Valrörelsen igång?

Sakta men säkert börjar även jag komma igång med valrörelsen. Det tar lite längre tid med åren. Minns knappt längre min första valrörelse mer än att den sammanföll med första gången jag fick rösta. Det var i kommunvalet 1966. Kanske inte konstigt att jag tyckte mig se vissa fossila drag i badrumsspegeln i morse. Nåväl, alla säger att valrörelsen är igång så det är bara att acceptera och ge sig ut i det vackra augustivädret.

Till valstugan på Fridhemsplan och efter några rundor i närområdet konstaterar jag att det är mycket folk ute men intresset för att prata politik är svalt. Det är klart, alla hade mycket att uträtta, höstterminen i skolan har startat och barnen ska ha nya kläder och skolväskor. Säkert var det också en hel del vuxna, med eller utan barn som också ekiperade sig inför den kommande hösten.

Det mest överraskande i gatubilden på Kungsholmen mitt på lördagen var att det fanns minst en folkpartist i alla fyra gathörnen i korsningen Fleminggatan/S:t Eriksgatan. Kan inte påminna mig att jag sett så många folkpartister ute på Kungsholmen samtidigt. Pratade med ett par av dem och önskade dom lycka till i jakten på sina huvudmotståndare, moderaterna. De borde ha skapliga förutsättningar att bli framgångsrika då det finns mer än nog av moderatväljare i denna fina gamla arbetarstadsdel.

Avrundade lördagen med att åka en bit västerut, på andra sidan Tranergsbron för ett besök hos partivännerna som ordnat festival på Tranebergsängen. Välorganiserat, trevligt och trivsamt men glest med publik. Även brommaborna valde väl shoppingvagnen för hoppborgen och sockervadden. Kanske var det ändå tur att det inte var fullsatt då de bokade talarna också uteblev.

Någon vidare fart i valrörelsen som ska vara igång upplevde jag inte denna lördag. Så jag håller fast vid min ursprungliga plan och börjar valrörelsen på allvar den 1 september, 16 dagars valrörelse känns lagom för min ålder och jag vill gärna vara både frisk och arbetsför den 18 september.

George W. Reinfeldt

är en bok med undertiteln ”Konsten att göra en politisk extreme makeover” som kom ut i bokhandeln under Almedalsveckan.Boken är skriven av två forskare, Per-Anders Forstorp, lektor och docent i kommunikation på KTH, och Brian Palmer, socialantropolog vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet, och förtjänar större uppmärksamhet än vad den hittils fått.
Den är också utmärkt för socialdemokratiska valarbetare då den avslöjar Fredrik Reinfeldts retoriska knep och dessutom visar på en tydlig koppling till den omvandling från hårdkokt högerpolitiker till ”medkännande konservativ” som George W. Busch genomgick inför presidentvalet 2000.

Några belysande exempel ur boken är bland annat författarnas utgångspunkt från Reinfeldts bok ”Det sovande folket” från 1994. I den boken jämför Reinfeldt välfärdsstaten med pest, smittkoppor och AIDS.
Naturligtvis måste frågan ställas om Reinfeldt tolv år senare i grunden har samma uppfattning idag trots att han hyllar kollektivavtal och arbetsrättslagar. Forstorp och Palmer visar i boken att ”de nya moderaterna” bakom fasaden är förvillande lika de gamla.

Vad säger då andra aktiva moderater?
Kristina Axén Olin, 2:e vice ordförande i partiet och oppositionsledare i Stockholm sa i SVT:s Aktellt den 11/3 2005 på frågan om moderaterna går för långt mot mitten på den politiska skalan,- Nej, jag tror inte det finns en risk i att vi går för långt åt mitten, för jag tycker inte att vi gör det, utan att det är snarare mer kanske retoriskt och annat som förändrats.Till Ulf Kristofferson, som också skrivit en bok om Reinfeldt säger hon ”att folk kan uppleva vår förändring som större än den är”.
Till samme Kristofferson säger kommunfullmäktigeledamöten Kristina Alvendal ”Jag tror att man hukar ganska mycket nu, man försöker parera för att vinna nya väljargrupper. Vi har ändrat retorik, men jag hävdar att vi inte har ändrat vår politiska inriktning”.

Uppriktigt MUF:are
Längst i öppenhjärtlighet går dock Mattias Thorsson, chefredaktör för MUF:s tidning Blått.
- Man låtsas att man är något, i väljarnas ögo ganska hyggligt, för att få möjlighet att på sikt genomföra sina idéer som idag har liet eller intet stöd. Så arbetar poltiker. En är Fredrik Reinfeldt. Han justerar moderaternas skattesänknngar mot mitten för att partiet ska uppfattas som mer seriöst och humant, men slår fast att målet är detsamma som förut, ”på sikt”. En trojansk häst, alltså.

Mycket mer av upplysning och bra argument finns att hämta i boken. Boken är ganska tunn, 127 sidor, lättläst och billig, c:a 110 kronor. Förlaget som gett ut boken heter Karneval.
Finns att köpa på Bokus

Linda Rosings fördomar

Partiledaren för det nya "Unika partiet", en av den dagligen utkommande skvallerspressens favoriter, Linda Rosing framhåller att det unika med "Unika partiet" är att det består av vanliga människor. En åtta "vanliga människor" stark partistyrelse presenteras.

Att bilda politiska partier för att engagera sig i samhällets utveckling är bra även om vägen till påverkan och inflytande oftast är bredare och snabbare om man väljer att gå in i ett redan etablerat parti.

Det bekymmersamma med Rosing och hennes parti är att motivet och utgångspunkten bygger på en rejäl fördom. Fördommar bygger ofta på mytbildning som underblåses av till exempel den skvallrande kvällspressen. Så småningom blir myten en etablerad fördom och godtagen i allt vidare kretsar.

Min fritid ägnar jag åt politisk verksamhet. Bara inom den ganska lilla krets, i alla fall geografiskt begränsad, av fritidspolitiker som jag rör mig träffar jag regelbundet barnskötare, sekreterare, byggnadsarbetare, tjänstemän, städare, lokförare, konduktörer, busschauförer, taxichaufförer, it-tekniker, lärare, personliga assistenter, undersköterskor, sjuksköterskor, studenter, arbetslösa, småföretagare, sotare, ingenjörer, jurister, fembarnspappor, trebarnsmammor, mormödrar, farfäder, gifta, ogifta, ensamstående mammor och pappor, frånskilda, sambos, särbos, homosexuella, heterosexuella, ålderspensionärer, förtidspensionärer, alokholister, nyktra alkoholister, cancersjuka, diabetiker, synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade och enstaka heltidspolitiker. 95% av alla politiker är fritidspolitiker.

Så vad är det unika med "Unika partiet"?
Det är väl det här med fördomar då, kanske tror dom också att blondiner är dumma?

Av okänd anledning

Semester, javisst, men av okänd anledning har den inträffat mitt i en värmebölja.
Av okänd anledning är den mest förekommande ordkombinationen i dagspressen. Hur många som råkar ut för olyckor av okänd anledning varje dag är svårt att hålla reda på.

Ett enstaka exempel: "En man i 25-årsåldern brännskadades natten till i dag svårt när han av okänd anledning kom i kontakt med en elledning på järnvägsstationen i Halmstad. (TT)"

Hur många som krockat med stolpar, spillt kokande vatten över sig, slagit huvudet i sjöbotten eller ramlat från balkongen av okänd anledning är okänt.

Kolla lite extra de närmaste dagarna när du läser dagstidningar, på papper eller på nätet, så blir du överraskad när du summerar antalet av okänd anledning du stöter på.

Hur kan ett så intetsägande, meningslöst och totalt onödningt uttryck få så starkt fäste i det journalistiska språket? Är det månne ett datavirus?
Än så länge är anledningen okänd.

PS
Bara under senaste dygnet har det hänt nya saker i floskelvärdeln. Nu sker inte trafikolyckorna bara av okänd anledning, bilarna har också slutat att köra av vägen. Plötsligt så bara kommer bilarna av vägen. Vad är det för osynlig kraft som ligger bakom denna språkliga förflackning och förändring av de fysiska lagarna?

Några färska exempel på "kommit av vägen":

"en bil av okänd anledning kommit av vägen" (SR)

"Bilen kom av okänd anledning av vägen och kolliderade med ett träd" (SVT)

"bilen av okänd anledning kommit av vägen" (Aftonbladet)

"Bilen kom av okänd anledning av vägen och kolliderade med ett träd i ett villaområde" (Expressen)

Är Reinfeldt en typisk moderat?

Eller är han bara bara en vanlig sniken smitare?
I en artikel i Svenska Dagbladet, Brännpunkt, avslöjas att moderatledaren Fredrik Reinfledt utan att rodna gift sig i kyrkan och även döpt sina barn där utan att betala medlemsavgiften. Kanske inte så konstigt för en moderat. I ett parti som slagordet "skatt är stöld" moraliskt legaliserar skattesmitning är det inte särskilt konstigt, men vill svenskarna ha en smitare som statsminister.

Senare, också i Svenska Dagbladet, avslöjas att en lokal folkpartipamp i 40-årsålderna förfalskat sitt månadskort för resor med kollektivtrafiken. Fattig eller fuskare? Varför ska jag betala när det finns så gott om hederliga skattebetalare som står för fiolerna.

Det mest intressanta med dessa två nyheter är inte frågorna i sak utan att de lyste med sin frånvaro i bonnierpressen och i alla public service-media.

Den eviga bostadsrättsfrågan

Så var det dags igen för nya rubriker om en socialdemokrat som gjort "klipp". Nu är det förre ministern, nuvarande landshövdingen Lars-Erik Lövdén som står i skottgluggen.
Det är klart att även jag ställer mig frågande till varför Lövdén ska ha en bostad i Stockholm när han bor på slottet i Halmstad. Visst är det rimligt att en landshövding också har en privat bostad, han har ju ingen besittningsrätt i slottet den dagen förordnandet som landshövding går ut. Därför är det rimligt att ställa frågan om det är Lövdéns avsikt att bosätta sig i Stockholm när den dagen kommer. Om inte, är det knappast rimligt att han lägger beslag på en stockholmslägenhet när bostadsbristen fortfarande är stor i huvudstaden.

Dimridåer runt bostadsrättsbildandet
Massmedia, som för länge sedan gett upp sitt folkbildande uppdrag, undviker att peka på de poltiska skillnaderna mellan omvandling av allmännyttiga bostadsfastigheter och privata fastigheter.
Det Lövdén och andra socialdemokrater vänder sig emot är utförsäljning och ombildning av de allmännyttigt, gemensamt av skattebetalarna, ägda bostäderna. annars är ju bostadsrätten en gammal fin socialdemokratisk idé.

Det är egentligen en större politisk sensation att moderater hyllar bostadsrättskooperativen än att socialdemokrater försvarar allmännyttan.

Det som hänt på bostadsmarknaden i Stockholm sedan millenieskiftet är en aldrig tidigare skådad socialisering av boendet anfört av moderaterna! Varken hyresgäströrelsen eller HSB har under så kort tid lyckats organisera så många boendeföreningar i storstaden.

En dag i framtiden, när spekulationsvärdet på de enskilda bostadsrätterna inte längre befinner sig på dagens överskattade nivåer kommer moderata politiker att djupt ångra att man så framgångsrikt socialiserade Stockholms bostadssektor.

Länge leve bostadsrätten!

Så fel det kan bli

För kanske 15 år sedan började ärkemoderaten Gunnar Hökmark att driva kravet på en svensk nationaldag. Att 6 juni, Svenska flaggans dag skulle ligga bra till förvånade ingen. Hökmark, Carl bildts förtrogne, och självutnämnd konservativ ideolog och tänkare hade naturligtvis andra drivkrafter än nationell patos för sitt krav. Att utöka antalet röda dagar i almanackan var otänkbart inte minst om han ville vårda relationerna med SAF (numera lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv), Det viktiga målet för Hökmark var att avskaffa arbetarrörelsens helgdag, 1 maj, som djupt irriterade Hökmark. Kanske ska vi räkna in den tänkande Hökmark i gruppen taktiker som är så förblindade av det egna taktiska tänkandet (och förträffligheten) att när planerna ska sättas i verket oftast innebär ett totalt misslyckande. Den enda nu aktiva politiker i Sverige som jag idag ser är på väg att ta över den fallne Hökmarks roll är folkpartisten Jan Björklund.
Nåväl, att göra 1 maj till vanlig vardag vågade inte bildtregeringen, möjligtvis om Carl Bildt överlevt valet 1994 som statsminister hade Gunnar Hökmark fått sin vilja igenom.

Men Hökmarks motion i riksdagen överlevde och valsade runt i utredningsapparaten. Knappast någon trodde väl att en socialdemokratisk regering skulle införa en nationaldag i Sverige. Men så blev det. Göran Persson, som till skillnad från Hökmark, är mycket listig, vilket han ofta skickligt lyckas dölja, överraskade alla och införde nationaldag den 6 juni mot att annandag Pingst blev vardag. Knappast någon har klagat, men jublet har också uteblivit. De flesta verkar varken förstå varför eller intressera sig för nationaldagen. Nu hör jag suckar och kanske en och annan svordom i Svenskt Näringslivs korridorer när de läser i Dagens Industri att det beräknade produktionsbortfallet i samband med årets nationaldag uppgår till flera hundra miljoner. Men klaga offentligt går ju inte.

Första maj är räddad som helgdag för lång tid framöver och Gunnar Hökmark, Carl Bildts gamle vän hamnade i onåd hos den "nye moderaten" Reinfeldt, som alla andra gamla bildtvänner, och förtvinar nu i sin politiska exil i Bryssel.

Fördomsfulla räknenissar

En rodnande Fredrik Reinfeldt framträdde i TV och meddelade att hans förslag om rejäl bantning av antalet VAB-dagar tas tillbaka på grund av att de moderata räknenissarna räknat fel på besparingseffekten.
Fantastiskt att detta parti så fullt av både utbildade och självutnämnda räknenissar inte kan räkna fram effekten av minskningen av VAB-dagar från nuvarande 120 till 15 per år. Det är ju ingen marginell förändring precis.

Men så går det naturligtvis när ens egna fördomar lägger dimridåer kring räknedosan. Tydligen trodde de moderata snillena att alla småbarnsföräldrar utnyttjar de maximala 120 VAB-dagarna varje år. Dessutom är de säkert övertygade om att fusket med VAB-dagar är utbrett, när det i själva verket är så att mer än 95% av småbarnsföräldrarna aldrig haft en tanke på att missbruka systemet.

Vad som avslöjas är bara moderaternas egna fördomar om att "folk lever på bidrag", att alla fuskar för att lura samhället så mycket de kan, att "folk inte vill arbeta" osv. Nej Fredrik Reinfeldt det här avslöjar bara de mörkare sidorna av moderata värderingar. Det blir svårt att förvandla högerpartiet till ett folkligt förankarat parti när förankringen i verkligheten är så svag. Trovärdigheten för det nya arbetarpartiet bygger på en bräcklig grund i synnerhet när herrarna runt Reinfeldt har sitt ursprung i de asociala organisationer som lever efter devisen "skatt är stöld".

Finns det vanliga folkpartister?

Partisekreteraren och folkpartisten Johan Jakobsson påstår att en socialdemokratisk fritidspolitiker inte kan var en vanlig LO-medlem.
Så (avund)sjukt!

I folkpartiets värld ärnog socialdemokrat det fulaste man kan vara, om man dessutom offentligt står för detta är man misshaglig myglare med pampfasoner.

Folkpartiets upprördhet över sambandet mellan LO och socialdemokratin är slaskig politisk retorik som ständigt återkommer.

Att det var fackföreingarnas medlemmar som grundade det socialdemokratiska partiet för mer än hundra år sedan vill inte folkpartister höra talas om. Att fackföreningarna i Sverige genom bildandet av Socialdemokratiska Arbetarepartiet och LO valde föreningsrätten, åttatimmars arbetsdag och allmän rösträtt före den kommunistiska revolutionen borde till och med den mest korkade folkpartist kunna känna som tillfredsställande.

Om folkpartister av idag skulle studera det tidiga 1900-talets historia skulle de upptäcka att fackliga socialdemokrater gick sida vid sida med liberaler i kampen mot den politiska högern för allmän och lika rösträtt.

Men denna hedervärda period i liberalismens historia vill dagens folkpartister inte förknippas med, dessutom undrar jag vart de socialliberala idealisterna tagit vägen, i folkpartiet syns de i alla fall inte till.

Svag säsongstart för kaliber

Spero ett proffesionellt lotteriföretag med rötter i amatörismen. Det klassiska sättet för svenskt föreningsliv att tjäna pengar är att sälja lotter. Att detta skulle vara känt bland dagens journalistiska lejon är väl att ställa alltför höga förväntningar på dessa individers bildning.

Efter en tid med framgångsrik mediajakt på s-politiker med Laila Freivalds avgång som den stora trofén har historierna blivit allt tunnare. Fanns det inte mer i skafferiet?

Visst är det en sorts journalistisk, eller mediallobbyistisk framgång att förmå Arbetsmiljöverket att resa ut på den sörmlänska landsbygden och granska ett mindre ombyggnadsprojekt av huvudbyggnaden på en lantbruksfastighet. Dagen för besöket verkade det dessutom som att bygget stod helt stilla.

Efter några stärkande dagar i fjällen konstaterar jag att nu stänger bilsalongen för i år. Jag stoppar undan långkalsongerna, övertygad om att det är vår

Så en sista fundering, kommer kvällspressen någonsin att gå mot en ny vår?
Knappast troligt. Allt tyder på att dessa "kulturer" är på upphällningen och vi som inte kommer att känna någon saknad kan glädja oss åt att sopberget bör minska en aning.

Internationella kvinnodagen

Pojk- och flicktoaletter i Täby
Morgonens stora radionyhet är ett inslag om pojk- och flicktoaletter i Täby som målats och dekorerats enligt traditionellt könsmönster. Både som förälder och fritidspolitiker har jag besökt ett stort antal förskolor men aldrig någon där det funnits skilda toaletter för pojkar och flickor, Men jag har ju heller aldrig bott i Täby.
Det journalistiska greppet är om möjligt märkligare än sakfrågan. Den upphetsade reporten lyckas genomföra en intervju med en förälder som är kritisk till pojk- och flicktoaletterna, men hittade ingen som var positiv. Istället blir det något svävande om "personalen". Att barnomsorgen är en kommunal verksamhet verkar inte den ambitiöse reporten ha en aning om, för visst hade det suttit fint med en fråga till kommunalrådet Filippa Reinfeldt, eller vågade inte reporten ställa frågan till henne av hänsyn till hennes känsliga make, eller var det bara en korkad och obildad reporter jag hörde i radions P1?

Svenskt Näringsliv slår ett slag för de lågavlönade?
På DN:s debattsida konstaterar Svenskt Näringsliv att de lågavlönande i Sverige halkar efter andra lågavlönade i Europa. Skäms på er arbetsgivare! Ni sitter ju själva på den yttersta makten när det gäller de lågavlönades villkor. Men syftet med denna debattartikel är naturligtvis inte att slå ett slag för de lägst avlönade utan ett taffligt försök att flytta fokus från debatten om VD-bonusar och annan omoralisk dynga i de fina salongerna.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet ökar trycket?
Kvotera mera!
Det käcka kravet kommer från de socialdemokratiska kvinnorna.
Så radikalt!

Men de muslimska kvinnorna då?
Något massmedialt intresse finns inte heller idag för den europeiska kvinnoorganisation som muslimska kvinnor från elva europeiska länder bildade i Brüssel för några dagar sedan.

Tyska kvinnor mot tvång?
I Tyskland tar kvinnorganisationer avstånd från tvångsprostituion under fotbolls-VM. Det är bra att de tyska kvinnorna är emot tvång, men prostituion då, vad säger dom om det?

Ny muslimsk kvinnoorganisation bildad i Europa.

Under senaste helgen träffades muslimska kvinnor från elva eurpeiska länder i Brüssel för att bilda en organisation i syfte att stärka sina rättigheter i Europa.

Kvinnorna vill med denna organisation verka för en ökad förståelse för deras levnadsvillkor och framförallt vill de leva och verka i Europa på samma villkor som andra kvinnor.

Det är också angeläget att "gamla" europer inser och accepterar att en stor del av de muslimer som kommit till Europa, ofta som flyktingar, vill stanna här och bli en del av det framtida Europa.

Detta är traditionellt demokratiskt folkrörelsearbete, det klassiska "Organisera er!" som hördes över stora delar av Europa och USA under 1800-talets senare del när arbetarna byggde upp sina fackföreningar går nu i arv till dessa kvinnor.
Så visst finns det hopp om en bättre värld.

Tänk också tanken att vår kvällspress upplåter en tiondel av den plats de ger dokusåpor och andra dekadenta pseudohändelser till dessa muslimska kvinnor. Vilket fantastiskt bidrag till integration, mångfald, jämställdhet och demokrati det skulle vara.

Är det synd om Reinfeldt?

Visst var det korkat av en s-partifunktionär att ägna sig åt ryktesspridning om moderatledaren. Men moderaterna och Fredrik Reinfeldts reaktioner är ändå förbryllande. Som om dom skulle ingå i någon sorts helgonförsamling.

Än värre blir oron med tanke på att Fredrik Reinfeldt blir det borgerliga gängets statsministerkandidat. Man kan med fog undra hur en sådan känslig typ skulle klara en mediastorm av den kaliber Laila Freivalds varit utsatt för senaste året.

Folkpartiet - ett eko från forntiden

Nu är pekpinnemagistrarna i Folkpartiet på moraliseringsstråt igen. I morgonens radiosändningar slår de ett slag för skriftliga omdömen om elevernas uppförande. När jag påbörjade min skolgång tidigt 1950-tal så fick eleverna redan efter 1:a klass betyg, men bara inom två områden, ordning och uppförande. Nu, mer än 50 år senare, lanserar alltså folkpartiet denna lösning på dagens "problem" i skolan.
"Föräldrarna måste få veta om deras barn inte sköter sig i skolan" och andra floskelgenererade uttryck hoppar som grodor ur munnen på folkpartisterna när de pratar om skolan. Finns det inga folkpartister mitt i livet med egenupplevda erfarenheter hur Sverige ser ut 2006? Kan ingen hjälpa dom att "komma ut" som andra minoritetsgrupper lyckats med de senaste 15 åren?

"Ett alternativ vore att lärarna berättade om det här i sina kvartssamtal med föräldrarna" säger Lars Leijonborg i radioapparaten. Hallå! Kvartssamtal är ett utmönstrat begrepp, skolan är betydligt modernare än så, nu genomför man utvecklingssamtal där lärare, elever och föräldrar pratar om hur det har fungerat i skolan sedan förra samtalet och hur tiden fram till nästa samtal bäst ska användas. Olika ämnen penetreras, viktas och värderas. Lärarna gör strålande insatser i dialogen med elever och föräldrar.
Dessutom, herrar Leijonborg och Björklund, vid dessa utvecklingssamtal står uppförande och ordningsfrågor alltid högst på dagordningen om det finns sådana problem. Är det så illa att en elev har uppenbara problem med sitt uppträdande i skolmiljön sitter inte lärarna med armarna i kors och inväntar terminens utvecklingssamtal. De kontaktar föräldrarna, ofast per telefon, när lappar i skolväskan inte ger någon effekt, de diskuterar med kollegor och skolledare. Dessutom har många skolor idag elevvårdsteam med kompetent personal som tar sig an de besvärligaste situationerna.

Folkpartiets ökenvandring i skolfrågorna är mycket märklig. För inte så länge sedan var just folkpartiet lite av lärarkårens favoritparti, det är det inte idag. Men någon folkpartist måste väl ändå haft egna barn i skolan de senaste 20 åren? Jag har ju svårt att tro att den lilla grupp föräldrar som aldrig deltar i utvecklingssamtal, som inte svarar i telefon när läraren ringer och när de äntligen konfronteras med problemet skyller allt på läraren och skolan eller sin egen taskiga barndom skulle vara politiskt aktiva folpartister.

Vi har i Sverige ett av världens modernaste och rättvisa skolsystem. Eller som chefsekonomen i WEF (World Economic forum), Augusto Lopes-Claros uttryckte det i Svenska Dagbladet den 29 september 2005,
- Det är i själva verket så att de stora skatteintäkterna har levererat ett utbildningssystem i världsklass, ett väl utbyggt socialt skyddsnät och en mycket motiverad och kunnig arbetskraft.

Det är fint att leva i ett modernt land med en modern skola.

Äldreomsorg - en fråga om system och modeller

Den sedan alltför många år gällande modellen med upphandling av vård och omsorg på kommersiella grunder är ett omänskligt system som sätter penningen före människan.
Under måndagens debatt i Stockholms kommunfullmäktige om ny äldreomsorgsplan blev jag återigen påmind om att omsorgen om pengar och principer är större än omsorgen om de äldre.

Efter att ha levt i 25 år på Kungsholmen, stadsdelen som är ledande när det gäller privat äldreomsorg kan jag konstatera att denna omsorg varken är bättre eller sämre än i andra stadsdelar. Vad är då vitsen med privatisering? Knappast är det omsorgen om de äldre, inte heller kan det vara ekonomiska skäl då omsorgen inte heller är billigare här än på andra ställen. Alltså är det främst ideologiska själ som är drivkraften bakom privatiseringarna. Men det finns också bakomliggande ekonomiska orsaker om vilka privatiseringsivrarna inte gärna pratar högt om.
Ideologiskt står moderaterna fortfarande längst till höger och ligger förhållandevis lågt i debatten om äldreomsorgen. Deras lydiga allianspartier får ikläda sig en mer aktiv roll när det gäller att sjunga privatiseringens lov. Det är svårt att avgöra hur medvetna lydpartierna är om moderaternas mera långsiktiga mål och om dom delar moderaternas omsorgsideologi fullt ut.

Vad vilja då moderaterna?
Deras långsiktiga mål är att krossa den svenska välfärdsmodellen (systemskifte) och ersätta den med ett verkligt privat alternativ som finansieras genom privata försäkringar och sparande i olika mer eller mindre spekultaiva former. De vill skapa ett samhälle med en privat omsorgsmarknad där penningen är helt avgörande vilken omsorg jag kan få del av den dag jag behöver det.
Men varför berättar inte moderaterna detta öppet och ärligt?
Naturligtvis för att de är smarta, dom vet vad alla andra vet, nämligen att den svenska välfärdsmodellen har starkt stöd bland c:a 70% av väljarna. Därför är det politiskt oklokt att öppet attackera vår välfärdsmodell. Bättre är då för deras del att lägga ut dimridåer och driva "sosselight-politik" i massmedia för att inte oroa väljarna med vad som väntar runt hörnet.
På vägen har moderaterna bra draghjälp av allianspartierna när dom driver sina krav på omsorgscheckar av olika modeller och med argumentet valfrihet som spjutspets. Det underlättar övergången till det moderata framtidssamhället.

Frågan är om folkpariets, centerns och kanske också kristdemokraternas väljare är beredda att följa sina partier hela vägen till moderaternas penningfixerade drömsamhälle?

Jag tror knappast det. I synnerhet inte i vår fina stadsdel som bebos av moderna och kloka människor som sätter välfärdens trygghet, med god kommunal omsorg för både barn och gamla, bra skolor och en miljömedveten hållbar utveckling av boende, fritid och service före en helt kommersiell samhällsmodell.

Krisen i kvällspressen

Aftonbladet kan inte dölja sin besvikelse när de i webbupplagan den 18/1 sätter rubriken:
Terrorhot - men vi fick inget veta
Några dagar tidigare hade samma tidning följande rubrik:
Birgit Nilsson dog i hemlighet

Men kära Aftonbladet, och även kollegan Expressen för den delen, har ni inget förstått? Är det aldrig någon som pratat med er om självrannsakan? Är ni så totalt omedvetna om att ni själva bidrar till en tystare värld. Er återkommande brist på respekt för individers rätt till integritet skapar självklart ett klimat där alltfler kommer att välja att "dö i hemlighet".

Era ockupationer av trapphus och trädgårdar för att komma innnanför skinnet på människor har nu pågått så länge att fler och fler, både enskilda människor, myndigheter och företag börjar göra strategiska val för att undå er uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tur för ert välbefinnande att ni inte har en aning om massor med spännande saker som händer dagligen. Men våga ändå det djärva att tänka tanken att ni faktiskt missar det mesta.

Tyvärr har ni starkt bidragit till en utveckling där det kommer att bli svårare och svårare för er att få komma nära när det händer något. Försök nu inte försvara er med att ni för en granskande och avslöjande journalistik. Det är skvaller ni är bäst på.

Trängselskadad

Thomas Idergard, en gång en av Moderaternas alla lovande påläggskalvar, uppträder minst sagt förvirrad i en kolumn i Svenska Dagbladet den 16 januari. I en märklig lovsång till trängsel går han till angrepp mot stockholmsförsöket för en bättre miljö och minskad biltrafik i Stockholms innerstad.

I sin lägenhet på Sveavägen har han tydligen utvecklat ett allvarligt trängselberoende som tycks styra hans dygn. Om denna typ av trängselskada är utbredd i innerstaden bör nog moderaterna och deras lydpartier plussa på några miljoner till i sin psykiatrisatsning.

Idegard irrar runt i sin våning och tror att möten mellan männiksor är beroende av trängsel i biltrafiken.
Han har totalt missat att det är lika många människor i stan nu som före försöket, det är antalet bilar som minskat.

Med en åsnas envishet

En av nyliberalismens unga stjärnskott, moderaternas motvallskärring Anna Kinberg Batra tar nu sats för en ny karriär hos Stockholms handelskkammare. En inte oväntad utveckling både vad gäller Kinberg Batra och handelskammaren.
Handelskammaren har under ett par år förvandlats till en av Stockholms mest högljudda megafoner för en ohämmad moderatpropaganda. Det är näst intill pinsamt när Kinberg Batra möter Stefan Lundgren, vd för SNS (som också är en borgerligheten mycket närstående organisation) i P1 morgon den 13 januari.

Kinberg Batra och handelskammaren upprepar mekaniskt rapporterna om kris och katastrof i trängselskatteförsökets spår. Dessa egenhändigt framtagna rapporter tillskapades långt innan försöket startade. När nu deras katastrofteorier verkar komma helt på skam, finns inte ett uns av självrannsakan utan tvärtom, katastrofen inträffar om försöket leder till införande av någon form av permanent miljöavgift i Stockholm hotar Kinberg Batra och handelskammaren med.
Heder åt Stefan Lundgren från SNS som vågar se verkligheten i vitögat och konstaterar att många företag faktiskt har stor nytta av att framkomligheten på stockholms gator förbättras.

Har Aftonbladet drabbats av alkoholismen?

Idag rapporterar Svenska Dagbladet att alkoholförbrukningen minskar."Drickandet minskar för första gången på 15 år, visar preliminära siffrorna för 2005. Och trots ökade möjligheter att importera sin alkohol själv köper svenskar allt mindre utomlands." skriver Svenskan i ingressen.

Är det en ren tillfällighet att Aftonbladet kontrar med förstanyheten: Här fyndar du vin och sprit! Det ser inte bättre ut än att Aftonbladet har blivit alkoholberoende.
Kanske är det dags för någon åklagare och titta på vilka belöningar alkohollobyn förser denna alltmer bedagade kvällstidning med.

Då samma tidnings Sportblad redan sitter fast i ett spelberoende bland annat innebärande en hysterisk propaganda för det starkt beroendeframkallande pokerspelet är det kanske dags att utveckla ett 12-stegsprogram för drog- och spelberoende massmedia?

Apropå alkoholen
Den borgerliga alliansen har lagt fram ett nytt tiopunktsprogram för "Vårdgaranti även för patienter med psykiska besvär".
Man konstaterar också att det behövs minst fem nya miljarder för att förstärka psykiatrin. Mycket pengar, men inte helt fel.

Förslag till finansiering: Höj alkoholskatten!

Trängselskatteförsöket - succé från första dagen?

När jag på måndagsmorgonen tittar ut på gatan ser jag att bara en tredjedel av p-platserna är upptagna. Något nytt har hänt, i många år har det inte funnits en enda p-plats ledig efter klockan 7 en måndagsmorgon. Kollar tidningskommentarerna på Internet och möts inte av "igenproppat på Essingeleden" eller "kaos i pendeltågstrafiken" vilket en hel del media hade förespeglat kvällen innan.

Tydligen har trängselavgiften fått avsedd effekt vilket naurligtvis är mycket bra.
Jag skäms inte över att min skepsis verkar komma på skam. Min uppfattning att bilisterna är ganska så okänsliga för ekonomiska effekter var fel i detta fall. Men visst är det konstigt att bilister som betalar 350.000 kronor för en bil, med en månadskostnad på c:a 3.000 kronor i räntor och amorteringar, 11:30 litern för bensin och mellan 12 och 35 kronor i timmen för att parkera i innerstaden skulle bry sig så särskilt mycket om en trängselskatt på mellan 20 och 60 kronor per dag. Är det viktigare vad man betalar för än vad det kostar?

Tack Motormännen, Anders Gustâv och katastrofbasunerna
Det verkar faktiskt så att Motormännen och Moderaterna lyckats över förväntan med sin propaganda mot trängselskatteförsöket. Vem vågar ta bilen till jobbet om "trängselskatten raserar din privatekonomi" som de två M:en påstått?
Kanske har de gjort om turistnäringens bravad från tidigt 90-tal. I en påkostad, välorganiserad och framgårngsrik kampanj mot turistmomsen lyckades turistbranchen få sådant genomslag för hur ruskigt dyrt det var att turista i Sverige att både europeiska och amerikanska turister istället valde att resa till Danmark och Norge.

Kräv folkomröstning
Bäste Anders Gustâv, du som är en sann vän av folkomröstningar, är det inte läge för att svenska folket får säga sitt om var den svenska nationalarenan för nationalsporten fotboll ska ligga?