Fördomsfulla räknenissar

En rodnande Fredrik Reinfeldt framträdde i TV och meddelade att hans förslag om rejäl bantning av antalet VAB-dagar tas tillbaka på grund av att de moderata räknenissarna räknat fel på besparingseffekten.
Fantastiskt att detta parti så fullt av både utbildade och självutnämnda räknenissar inte kan räkna fram effekten av minskningen av VAB-dagar från nuvarande 120 till 15 per år. Det är ju ingen marginell förändring precis.

Men så går det naturligtvis när ens egna fördomar lägger dimridåer kring räknedosan. Tydligen trodde de moderata snillena att alla småbarnsföräldrar utnyttjar de maximala 120 VAB-dagarna varje år. Dessutom är de säkert övertygade om att fusket med VAB-dagar är utbrett, när det i själva verket är så att mer än 95% av småbarnsföräldrarna aldrig haft en tanke på att missbruka systemet.

Vad som avslöjas är bara moderaternas egna fördomar om att "folk lever på bidrag", att alla fuskar för att lura samhället så mycket de kan, att "folk inte vill arbeta" osv. Nej Fredrik Reinfeldt det här avslöjar bara de mörkare sidorna av moderata värderingar. Det blir svårt att förvandla högerpartiet till ett folkligt förankarat parti när förankringen i verkligheten är så svag. Trovärdigheten för det nya arbetarpartiet bygger på en bräcklig grund i synnerhet när herrarna runt Reinfeldt har sitt ursprung i de asociala organisationer som lever efter devisen "skatt är stöld".

Finns det vanliga folkpartister?

Partisekreteraren och folkpartisten Johan Jakobsson påstår att en socialdemokratisk fritidspolitiker inte kan var en vanlig LO-medlem.
Så (avund)sjukt!

I folkpartiets värld ärnog socialdemokrat det fulaste man kan vara, om man dessutom offentligt står för detta är man misshaglig myglare med pampfasoner.

Folkpartiets upprördhet över sambandet mellan LO och socialdemokratin är slaskig politisk retorik som ständigt återkommer.

Att det var fackföreingarnas medlemmar som grundade det socialdemokratiska partiet för mer än hundra år sedan vill inte folkpartister höra talas om. Att fackföreningarna i Sverige genom bildandet av Socialdemokratiska Arbetarepartiet och LO valde föreningsrätten, åttatimmars arbetsdag och allmän rösträtt före den kommunistiska revolutionen borde till och med den mest korkade folkpartist kunna känna som tillfredsställande.

Om folkpartister av idag skulle studera det tidiga 1900-talets historia skulle de upptäcka att fackliga socialdemokrater gick sida vid sida med liberaler i kampen mot den politiska högern för allmän och lika rösträtt.

Men denna hedervärda period i liberalismens historia vill dagens folkpartister inte förknippas med, dessutom undrar jag vart de socialliberala idealisterna tagit vägen, i folkpartiet syns de i alla fall inte till.

Svag säsongstart för kaliber

Spero ett proffesionellt lotteriföretag med rötter i amatörismen. Det klassiska sättet för svenskt föreningsliv att tjäna pengar är att sälja lotter. Att detta skulle vara känt bland dagens journalistiska lejon är väl att ställa alltför höga förväntningar på dessa individers bildning.

Efter en tid med framgångsrik mediajakt på s-politiker med Laila Freivalds avgång som den stora trofén har historierna blivit allt tunnare. Fanns det inte mer i skafferiet?

Visst är det en sorts journalistisk, eller mediallobbyistisk framgång att förmå Arbetsmiljöverket att resa ut på den sörmlänska landsbygden och granska ett mindre ombyggnadsprojekt av huvudbyggnaden på en lantbruksfastighet. Dagen för besöket verkade det dessutom som att bygget stod helt stilla.

Efter några stärkande dagar i fjällen konstaterar jag att nu stänger bilsalongen för i år. Jag stoppar undan långkalsongerna, övertygad om att det är vår

Så en sista fundering, kommer kvällspressen någonsin att gå mot en ny vår?
Knappast troligt. Allt tyder på att dessa "kulturer" är på upphällningen och vi som inte kommer att känna någon saknad kan glädja oss åt att sopberget bör minska en aning.

Internationella kvinnodagen

Pojk- och flicktoaletter i Täby
Morgonens stora radionyhet är ett inslag om pojk- och flicktoaletter i Täby som målats och dekorerats enligt traditionellt könsmönster. Både som förälder och fritidspolitiker har jag besökt ett stort antal förskolor men aldrig någon där det funnits skilda toaletter för pojkar och flickor, Men jag har ju heller aldrig bott i Täby.
Det journalistiska greppet är om möjligt märkligare än sakfrågan. Den upphetsade reporten lyckas genomföra en intervju med en förälder som är kritisk till pojk- och flicktoaletterna, men hittade ingen som var positiv. Istället blir det något svävande om "personalen". Att barnomsorgen är en kommunal verksamhet verkar inte den ambitiöse reporten ha en aning om, för visst hade det suttit fint med en fråga till kommunalrådet Filippa Reinfeldt, eller vågade inte reporten ställa frågan till henne av hänsyn till hennes känsliga make, eller var det bara en korkad och obildad reporter jag hörde i radions P1?

Svenskt Näringsliv slår ett slag för de lågavlönade?
På DN:s debattsida konstaterar Svenskt Näringsliv att de lågavlönande i Sverige halkar efter andra lågavlönade i Europa. Skäms på er arbetsgivare! Ni sitter ju själva på den yttersta makten när det gäller de lågavlönades villkor. Men syftet med denna debattartikel är naturligtvis inte att slå ett slag för de lägst avlönade utan ett taffligt försök att flytta fokus från debatten om VD-bonusar och annan omoralisk dynga i de fina salongerna.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet ökar trycket?
Kvotera mera!
Det käcka kravet kommer från de socialdemokratiska kvinnorna.
Så radikalt!

Men de muslimska kvinnorna då?
Något massmedialt intresse finns inte heller idag för den europeiska kvinnoorganisation som muslimska kvinnor från elva europeiska länder bildade i Brüssel för några dagar sedan.

Tyska kvinnor mot tvång?
I Tyskland tar kvinnorganisationer avstånd från tvångsprostituion under fotbolls-VM. Det är bra att de tyska kvinnorna är emot tvång, men prostituion då, vad säger dom om det?

Ny muslimsk kvinnoorganisation bildad i Europa.

Under senaste helgen träffades muslimska kvinnor från elva eurpeiska länder i Brüssel för att bilda en organisation i syfte att stärka sina rättigheter i Europa.

Kvinnorna vill med denna organisation verka för en ökad förståelse för deras levnadsvillkor och framförallt vill de leva och verka i Europa på samma villkor som andra kvinnor.

Det är också angeläget att "gamla" europer inser och accepterar att en stor del av de muslimer som kommit till Europa, ofta som flyktingar, vill stanna här och bli en del av det framtida Europa.

Detta är traditionellt demokratiskt folkrörelsearbete, det klassiska "Organisera er!" som hördes över stora delar av Europa och USA under 1800-talets senare del när arbetarna byggde upp sina fackföreningar går nu i arv till dessa kvinnor.
Så visst finns det hopp om en bättre värld.

Tänk också tanken att vår kvällspress upplåter en tiondel av den plats de ger dokusåpor och andra dekadenta pseudohändelser till dessa muslimska kvinnor. Vilket fantastiskt bidrag till integration, mångfald, jämställdhet och demokrati det skulle vara.

Är det synd om Reinfeldt?

Visst var det korkat av en s-partifunktionär att ägna sig åt ryktesspridning om moderatledaren. Men moderaterna och Fredrik Reinfeldts reaktioner är ändå förbryllande. Som om dom skulle ingå i någon sorts helgonförsamling.

Än värre blir oron med tanke på att Fredrik Reinfeldt blir det borgerliga gängets statsministerkandidat. Man kan med fog undra hur en sådan känslig typ skulle klara en mediastorm av den kaliber Laila Freivalds varit utsatt för senaste året.

Folkpartiet - ett eko från forntiden

Nu är pekpinnemagistrarna i Folkpartiet på moraliseringsstråt igen. I morgonens radiosändningar slår de ett slag för skriftliga omdömen om elevernas uppförande. När jag påbörjade min skolgång tidigt 1950-tal så fick eleverna redan efter 1:a klass betyg, men bara inom två områden, ordning och uppförande. Nu, mer än 50 år senare, lanserar alltså folkpartiet denna lösning på dagens "problem" i skolan.
"Föräldrarna måste få veta om deras barn inte sköter sig i skolan" och andra floskelgenererade uttryck hoppar som grodor ur munnen på folkpartisterna när de pratar om skolan. Finns det inga folkpartister mitt i livet med egenupplevda erfarenheter hur Sverige ser ut 2006? Kan ingen hjälpa dom att "komma ut" som andra minoritetsgrupper lyckats med de senaste 15 åren?

"Ett alternativ vore att lärarna berättade om det här i sina kvartssamtal med föräldrarna" säger Lars Leijonborg i radioapparaten. Hallå! Kvartssamtal är ett utmönstrat begrepp, skolan är betydligt modernare än så, nu genomför man utvecklingssamtal där lärare, elever och föräldrar pratar om hur det har fungerat i skolan sedan förra samtalet och hur tiden fram till nästa samtal bäst ska användas. Olika ämnen penetreras, viktas och värderas. Lärarna gör strålande insatser i dialogen med elever och föräldrar.
Dessutom, herrar Leijonborg och Björklund, vid dessa utvecklingssamtal står uppförande och ordningsfrågor alltid högst på dagordningen om det finns sådana problem. Är det så illa att en elev har uppenbara problem med sitt uppträdande i skolmiljön sitter inte lärarna med armarna i kors och inväntar terminens utvecklingssamtal. De kontaktar föräldrarna, ofast per telefon, när lappar i skolväskan inte ger någon effekt, de diskuterar med kollegor och skolledare. Dessutom har många skolor idag elevvårdsteam med kompetent personal som tar sig an de besvärligaste situationerna.

Folkpartiets ökenvandring i skolfrågorna är mycket märklig. För inte så länge sedan var just folkpartiet lite av lärarkårens favoritparti, det är det inte idag. Men någon folkpartist måste väl ändå haft egna barn i skolan de senaste 20 åren? Jag har ju svårt att tro att den lilla grupp föräldrar som aldrig deltar i utvecklingssamtal, som inte svarar i telefon när läraren ringer och när de äntligen konfronteras med problemet skyller allt på läraren och skolan eller sin egen taskiga barndom skulle vara politiskt aktiva folpartister.

Vi har i Sverige ett av världens modernaste och rättvisa skolsystem. Eller som chefsekonomen i WEF (World Economic forum), Augusto Lopes-Claros uttryckte det i Svenska Dagbladet den 29 september 2005,
- Det är i själva verket så att de stora skatteintäkterna har levererat ett utbildningssystem i världsklass, ett väl utbyggt socialt skyddsnät och en mycket motiverad och kunnig arbetskraft.

Det är fint att leva i ett modernt land med en modern skola.

Äldreomsorg - en fråga om system och modeller

Den sedan alltför många år gällande modellen med upphandling av vård och omsorg på kommersiella grunder är ett omänskligt system som sätter penningen före människan.
Under måndagens debatt i Stockholms kommunfullmäktige om ny äldreomsorgsplan blev jag återigen påmind om att omsorgen om pengar och principer är större än omsorgen om de äldre.

Efter att ha levt i 25 år på Kungsholmen, stadsdelen som är ledande när det gäller privat äldreomsorg kan jag konstatera att denna omsorg varken är bättre eller sämre än i andra stadsdelar. Vad är då vitsen med privatisering? Knappast är det omsorgen om de äldre, inte heller kan det vara ekonomiska skäl då omsorgen inte heller är billigare här än på andra ställen. Alltså är det främst ideologiska själ som är drivkraften bakom privatiseringarna. Men det finns också bakomliggande ekonomiska orsaker om vilka privatiseringsivrarna inte gärna pratar högt om.
Ideologiskt står moderaterna fortfarande längst till höger och ligger förhållandevis lågt i debatten om äldreomsorgen. Deras lydiga allianspartier får ikläda sig en mer aktiv roll när det gäller att sjunga privatiseringens lov. Det är svårt att avgöra hur medvetna lydpartierna är om moderaternas mera långsiktiga mål och om dom delar moderaternas omsorgsideologi fullt ut.

Vad vilja då moderaterna?
Deras långsiktiga mål är att krossa den svenska välfärdsmodellen (systemskifte) och ersätta den med ett verkligt privat alternativ som finansieras genom privata försäkringar och sparande i olika mer eller mindre spekultaiva former. De vill skapa ett samhälle med en privat omsorgsmarknad där penningen är helt avgörande vilken omsorg jag kan få del av den dag jag behöver det.
Men varför berättar inte moderaterna detta öppet och ärligt?
Naturligtvis för att de är smarta, dom vet vad alla andra vet, nämligen att den svenska välfärdsmodellen har starkt stöd bland c:a 70% av väljarna. Därför är det politiskt oklokt att öppet attackera vår välfärdsmodell. Bättre är då för deras del att lägga ut dimridåer och driva "sosselight-politik" i massmedia för att inte oroa väljarna med vad som väntar runt hörnet.
På vägen har moderaterna bra draghjälp av allianspartierna när dom driver sina krav på omsorgscheckar av olika modeller och med argumentet valfrihet som spjutspets. Det underlättar övergången till det moderata framtidssamhället.

Frågan är om folkpariets, centerns och kanske också kristdemokraternas väljare är beredda att följa sina partier hela vägen till moderaternas penningfixerade drömsamhälle?

Jag tror knappast det. I synnerhet inte i vår fina stadsdel som bebos av moderna och kloka människor som sätter välfärdens trygghet, med god kommunal omsorg för både barn och gamla, bra skolor och en miljömedveten hållbar utveckling av boende, fritid och service före en helt kommersiell samhällsmodell.

Krisen i kvällspressen

Aftonbladet kan inte dölja sin besvikelse när de i webbupplagan den 18/1 sätter rubriken:
Terrorhot - men vi fick inget veta
Några dagar tidigare hade samma tidning följande rubrik:
Birgit Nilsson dog i hemlighet

Men kära Aftonbladet, och även kollegan Expressen för den delen, har ni inget förstått? Är det aldrig någon som pratat med er om självrannsakan? Är ni så totalt omedvetna om att ni själva bidrar till en tystare värld. Er återkommande brist på respekt för individers rätt till integritet skapar självklart ett klimat där alltfler kommer att välja att "dö i hemlighet".

Era ockupationer av trapphus och trädgårdar för att komma innnanför skinnet på människor har nu pågått så länge att fler och fler, både enskilda människor, myndigheter och företag börjar göra strategiska val för att undå er uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tur för ert välbefinnande att ni inte har en aning om massor med spännande saker som händer dagligen. Men våga ändå det djärva att tänka tanken att ni faktiskt missar det mesta.

Tyvärr har ni starkt bidragit till en utveckling där det kommer att bli svårare och svårare för er att få komma nära när det händer något. Försök nu inte försvara er med att ni för en granskande och avslöjande journalistik. Det är skvaller ni är bäst på.

Trängselskadad

Thomas Idergard, en gång en av Moderaternas alla lovande påläggskalvar, uppträder minst sagt förvirrad i en kolumn i Svenska Dagbladet den 16 januari. I en märklig lovsång till trängsel går han till angrepp mot stockholmsförsöket för en bättre miljö och minskad biltrafik i Stockholms innerstad.

I sin lägenhet på Sveavägen har han tydligen utvecklat ett allvarligt trängselberoende som tycks styra hans dygn. Om denna typ av trängselskada är utbredd i innerstaden bör nog moderaterna och deras lydpartier plussa på några miljoner till i sin psykiatrisatsning.

Idegard irrar runt i sin våning och tror att möten mellan männiksor är beroende av trängsel i biltrafiken.
Han har totalt missat att det är lika många människor i stan nu som före försöket, det är antalet bilar som minskat.

Med en åsnas envishet

En av nyliberalismens unga stjärnskott, moderaternas motvallskärring Anna Kinberg Batra tar nu sats för en ny karriär hos Stockholms handelskkammare. En inte oväntad utveckling både vad gäller Kinberg Batra och handelskammaren.
Handelskammaren har under ett par år förvandlats till en av Stockholms mest högljudda megafoner för en ohämmad moderatpropaganda. Det är näst intill pinsamt när Kinberg Batra möter Stefan Lundgren, vd för SNS (som också är en borgerligheten mycket närstående organisation) i P1 morgon den 13 januari.

Kinberg Batra och handelskammaren upprepar mekaniskt rapporterna om kris och katastrof i trängselskatteförsökets spår. Dessa egenhändigt framtagna rapporter tillskapades långt innan försöket startade. När nu deras katastrofteorier verkar komma helt på skam, finns inte ett uns av självrannsakan utan tvärtom, katastrofen inträffar om försöket leder till införande av någon form av permanent miljöavgift i Stockholm hotar Kinberg Batra och handelskammaren med.
Heder åt Stefan Lundgren från SNS som vågar se verkligheten i vitögat och konstaterar att många företag faktiskt har stor nytta av att framkomligheten på stockholms gator förbättras.

Har Aftonbladet drabbats av alkoholismen?

Idag rapporterar Svenska Dagbladet att alkoholförbrukningen minskar."Drickandet minskar för första gången på 15 år, visar preliminära siffrorna för 2005. Och trots ökade möjligheter att importera sin alkohol själv köper svenskar allt mindre utomlands." skriver Svenskan i ingressen.

Är det en ren tillfällighet att Aftonbladet kontrar med förstanyheten: Här fyndar du vin och sprit! Det ser inte bättre ut än att Aftonbladet har blivit alkoholberoende.
Kanske är det dags för någon åklagare och titta på vilka belöningar alkohollobyn förser denna alltmer bedagade kvällstidning med.

Då samma tidnings Sportblad redan sitter fast i ett spelberoende bland annat innebärande en hysterisk propaganda för det starkt beroendeframkallande pokerspelet är det kanske dags att utveckla ett 12-stegsprogram för drog- och spelberoende massmedia?

Apropå alkoholen
Den borgerliga alliansen har lagt fram ett nytt tiopunktsprogram för "Vårdgaranti även för patienter med psykiska besvär".
Man konstaterar också att det behövs minst fem nya miljarder för att förstärka psykiatrin. Mycket pengar, men inte helt fel.

Förslag till finansiering: Höj alkoholskatten!

Trängselskatteförsöket - succé från första dagen?

När jag på måndagsmorgonen tittar ut på gatan ser jag att bara en tredjedel av p-platserna är upptagna. Något nytt har hänt, i många år har det inte funnits en enda p-plats ledig efter klockan 7 en måndagsmorgon. Kollar tidningskommentarerna på Internet och möts inte av "igenproppat på Essingeleden" eller "kaos i pendeltågstrafiken" vilket en hel del media hade förespeglat kvällen innan.

Tydligen har trängselavgiften fått avsedd effekt vilket naurligtvis är mycket bra.
Jag skäms inte över att min skepsis verkar komma på skam. Min uppfattning att bilisterna är ganska så okänsliga för ekonomiska effekter var fel i detta fall. Men visst är det konstigt att bilister som betalar 350.000 kronor för en bil, med en månadskostnad på c:a 3.000 kronor i räntor och amorteringar, 11:30 litern för bensin och mellan 12 och 35 kronor i timmen för att parkera i innerstaden skulle bry sig så särskilt mycket om en trängselskatt på mellan 20 och 60 kronor per dag. Är det viktigare vad man betalar för än vad det kostar?

Tack Motormännen, Anders Gustâv och katastrofbasunerna
Det verkar faktiskt så att Motormännen och Moderaterna lyckats över förväntan med sin propaganda mot trängselskatteförsöket. Vem vågar ta bilen till jobbet om "trängselskatten raserar din privatekonomi" som de två M:en påstått?
Kanske har de gjort om turistnäringens bravad från tidigt 90-tal. I en påkostad, välorganiserad och framgårngsrik kampanj mot turistmomsen lyckades turistbranchen få sådant genomslag för hur ruskigt dyrt det var att turista i Sverige att både europeiska och amerikanska turister istället valde att resa till Danmark och Norge.

Kräv folkomröstning
Bäste Anders Gustâv, du som är en sann vän av folkomröstningar, är det inte läge för att svenska folket får säga sitt om var den svenska nationalarenan för nationalsporten fotboll ska ligga?

A B C D E

"man ska inte behöva läsa samma matte om man ska bli läkare som om man vill bli bilmekaniker" sa Sten Tolvfors, moderat skoltalesman, i morgonens ekosändningar i radion. Antingen är Tolvfors synnerligen okunnig eller också ljuger han medvetet.
Rubrikens fem bokstäver visar de idag förekommande matematiknivåerna i gymnasieskolan. Alla elever ska läsa matematik A, och målet är att alla också ska klara godkänt resultat på denna lägsta nivå. På de naturvetenskapliga linjerna, till exempel, läser eleverna upp till nivå D, och på enstaka gymnasier med stark naturvetarprofil och forskarinriktining så ingår också matematik E.

I samma sändning hörs naturligtvis Jan Björklunds ettriga snattrande. Denne folkpartistiske skolguru som aldrig ägnat en tanke åt pedagogik sedan han lämnade militärhögskolan. I Björklunds värld finns bara två metoder för inlärning, piska åt de svagpresterande och morot till de duktiga. Nu har dock människan, visserligen väl dold i den kommersiella dimman, ändå utvecklats en hel del. Dessutom har samhället och inte minst arbetsmarknaden förändrats ännu mer. Den tid då en duktig bilmekaniker var en hejare på slägga och huggmejsel är för länge sedan lagd till historien. Dagens bilar är inte bara högteknologiska föremål, de är känsliga för sparkar och slag också.

De borgerligas skolpolitik för gymnasiet är bakåtsträvande och bygger på idéer om ett samhälle som inte längre finns.

Till herrarna Tolvfors och Björklund som så gärna talar om de "praktiskt begåvade" som inte behöver några teoretiska kunskaper rekommenderar jag ett studiebesök på Edströmska skolan i Västerås. Ett modern fordonstekniskt gymnasium med kommunen och näringslivet som gemensamma hvuvdmän, och som målmedvetet utbildar bland annat bilmekaniker för 2000-talet. Jag lovar er att utifrån er uppfattning om bilmekaniker att det blir en hisnande upplevelse.

PS. Varför upplyste inte Dagens Eko om felaktigtheten i Tolvfors påstående? Beror det på okunnighet eller saknar ett sådant avslöjande av en moderatpolitikers lögner nyhetsvärde? DS.

Alternativ död

När tsunamikatastrofrapporteringen står mig upp i halsen tänker jag på de tusen och åter tusen barn i Afrika som i år dött i aids. De mängder av barn som dagligen dör i mässling och andra sjukdomar som i det närmaste är utrotade i västvärlden. Mina tankar går också till de tre vänner som avled redan under första kvartalet, två i cancer och en av brustet hjärta.

Sedan förra julen har femtonhundra svenskar tagit sitt liv och ungefär lika många som dog i tsunamin har dött i trafiken.

Konstaterar därmed att det finns alternativa sätt att dö.

För de nära och kära lägger alltid sorgen en extra sten i ryggsäcken, ibland så tung att man knappt orkar bära den. Men ändå är det så att döden är det naturliga slutet på livet.

Jag påminner mig ett kinesiskt talesätt:
"Du kan aldrig undgå att sorgens fåglar flyger över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår".

Julefrid i själ och hjärta

När vi nu sprungit oss trötta i månglarnas köptempel är det skönt att luta sig bakåt och söka sig inåt mot ande och själ. Nedanstående bön tål att läsas många gånger, sakta, begrundande varje rad.

Den helige Franciskus bön
Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hatet härskar - låt mig sprida kärlek!
Förlåtelse där orätt har begåtts,
och enighet där splittring råder.
Där villfarelse finns - låt mig få bringa sanning.
Tro där tvivlet härskar
och förtröstan där förtvivlan råder.
Låt mig bringa ljus i mörkret
och glädje i bedrövelsen.

Min Gud och Mästare
Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad,
att förstå hellre än att bli förstådd,
att älska hellre än att bli älskad.

Ty det är genom att ge som vi får,
det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva,
det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse,
och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv.

Den helige Franciskus var italienare och hette egentligen Francesco Bernardone. Han föddes 1181 i italienska Umbrien och växte upp i ett välbärgat borgarhem. Hans far var klädeshandlare och från början var det meningen att Francesco skulle gå i sin pappas fotspår. Men han upplevde en omvändelse och efter den ägnade han sig åt att vårda spetälska och fattiga och att reformera kyrkan. När han var 28 år hörde han i Portiunculakapellet nedanför Assisi evangeliet om lärjungarnas utsändande år, och han insåg att Gud kallade honom att leva utan ägodelar och fast bostad, på samma sätt som apostlarna gjort, och ägna sitt liv åt att vandra omkring och predika evangelium och visa kärlek i praktisk handling.

År 1228, två år efter sin död, helgonförklarades Francesco. Och från den dagen kom Francesco Bernardone från Assisi i Umbrien att bära namnet "den helige Franciskus".

Sifo räddar julen

Julefrid lyser över Sören Holmberg. Nu ser verkligheten ut som kartan igen. Efter att tre på varandra följande opinionsmätningar som är ovanligt överens i sina tendenser, det borgerliga blockets försprång har ätits upp så kommer en Sifomätning och visar motsatsen. Genast förkastas de tre liktydiga mätningarna, inklusive SCB:s, av alla mätningar överlägset störst och vetenskapligt mest stabila mätning.

"En del av förklaringen till de olika resultaten kan ligga i att Skops intervjuer gjordes mellan den 17 november och 13 december medan Sifos frågor ställdes mellan den 5 och 15 december. Den 1 december kom katastrofkommissionens regeringskritiska tsunamirapport."

Till och med Dagens Ekos nyheter klockan 9.00 den 18 december dras med i yran och påstår att "Skops intervjuer gjordes innan katastrofkommissionens regeringskritiska tsunamirapport presenterades medan Sifos frågor ställdes efter." , alltså en ren lögn.
Det kräver inte alltför mycket uppmärksamhet för att se att Skops mätning på gick i 13 dagar efter det att rapporten presenterades och Sifo ställde frågor under 10 dagar efter att rapporten släpptes. Notera också att Ruab:s mätning som presenterades den 11 december gjordes under tiden 29 november - 9 december.

Den enda undersökning som genomfördes i sin helhet innan tsunamirapporten var SCB:s stora partisympatiundersökning.

När Sifomätningen presenterades fanns Sören Holmbergs mekaniska kommentarer med i samma ögonblick som undersökningen blev offentlig.
Uppenbart föreligger här ett nära samband/samarbete mellan Svenska Dagbladet, Sifo och Sören Holmberg.
Denne Sören Holmberg har för all framtid förbrukat allt förtroende då han övergivit sin vetenskapliga och analyserande roll och ersatt denna med ett synnerligen amatörmässigt önsketänkande.

De politiska kommentatorerna, sensationsjournalistikens riddare, Sören Holmberg och de borgerliga partisekreterarna är nöjda när nu ordningen är återställd.
Driver dessa storheter en medial hetskampanj ska det synas i opinionsmätningarna annars är det fel på folket.

Till sist, en klassiker från militärtjänsten:
"Om verkligheten avviker från kartan gäller kartan".

Opinionsmätningar och kulturskola

Opinionsmätningarnas magi
Hittils under den gångna veckan har det kommit två opinionsmätningar som båda visar på framgångar för Socialdemokraterna och försämrade siffror för Moderaterna. Dessutom är det uppenbart så att det borgerliga blockets stora försprång från försommaren har minskat drastiskt och ställningen mellan blocken är nu så jämn att det inte säkert går att säga vilket av de politiska blocken som är störst.

Nästan intressantare än siffrorna är de politiska journalisternas och deras experters kommentarer. Priset för de bästa undanflykterna delas av Henrik Brors på DN och den eviga experten Sören Holmberg från Göteborg. Henrik Brors har låtit räkna om SCB:s underlag så att det borgerliga blocket plötsligt framstår som överlägset! DN måste ha tillgång till oanade dålda resurser som med några enkla räkneövningar överglänser SCB, en av de mer kompetenta offentliga verksamheterna i Sverige.
Den store statsvetaren och valanalysgurun från Göteborg har drabbats av förvirring. "Antingen är det ett statistiskt fenomen" eller också "har det hänt något i väljarkåren eller inte hänt något i väljarkåren" är Sören Holmberg glasklara analys.
Det finns många genomskinliga sätt att dölja besvikelser, men ovanstående kommer säkert att bli klassiker.

Kreativ kulturskola
Kulturskolan i Bromma kommer att erbjuda, bland andra aktiviteter, kurser i grafittimålning.
Genast poppar det upp ett antal nymoralistiska folkpartister och skriker i högan sky:
"Graffittikurser skapar klottrare"
Så enkelt är livet i folkpartiets värld. Att förstå att grafitti inte är samma sak som klotter tycks oöverstiglit för en folkpartist.
Att dra ut konsekvenserna av folkpartisternas enkelspåriga tankar skulle kunna leda till påståenden av denna typ:
Handelshögskolan skapar ekonomiska brottslingar
Gymnasiets fordonsmekanikerlinjer utbildar biltjuvar
Bartenderkurser främjar alkoholismen
För att inte tala om försvaret som ger rånare vapenutbildning

"De´ ä´int lätt o förklar för en som int begrip" som Ingemar Stenmark sa i sin ungdom när hurtig sportjournalist ställde alltför korkade frågor.

Se upp för folkets vrede Fredrik!

Att uttala sig i folkets namn är alltid en risk, att som Fredrik Reinfeldt göra sig till tolk för folkets vrede är direkt livsfarligt, särskilt för Fredrik som väl inte direkt är känd som folkets man. Inte ens George W Busch talar i folkets namn, han nöjer sig med att tala till folket, visserligen ofta i Guds namn, men det är mindre riskabelt då Gud aldrig blir tillfrågad av opinionsmätarna.

Nu väntar jag bara på massmedias analys av RUAB:s senaste opinionsmätning. Under tiden funderar jag över vem som gjorde flest självmål förra veckan. Laila Freivalds, Maud Olofsson eller KG Bergström?

Nu har jag hunnit äta lunch och söker efter "experternas" kommentarer. Det är fortfarande ganska så tunt med åsikter om senaste opinions mätningen.

Den alltid vältalige statsvetaren Sören Holmberg:
"Antingen är det bara ett statistiskt fenomen eller så är det något helt nytt bland väljarnas beteende. Så kommenterar statsvetaren Sören Holmberg dagens opinionsmätning som gjorts av opinionsinstitutet Ruab och som presenteras i Dagens Industri."

Moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin:
"Lite förvånande är det nog trots allt, ungefär som statsvetarna säger. Nu får vi väl vänta och se vad de här undersökningarna som kommer framöver, Sifo på söndag till exempel, säger. Men det är klart att det är en varningsklocka för oss och för alliansen."

Henrik Brors i Dagens Nyheter:
"Opinionsstödet ökar för socialdemokraterna, enligt en mätning. Medan förtroendet minskar för regeringen, enligt en annan mätning. Det visar att opinionsläget är mycket osäkert för närvarande, där många väljare ännu inte bestämt sig."

Sören Holmberg igen:
"Ja, det kommer alltså fler opinionsmätningar från andra institut inom kort och först om de visar samma sak som dagens mätning så kan man alltså se ett nytt beteende bland väljarna. Först då vill statsvetaren Sören Holmberg låta sig intervjuas i frågan."

Väntar fortfarande på KG Bergströms kommentar.

För ivriga borgare....igen

Än en gång har den borgerliga oppositionen i sin iver att komma åt Göran Persson förivrat sig intill förvirring. De har nu missat chansen att genom seriös och kritisk opposition med stöd i tsunamirapporten få väljarna på sin sida.

Att, nästan i falsett, ropa på misstroendevotum och sedan backa är naturligtvis en variant av politisk harakiri. Dessutom att ställa sig i spetsen för folkets vrede utan att först kolla med folket är mycket orutinerat. Inte vill de som på något sätt drabbats av tsunamikatastrofen bli utnyttjade som politiska slagträn i medialcirkusföreställning.

Dessutom glömmer de ömkande journalisterna att andra människor varje dag förlorar anhöriga. Att då påstå att den sorg som drabbat tsunamioffrens anhöriga skulle vara så mycket värre att bära är att förringa alla andra som drabbas av sorg när anhöriga eller nära vänner dör.

Dumt också att vi går miste om en seriös debatt om hur vi ska kunna åstadkomma en bättre fungerande krisorganisation på nationell nivå som även har beredskap när större olyckor drabbar svenskar på resa i andra länder. Bara för att de halvhysteriska borgerliga partiledarna till varje pris vill komma åt Göran Persson och Socialdemokratin.

Tror dom inte att deras politiska alternativ är gott nog för att vinna ett val?