark och som jag mötte när jag som 23-åring flyttade till Stockholm en fantastisk septembermånad 1968 finns inte längre.

Men vad är det egentligen som hänt de senaste 30 åren?
Under den borgerliga regeringsperioden 2006-2010 så gick åter landets ekonomi under isen, de flesta, inte minst borgerliga ekonomiexperter, kunde inte förstå hur reinfeldtministären lyckades att så snabbt underminera den mycket goda ekonomin de övertog efter valvinsten 2006. Visserligen hade dom lite otur, precis som alla borgerliga regeringar, att ekonomin i USA gick i botten hösten 2008 vilket naturligtvis påverkade hela världen men främst det gamla västeuropa. Många unga familjer drabbades hårt när de tvingades bort från överbelånade bostadsrätter och villor, det var inte roligt att ta över regeringsansvaret efter kraschen på bostadsmarknaden. Med tuffa skattehöjningar och en finansminister på tiggarturnéer blandat med hårda förhandlingar med de största bankerna lyckades vi att mildra de värsta konsekvenserna för barnfamiljerna och återvann väljarnas förtroende på det nationella planet för lång tid. Men det fanns ju också positiva konsekvenser av den ekonomiska kollapsen, nyliberalismens cyniska teorier var för evigt döda.

I Stockholm blev ändå det mesta som förut. Efter valet 2014 bildade moderater, folkpartister och miljöpartister majoritet. Centern försvann ur kommunfullmäktige redan i valet 2010 och kristdemokraterna som 2013 råkade ut för en partisplittring fick inte tillräckligt med röster 2014. Miljöpartiet blev tredje största parti och hade majoritet tillsammans med moderaterna. Folkpartiet som nu var ett litet högerparti med öppet främlingsfientliga åsikter efter att socialliberalerna gett upp 2011 och i huvudsak anslutit sig till socialdemokraterna fick ändå vara med i den blå-gröna koalitionen. I miljöpartiet dominerade nu en socialkonservativ falang tillsammans med närmast militanta miljöbyråkrater. Moderaterna drev hårt för en ny privatiseringsvåg av de förskolor, skolor och bostäder som återgått i kommunal regi efter den ekonomiska smällen. Äldreomsorgen som också till största delen var åter i kommunens egen regi var inte intressant just då, det var för dålig lönsamhet och för stor risk nu när det bara var 40-talister bland de boende. Jodå, vi har en sosseförening här på hemmet, dom som fortfarande kan gå är ofta ute på nätterna och affischerar illegalt på elskåp och andra släta ytor. Ibland kan jag följa med om någon kör rullstolen, sådana nätter känns livet meningsfullt. Förr fanns det dom som kallades riskkapitalister, nu finns det riskpatienter.

Visst hade vi stora planer för Stockholms framtid, men det är svårt att hinna gå från plan till handling under en fyraårig mandatperiod. Jag minns när vi skulle bygga en nationalarena vid Globen, den skulle bli något helt fantastiskt. Men under tiden vi tjafsade med varandra så pågick det en hel del aktiviteter utanför vår sfär och rätt som det var stod nationalarenan klar för invigning i Solna 2011. Så har det fortsatt, vi har bråkat om det mesta både med varandra och med borgerligheten och många godbitar har gått oss förbi. De ledande företagen inom läkemedel och biomedicin ligger nu i Uppsala. En stor del av den högteknologiska utbildningen på KTH finns i Västerås nära den fordonstekniska industri som växt sig stor i den västmanländska metropolen som också är ”huvudstad” i mälardalsregionen.

Mellan 2014 och 2018 hann inte moderaterna privatisera något större antal verksamheter. S-regeringen införde stopplagar och marknaden hade inte pengar nog för att investera i politiskt osäkra projekt. Miljöpartiet var mer framgångsrikt och skapade en djungel av regler och föreskrifter vilket gjorde att trafiksituationen på Stockholms gator blev kaotisk trots att bilismen stadigt minskat under flera år.
Detta ledde till att alltfler unga stockholmare och deras familjer flyttade västerut, många pendlade redan till jobb i Uppsala, Enköping och Västerås. Enköping som en gång var en kombination av militär och industriort hade hittat sitt framgångskoncept genom att satsa stort på motorsport. De har idag norra Europas bästa och populäraste racingbana för både formel 1 och de tuffaste motorcykelklasserna. Denna verksamhet drar in flera miljarder till Enköping och mälarregionen. Verkstadsindustrin blomstrar åter och de stora biltillverkarna från hela världen har testanläggningar och verkstäder för forskning och utveckling i nära anslutning till racinganläggningen.

Men hur är det i Stockholm? Just nu i maj 2030
Visst har det gjorts en hel del stora investeringar, mest inom infrastrukturen. Norra länken firar 20-årsjubileum och citytunneln blev så småningom klar efter flera avbrott på grund av den ekonomiska krisen och allt märkligare miljöprövningar. Äntligen har det också på allvar börjat diskuteras det hopplösa i att all trafik, både på vägar och spår ska passera inom stadsgränsen. Alla dessa järnvägsspår som dessutom ska passera Stockholms city precis som dom gjort sedan 1900-talets början måste en gång för alla få en annan lösning. De senaste 20 åren har det varit ständiga problem med förseningar och köer i den spårbundna trafiken. Det är tur att optimisternas befolkningsprognos inte infriades, med 300.000 fler människor i storstockholm hade järnvägssystemet brakat ihop. Men stockholmaren verkar ändå rätt tillfreds, att köa har blivit en trygghet, en slags tyst gemenskap som känns hemtam.

Efter marknadens ekonomiska misslyckanden är offentliga sektorn den i särklass största arbetsgivaren i Stockholm. Antalet konsulter och småföretag har minskat påtagligt, att ha en fast anställning, gärna hos stat, kommun eller landsting är för många den högsta lyckan.
All industriell verksamhet är borta, likaså gymnasieutbildningar med verkstadsinriktning. Stockholm är en utpräglad tjänstemannastad, tråkig men korrekt. Visst finns det också en hel del som arbetar inom serviceyrken, vård och omsorg, handel och restaurang, kollektivtrafik och transportnäringar. Bostadsmarknaden har återhämtat sig, men bostadsrätten är inte lika inne som i början 2000-talet, alltför många vart brända och blåsta på stora pengar och de föredrar hyresrätter och har tydligen präglat sina barn att välja ett tryggt boende framför ett spekulativt. Tyvärr är bostadssektorn fortfarande segregerad, de som har lägst lön bor längst bort från sina arbetsplatser, från service och kommersiella centra. Främst är segregationen ekonomisk, men även den etniska segregationen finns kvar även om den minskat då det i alla fall har blivit bättre på arbetsmarknaden framförallt för de yngre som är födda i Stockholm men har sina etniska rötter utanför Europa.

På många sätt har det blivit bättre sedan privatiseringshysterin av den gemensamma sektorn knäcktes av den ekonomiska krisen 2010-2015. Idag är det inte politiskt gångbart att satsa på långtgående privatiseringar. Den offentliga sektorn blomstrar och dess trygga medarbetare är kreativa inom vården och omsorgen, i förskola och skola prövas metoder och pedagogiska grepp som inte var möjligt under konkurrensutsättningens ok.

Men det är långt ifrån frid och fröjd i dagens räddhågsna Stockholm, visserligen är turismen en allt större inkomstkälla, men detta på bekostnad av den konservatismen som tillsammans med miljöbyråkraterna satt stopp för all förändring och utveckling av staden. Bland miljöpartisterna diskuteras nu på allvar att flytta Skansens entré till Kungens kurva och Hazeliusporten till Norrtull. Sen ska Stockholm marknadsföras som Europas största friluftsmuseum.

När jag tittar ut från mitt fönster skymtar jag slottet, dit har vår kung Carl Philip flyttat sedan den åldrige Carl XVI Gustf placerats i gruppboendet för dementa två trappor ned här på Serafen och äldsta dottern, kronprisessan, abdikerat och flyttat till Ockelbo med sin låtsasprins.
Snart kommer nattpersonalen och lyfter upp mig i sängen. Det ska bli skönt att sova en stund innan vi i åldringsklubben smiter ut på stan och sprayar några tags på pendeltågen. Vi vet att det uppskattas i stadshuset. Många av fullmäktiges ledamöter skulle helt tappa sin politiska plattform om det inte skulle finnas anledning till återkommande klotterdebatter.

Precis när jag stänger ögonlocken påminner jag mig ett klarsynt uttalande av den kanadensisk/amerikanske ekonomen John Kenneth Gailbraight som redan tidigt 1970-tal sa,
- Det är bara idioter och nationalekonomer som tror att jordens tillgångar är oändliga.

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

tisdag, maj 15, 2007

Bensinen rekorddyr

Dagens Nyheter meddelar att bensinpriset nått årshögsta. 12:19 per liter. Det är ingen braskande rubrik, jämfört med för ett år sedan är rubriken futtig och texten i samma klena omfång.
Vad är det som hänt på ett år? Den ofta alerta tidningen Expressen har inte en rad om bensinpriset. Ändå är det inte så länge sedan de samlade in tusentals namn på protestlistor mot bensinskatten. Finns listorna kvar? Motormännen, denna gamla opolitiska organisation, har dom gått i graven?

Vart har de tagit vägen alla dessa som drog lansar för bilismen? Det enda som hänt bilisterna sedan förra våren är att besinpriserna är fortsatt höga, liksom bensinskatten fortfarande är 7:50 per liter, trafikförsäkringen blivit 50% dyrare och att biltullar införs i Stockholm 1 augusti.
Just det, en sak till har hänt, Sverige har fått en borgerlig regering.

Finns det någon som har kvar en upplaga av klisterdekalerna "Sänk bensinskatten"? Hör i så fall gärna av dig till mig. Skulle behöva några stycken till min bil.

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

söndag, maj 13, 2007

"Lägg ned skiten"

Aftonbladets förstsida på pappersupplagan skriker ut sin besvikelse. Det är fantastiskt att detta "kanonevenemang" plötsligt ska dödförklaras. I veckor har Aftonbladet och den andra kvällstidningen ägnat sida upp och sida ner åt Eurovisionsschlagern. En bevakning som inte på långa vägar motsvarar intresset hos läsekretsen. Varför?

Har familjerna Schibstedt och Bonnier ekonomiska intressen i schlagerjippot? Inte helt osannolikt, men vilken journalist skulle våga avslöja det i vår alltmer monopoliserade och kartellbeteende mediavärld.

Eller är det ännu värre? En illa dold racismen? Det är uppenbarligen så att när "skitländer" som Serbien, Ukraina och Ryssland lägger beslag på de tre främsta platserna så mister tävlingen all glamour.

När Aftonbladets förstasida skriker ut "Lägg ned skiten" så är min första tanke att Schibstedt gett upp hoppet om just Aftonbladet. Tidningen har ju knappast något berättigande längre.

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

onsdag, maj 09, 2007

Skvallerpressens favorit

Göran Persson har fått nytt jobb! Äntligen en stor händelse i Sverige. Tunga politiska kommentatorer, något mindre tunga politiker kastar sig framför TV-kamerorna och uttalar sig grötmyndigt och moraliserande. Men de lyckas inte dölja sin glädje över att Göran Persson finns och att han äntligen gjort något som kan reta hygienorna på första parkett.
Stackars den journalist som vill göra sig ett namn inom skvallerjournalistiken, det blir svårt med den tuffa konkurrens som finns på nyhets- och ledarsidor. Kanske är det så att det mediala vacum som den nuvarande statsministern skapat omkring sin person innebär att det egentligen fortfarande är Göran Persson som sätter den poltiska agendan, numera på frilansbasis.

Fler svenskar dör av skrumplever
Alltfler svenskar dör av skrumplever, bland kvinnor har sådana dödsfall ökat med 25 procent på sex år, bland männen är ökningen tio procent. Om man bara räknar de dödsfall i skrumplever som beror på alkoholdrickande är ökningen ännu större. Detta fanns att läsa några korta timmar i tidningarnas webbupplagor för ett par veckor sedan. Ungefär samtidigt basunerade Expressen ut på sina löpsedlar "Du kan dö av att snarka". Något skrämmande på temat skrumplever sågs inte till. En natt, i någon dröm såg jag framför mig löpsedeln "Du kan dö av alkohol!" Men det förblir nog en dröm som aldrig går i uppfyllelse.

Pingas av Twingly

Pingat på intressant.se

söndag, maj 06, 2007

Borgarna kan inte regera

Redan sju månader efter valet visar det sig tydligt att de borgerliga partierna, för närvarande under benämningen Alliansen, inte klarar av att hantera ansvaret att regera Sverige. Trots de ovanligt goda ekonomiska förutsättningarna, en stabil högkonjunktur och en tydlig majoritet i riksdagen är ekonomin på väg ut i fritt fall. Nu lovas och skickas miljoner till den ena "prioriterade" gruppen efter den andra.

Först i raden att gynnas blev villaägarna, i alla fall de som bor i landets överklasskommuner. Det känns nästan löjligt att fråga sig hur detta ska sluta?

Varför misslyckas då borgerliga regeringar att hantera makten?
Det är flera delvis sammanhängande orsaker. Dels är det den ideologiska dogmatismen, dels rundhänta vallöften, detta i kombination om en verklighetsuppfattning som i alltför stor utsträckning bygger på fördomar skapade genom mytbildning.

Misslyckad jakt på sjukskrivna
Ett dagsaktuellt exempel är jakten på långtidssjukskrivna vars misslyckande redovisas i radioprogrammet Kaliber. Här hade regeringen föreställt sig, och budgeterat efter(!) att en påtaglig andel av de långtidssjukskrivna snabbt och enkelt skulle kunna friskskrivas och tas emot av arbetsmarknaden med öppna armar. Hela detta resonemang bygger på mytbildning (som tyvärr också den gamla s-regeringen gav efter för). Nuvarande regeringen, svårt "valfrihetsskadad" verkar tro att det är möjligt att välja om man vill vara långtidssjuk eller om man vill jobba.I år är det trettio år sedan jag slutade en 13-årig anställning vid Försäkringskassan. nder åren vid kassan arbetade jag en hel del med just sjukkontroll och hembesök hos långtidssjukskrivna. Även på den tiden gjordes rikstäckande kontroller av sjukskrivna. Resultaten visade vid flera olika tillfällen att "fusk eller tveksamhet" förelåg i en omfattning av 1-1½% av alla sjukskrivna, varav åtgärder i form av åtal eller indragning/nedsättning av sjukpenning vidtogs mot 1-3 individer. Även om det förflutit 30-35 år sedan dess har inte jag sett ett så kraftig moraliskt förfall i Sverige fram till nu att dessa siffror skulle dramatiskt förändrats. Att så skulle skett kan bara de tro som hävdar att människor hellre lever på bidrag än arbetar.

Den ideologiska dogmatismen
Det är alldeles uppenbart att om socialdemokraterna lagt sitt partiprogram som regeringsförklaring och sedan följt detta till punkt och pricka i regeringsarbetet så hade det socialdemokratiska regeringsinnehavet aldrig blivit så i tid omfattande som det varit. Detta har alliansregeringen uppenbarligen inte förstått.Än värre blir det när regeringsförklaringen blir en sammasmältning av fyra partprogram som sedan ska kombineras med en ambitiös finansministers budget. Det kan bara gå åt helvete. Finansministern är redan sidsteppad och nu börjar löften om pengar spridas i allt vidare ringar i jakten på att få upp opinionssiffrorna.

Bäst i opposition
Självklart ska vi ha olika partier med olika ideologier i Sverige. Det är grundläggande för demokratin. Men visst är det bäst för Sverige när allianspartierna är i opposition, då kan de faktiskt bidra med en hel del gott, och samtidigt inte behöva ta ansvar för de värsta idoelogiska avarterna.

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se

onsdag, maj 02, 2007

Timbros sista hopp?

Centerpartiets stockholmsavdelning ser ut att vara Timbros sista hopp när det gäller de etablerade politiska partierna. De påfallande nyliberala centerpartisterna i Stockholm är naturligtvis beredda att offra både ideologi och centerns folkrörelsehistoria bara de får sitta med vid köttgrytorna. Att de nyliberala idéerna har hunnit bli ganska gamla, till Sverige kom de på allvar i den offentliga debatten för 20 år sedan, de hade då redan tillämpats på flera håll i sydamerika. Centern spelar ett högt spel när de lånar sig till Timbros lobbyverkstad.

Ett taffligt försök till att skapa "folkstorm" såg vi på Kungsholmen förra veckan. Oroliga tonårsföräldrar tyckte att Socialdeomkraterna "våldtagit Rålambshovsparken" och trodde föräldrarna tydligen att parken skulle vara stängd för alla ickesossar. Så erbarmerligt pinsamt. Med politisk förföljelse och inskränkningar av ideellt arbete lär knappast centern lyckas få något fotfäste.

Att "sossehat" ibland kan ge viss medial uppmärksamhet är känt, men några bestående politiska effekter finns inte att hämta.
I förra numret av lokaltidningen Vårt Kungsholmen säger Oscar Fredriksson(c) "Nu vill dom (socialdemokraterna) också lägga beslag på det allmänna vårfirandet den sista april". Möjligen är du nyinflyttad Oscar, men de socialdemokratiska föreningarna på Kungsholmen har arrangerat valborgsmässofirandet i Rålambshovsparken i 30 år. Allt med ideella krafter till glädje för tusentals kungsholmsbor som hittils aldrig uttryckt något missnöje med arrangörerna.
När jag träffade dig i stadsdelsnämnden två dagar innan tidningen kom ut, då hade du inga synpunkter, varför?
På samma sida i tidningen säger din partikamrat i Centerns distriktsstyrelse för Stockholm, Lotta Nordfeldt (tonårsmamma) att "Rålambshovsparken tillhör Kungsholmens tonåringar. Det här är en ren våldtäkt på deras park." Så grovt och så fel, Rålambshovsparken tillhör alla, det är en öppen park dit alla är välkomna, självklart också på valborgsmässoafton. Dessutom tar brasan och det småskaliga arrangemanget som vi står för upp ungefär 5% av parkens yta. Så de som eventuellt mår illa av att se livs levande socialdemokrater har gott om utrymme att röra sig på.

Oscar och Lotta, etablerade politiker i Centerpartiet, om ni tycker att valborgsmässofirandet är en kommunal angelägenhet som skattebetalarna ska stå för har ni alla möjligheter att driva den frågan i stadsdelsnämnd och kommunfullmäktige.

Läs gärna också Joel Malmqvists blogginlägg i frågan

Pingas av Twingly

Pingat på intressant.se

tisdag, maj 01, 2007

Arbetarrörelsens internationella högtidsdag

För mig är 1 maj den viktigaste helgdagen på året. Mitt äldsta minne från 1 maj är från 1950 när jag som femåring satt på pappas axlar när han gick i demonstrationståget i Sandviken. Det var stort att få sitta på pappas axlar och det hände bara på 1 maj och när vi gick på bandy på Norra Idrottsplatsen. Om några timmar kommer jag att gå med LO:s och socialdemokraternas demonstration från Humlegården till Norra Bantorget. Det är stort och och känslostarkt.

När jag nu läser virrpannan Per Schlingmanns debatt artikel i Expressen så undrar jag vad Schlingmann vet om arbetare, troligen inte mer än vad som förtäljs i en ordinär uppslagsbok. Det är direkt pinsamt att läsa Schlingmans desperata försök till fjäsk för löntagagrupperna. Om han tror att sådana här i grunden falska utspel ska bättra på alliansens opinionssiffror då underskattar han grovt svenska folket. Den enda moderat som jag just nu skulle vilja höra i denna fråga är Gunnar Hökmark.

Nej Per Schlingmann, ditt projekt det "Nya Arbetarpartiet" är dömt att misslyckas. Du känner inte arbetaren, du är inte vald att företräda arbetarklassen, dina teorier om arbetare grundar sig på dina egna fördomar.
Därför är det kört.

Pingas av Twingly

Pingat på intressant.se