Äldreomsorg - en fråga om system och modeller

Den sedan alltför många år gällande modellen med upphandling av vård och omsorg på kommersiella grunder är ett omänskligt system som sätter penningen före människan.
Under måndagens debatt i Stockholms kommunfullmäktige om ny äldreomsorgsplan blev jag återigen påmind om att omsorgen om pengar och principer är större än omsorgen om de äldre.

Efter att ha levt i 25 år på Kungsholmen, stadsdelen som är ledande när det gäller privat äldreomsorg kan jag konstatera att denna omsorg varken är bättre eller sämre än i andra stadsdelar. Vad är då vitsen med privatisering? Knappast är det omsorgen om de äldre, inte heller kan det vara ekonomiska skäl då omsorgen inte heller är billigare här än på andra ställen. Alltså är det främst ideologiska själ som är drivkraften bakom privatiseringarna. Men det finns också bakomliggande ekonomiska orsaker om vilka privatiseringsivrarna inte gärna pratar högt om.
Ideologiskt står moderaterna fortfarande längst till höger och ligger förhållandevis lågt i debatten om äldreomsorgen. Deras lydiga allianspartier får ikläda sig en mer aktiv roll när det gäller att sjunga privatiseringens lov. Det är svårt att avgöra hur medvetna lydpartierna är om moderaternas mera långsiktiga mål och om dom delar moderaternas omsorgsideologi fullt ut.

Vad vilja då moderaterna?
Deras långsiktiga mål är att krossa den svenska välfärdsmodellen (systemskifte) och ersätta den med ett verkligt privat alternativ som finansieras genom privata försäkringar och sparande i olika mer eller mindre spekultaiva former. De vill skapa ett samhälle med en privat omsorgsmarknad där penningen är helt avgörande vilken omsorg jag kan få del av den dag jag behöver det.
Men varför berättar inte moderaterna detta öppet och ärligt?
Naturligtvis för att de är smarta, dom vet vad alla andra vet, nämligen att den svenska välfärdsmodellen har starkt stöd bland c:a 70% av väljarna. Därför är det politiskt oklokt att öppet attackera vår välfärdsmodell. Bättre är då för deras del att lägga ut dimridåer och driva "sosselight-politik" i massmedia för att inte oroa väljarna med vad som väntar runt hörnet.
På vägen har moderaterna bra draghjälp av allianspartierna när dom driver sina krav på omsorgscheckar av olika modeller och med argumentet valfrihet som spjutspets. Det underlättar övergången till det moderata framtidssamhället.

Frågan är om folkpariets, centerns och kanske också kristdemokraternas väljare är beredda att följa sina partier hela vägen till moderaternas penningfixerade drömsamhälle?

Jag tror knappast det. I synnerhet inte i vår fina stadsdel som bebos av moderna och kloka människor som sätter välfärdens trygghet, med god kommunal omsorg för både barn och gamla, bra skolor och en miljömedveten hållbar utveckling av boende, fritid och service före en helt kommersiell samhällsmodell.

Krisen i kvällspressen

Aftonbladet kan inte dölja sin besvikelse när de i webbupplagan den 18/1 sätter rubriken:
Terrorhot - men vi fick inget veta
Några dagar tidigare hade samma tidning följande rubrik:
Birgit Nilsson dog i hemlighet

Men kära Aftonbladet, och även kollegan Expressen för den delen, har ni inget förstått? Är det aldrig någon som pratat med er om självrannsakan? Är ni så totalt omedvetna om att ni själva bidrar till en tystare värld. Er återkommande brist på respekt för individers rätt till integritet skapar självklart ett klimat där alltfler kommer att välja att "dö i hemlighet".

Era ockupationer av trapphus och trädgårdar för att komma innnanför skinnet på människor har nu pågått så länge att fler och fler, både enskilda människor, myndigheter och företag börjar göra strategiska val för att undå er uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tur för ert välbefinnande att ni inte har en aning om massor med spännande saker som händer dagligen. Men våga ändå det djärva att tänka tanken att ni faktiskt missar det mesta.

Tyvärr har ni starkt bidragit till en utveckling där det kommer att bli svårare och svårare för er att få komma nära när det händer något. Försök nu inte försvara er med att ni för en granskande och avslöjande journalistik. Det är skvaller ni är bäst på.

Trängselskadad

Thomas Idergard, en gång en av Moderaternas alla lovande påläggskalvar, uppträder minst sagt förvirrad i en kolumn i Svenska Dagbladet den 16 januari. I en märklig lovsång till trängsel går han till angrepp mot stockholmsförsöket för en bättre miljö och minskad biltrafik i Stockholms innerstad.

I sin lägenhet på Sveavägen har han tydligen utvecklat ett allvarligt trängselberoende som tycks styra hans dygn. Om denna typ av trängselskada är utbredd i innerstaden bör nog moderaterna och deras lydpartier plussa på några miljoner till i sin psykiatrisatsning.

Idegard irrar runt i sin våning och tror att möten mellan männiksor är beroende av trängsel i biltrafiken.
Han har totalt missat att det är lika många människor i stan nu som före försöket, det är antalet bilar som minskat.

Med en åsnas envishet

En av nyliberalismens unga stjärnskott, moderaternas motvallskärring Anna Kinberg Batra tar nu sats för en ny karriär hos Stockholms handelskkammare. En inte oväntad utveckling både vad gäller Kinberg Batra och handelskammaren.
Handelskammaren har under ett par år förvandlats till en av Stockholms mest högljudda megafoner för en ohämmad moderatpropaganda. Det är näst intill pinsamt när Kinberg Batra möter Stefan Lundgren, vd för SNS (som också är en borgerligheten mycket närstående organisation) i P1 morgon den 13 januari.

Kinberg Batra och handelskammaren upprepar mekaniskt rapporterna om kris och katastrof i trängselskatteförsökets spår. Dessa egenhändigt framtagna rapporter tillskapades långt innan försöket startade. När nu deras katastrofteorier verkar komma helt på skam, finns inte ett uns av självrannsakan utan tvärtom, katastrofen inträffar om försöket leder till införande av någon form av permanent miljöavgift i Stockholm hotar Kinberg Batra och handelskammaren med.
Heder åt Stefan Lundgren från SNS som vågar se verkligheten i vitögat och konstaterar att många företag faktiskt har stor nytta av att framkomligheten på stockholms gator förbättras.

Har Aftonbladet drabbats av alkoholismen?

Idag rapporterar Svenska Dagbladet att alkoholförbrukningen minskar."Drickandet minskar för första gången på 15 år, visar preliminära siffrorna för 2005. Och trots ökade möjligheter att importera sin alkohol själv köper svenskar allt mindre utomlands." skriver Svenskan i ingressen.

Är det en ren tillfällighet att Aftonbladet kontrar med förstanyheten: Här fyndar du vin och sprit! Det ser inte bättre ut än att Aftonbladet har blivit alkoholberoende.
Kanske är det dags för någon åklagare och titta på vilka belöningar alkohollobyn förser denna alltmer bedagade kvällstidning med.

Då samma tidnings Sportblad redan sitter fast i ett spelberoende bland annat innebärande en hysterisk propaganda för det starkt beroendeframkallande pokerspelet är det kanske dags att utveckla ett 12-stegsprogram för drog- och spelberoende massmedia?

Apropå alkoholen
Den borgerliga alliansen har lagt fram ett nytt tiopunktsprogram för "Vårdgaranti även för patienter med psykiska besvär".
Man konstaterar också att det behövs minst fem nya miljarder för att förstärka psykiatrin. Mycket pengar, men inte helt fel.

Förslag till finansiering: Höj alkoholskatten!

Trängselskatteförsöket - succé från första dagen?

När jag på måndagsmorgonen tittar ut på gatan ser jag att bara en tredjedel av p-platserna är upptagna. Något nytt har hänt, i många år har det inte funnits en enda p-plats ledig efter klockan 7 en måndagsmorgon. Kollar tidningskommentarerna på Internet och möts inte av "igenproppat på Essingeleden" eller "kaos i pendeltågstrafiken" vilket en hel del media hade förespeglat kvällen innan.

Tydligen har trängselavgiften fått avsedd effekt vilket naurligtvis är mycket bra.
Jag skäms inte över att min skepsis verkar komma på skam. Min uppfattning att bilisterna är ganska så okänsliga för ekonomiska effekter var fel i detta fall. Men visst är det konstigt att bilister som betalar 350.000 kronor för en bil, med en månadskostnad på c:a 3.000 kronor i räntor och amorteringar, 11:30 litern för bensin och mellan 12 och 35 kronor i timmen för att parkera i innerstaden skulle bry sig så särskilt mycket om en trängselskatt på mellan 20 och 60 kronor per dag. Är det viktigare vad man betalar för än vad det kostar?

Tack Motormännen, Anders Gustâv och katastrofbasunerna
Det verkar faktiskt så att Motormännen och Moderaterna lyckats över förväntan med sin propaganda mot trängselskatteförsöket. Vem vågar ta bilen till jobbet om "trängselskatten raserar din privatekonomi" som de två M:en påstått?
Kanske har de gjort om turistnäringens bravad från tidigt 90-tal. I en påkostad, välorganiserad och framgårngsrik kampanj mot turistmomsen lyckades turistbranchen få sådant genomslag för hur ruskigt dyrt det var att turista i Sverige att både europeiska och amerikanska turister istället valde att resa till Danmark och Norge.

Kräv folkomröstning
Bäste Anders Gustâv, du som är en sann vän av folkomröstningar, är det inte läge för att svenska folket får säga sitt om var den svenska nationalarenan för nationalsporten fotboll ska ligga?

A B C D E

"man ska inte behöva läsa samma matte om man ska bli läkare som om man vill bli bilmekaniker" sa Sten Tolvfors, moderat skoltalesman, i morgonens ekosändningar i radion. Antingen är Tolvfors synnerligen okunnig eller också ljuger han medvetet.
Rubrikens fem bokstäver visar de idag förekommande matematiknivåerna i gymnasieskolan. Alla elever ska läsa matematik A, och målet är att alla också ska klara godkänt resultat på denna lägsta nivå. På de naturvetenskapliga linjerna, till exempel, läser eleverna upp till nivå D, och på enstaka gymnasier med stark naturvetarprofil och forskarinriktining så ingår också matematik E.

I samma sändning hörs naturligtvis Jan Björklunds ettriga snattrande. Denne folkpartistiske skolguru som aldrig ägnat en tanke åt pedagogik sedan han lämnade militärhögskolan. I Björklunds värld finns bara två metoder för inlärning, piska åt de svagpresterande och morot till de duktiga. Nu har dock människan, visserligen väl dold i den kommersiella dimman, ändå utvecklats en hel del. Dessutom har samhället och inte minst arbetsmarknaden förändrats ännu mer. Den tid då en duktig bilmekaniker var en hejare på slägga och huggmejsel är för länge sedan lagd till historien. Dagens bilar är inte bara högteknologiska föremål, de är känsliga för sparkar och slag också.

De borgerligas skolpolitik för gymnasiet är bakåtsträvande och bygger på idéer om ett samhälle som inte längre finns.

Till herrarna Tolvfors och Björklund som så gärna talar om de "praktiskt begåvade" som inte behöver några teoretiska kunskaper rekommenderar jag ett studiebesök på Edströmska skolan i Västerås. Ett modern fordonstekniskt gymnasium med kommunen och näringslivet som gemensamma hvuvdmän, och som målmedvetet utbildar bland annat bilmekaniker för 2000-talet. Jag lovar er att utifrån er uppfattning om bilmekaniker att det blir en hisnande upplevelse.

PS. Varför upplyste inte Dagens Eko om felaktigtheten i Tolvfors påstående? Beror det på okunnighet eller saknar ett sådant avslöjande av en moderatpolitikers lögner nyhetsvärde? DS.

Alternativ död

När tsunamikatastrofrapporteringen står mig upp i halsen tänker jag på de tusen och åter tusen barn i Afrika som i år dött i aids. De mängder av barn som dagligen dör i mässling och andra sjukdomar som i det närmaste är utrotade i västvärlden. Mina tankar går också till de tre vänner som avled redan under första kvartalet, två i cancer och en av brustet hjärta.

Sedan förra julen har femtonhundra svenskar tagit sitt liv och ungefär lika många som dog i tsunamin har dött i trafiken.

Konstaterar därmed att det finns alternativa sätt att dö.

För de nära och kära lägger alltid sorgen en extra sten i ryggsäcken, ibland så tung att man knappt orkar bära den. Men ändå är det så att döden är det naturliga slutet på livet.

Jag påminner mig ett kinesiskt talesätt:
"Du kan aldrig undgå att sorgens fåglar flyger över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår".

Julefrid i själ och hjärta

När vi nu sprungit oss trötta i månglarnas köptempel är det skönt att luta sig bakåt och söka sig inåt mot ande och själ. Nedanstående bön tål att läsas många gånger, sakta, begrundande varje rad.

Den helige Franciskus bön
Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hatet härskar - låt mig sprida kärlek!
Förlåtelse där orätt har begåtts,
och enighet där splittring råder.
Där villfarelse finns - låt mig få bringa sanning.
Tro där tvivlet härskar
och förtröstan där förtvivlan råder.
Låt mig bringa ljus i mörkret
och glädje i bedrövelsen.

Min Gud och Mästare
Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad,
att förstå hellre än att bli förstådd,
att älska hellre än att bli älskad.

Ty det är genom att ge som vi får,
det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva,
det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse,
och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv.

Den helige Franciskus var italienare och hette egentligen Francesco Bernardone. Han föddes 1181 i italienska Umbrien och växte upp i ett välbärgat borgarhem. Hans far var klädeshandlare och från början var det meningen att Francesco skulle gå i sin pappas fotspår. Men han upplevde en omvändelse och efter den ägnade han sig åt att vårda spetälska och fattiga och att reformera kyrkan. När han var 28 år hörde han i Portiunculakapellet nedanför Assisi evangeliet om lärjungarnas utsändande år, och han insåg att Gud kallade honom att leva utan ägodelar och fast bostad, på samma sätt som apostlarna gjort, och ägna sitt liv åt att vandra omkring och predika evangelium och visa kärlek i praktisk handling.

År 1228, två år efter sin död, helgonförklarades Francesco. Och från den dagen kom Francesco Bernardone från Assisi i Umbrien att bära namnet "den helige Franciskus".

Sifo räddar julen

Julefrid lyser över Sören Holmberg. Nu ser verkligheten ut som kartan igen. Efter att tre på varandra följande opinionsmätningar som är ovanligt överens i sina tendenser, det borgerliga blockets försprång har ätits upp så kommer en Sifomätning och visar motsatsen. Genast förkastas de tre liktydiga mätningarna, inklusive SCB:s, av alla mätningar överlägset störst och vetenskapligt mest stabila mätning.

"En del av förklaringen till de olika resultaten kan ligga i att Skops intervjuer gjordes mellan den 17 november och 13 december medan Sifos frågor ställdes mellan den 5 och 15 december. Den 1 december kom katastrofkommissionens regeringskritiska tsunamirapport."

Till och med Dagens Ekos nyheter klockan 9.00 den 18 december dras med i yran och påstår att "Skops intervjuer gjordes innan katastrofkommissionens regeringskritiska tsunamirapport presenterades medan Sifos frågor ställdes efter." , alltså en ren lögn.
Det kräver inte alltför mycket uppmärksamhet för att se att Skops mätning på gick i 13 dagar efter det att rapporten presenterades och Sifo ställde frågor under 10 dagar efter att rapporten släpptes. Notera också att Ruab:s mätning som presenterades den 11 december gjordes under tiden 29 november - 9 december.

Den enda undersökning som genomfördes i sin helhet innan tsunamirapporten var SCB:s stora partisympatiundersökning.

När Sifomätningen presenterades fanns Sören Holmbergs mekaniska kommentarer med i samma ögonblick som undersökningen blev offentlig.
Uppenbart föreligger här ett nära samband/samarbete mellan Svenska Dagbladet, Sifo och Sören Holmberg.
Denne Sören Holmberg har för all framtid förbrukat allt förtroende då han övergivit sin vetenskapliga och analyserande roll och ersatt denna med ett synnerligen amatörmässigt önsketänkande.

De politiska kommentatorerna, sensationsjournalistikens riddare, Sören Holmberg och de borgerliga partisekreterarna är nöjda när nu ordningen är återställd.
Driver dessa storheter en medial hetskampanj ska det synas i opinionsmätningarna annars är det fel på folket.

Till sist, en klassiker från militärtjänsten:
"Om verkligheten avviker från kartan gäller kartan".

Opinionsmätningar och kulturskola

Opinionsmätningarnas magi
Hittils under den gångna veckan har det kommit två opinionsmätningar som båda visar på framgångar för Socialdemokraterna och försämrade siffror för Moderaterna. Dessutom är det uppenbart så att det borgerliga blockets stora försprång från försommaren har minskat drastiskt och ställningen mellan blocken är nu så jämn att det inte säkert går att säga vilket av de politiska blocken som är störst.

Nästan intressantare än siffrorna är de politiska journalisternas och deras experters kommentarer. Priset för de bästa undanflykterna delas av Henrik Brors på DN och den eviga experten Sören Holmberg från Göteborg. Henrik Brors har låtit räkna om SCB:s underlag så att det borgerliga blocket plötsligt framstår som överlägset! DN måste ha tillgång till oanade dålda resurser som med några enkla räkneövningar överglänser SCB, en av de mer kompetenta offentliga verksamheterna i Sverige.
Den store statsvetaren och valanalysgurun från Göteborg har drabbats av förvirring. "Antingen är det ett statistiskt fenomen" eller också "har det hänt något i väljarkåren eller inte hänt något i väljarkåren" är Sören Holmberg glasklara analys.
Det finns många genomskinliga sätt att dölja besvikelser, men ovanstående kommer säkert att bli klassiker.

Kreativ kulturskola
Kulturskolan i Bromma kommer att erbjuda, bland andra aktiviteter, kurser i grafittimålning.
Genast poppar det upp ett antal nymoralistiska folkpartister och skriker i högan sky:
"Graffittikurser skapar klottrare"
Så enkelt är livet i folkpartiets värld. Att förstå att grafitti inte är samma sak som klotter tycks oöverstiglit för en folkpartist.
Att dra ut konsekvenserna av folkpartisternas enkelspåriga tankar skulle kunna leda till påståenden av denna typ:
Handelshögskolan skapar ekonomiska brottslingar
Gymnasiets fordonsmekanikerlinjer utbildar biltjuvar
Bartenderkurser främjar alkoholismen
För att inte tala om försvaret som ger rånare vapenutbildning

"De´ ä´int lätt o förklar för en som int begrip" som Ingemar Stenmark sa i sin ungdom när hurtig sportjournalist ställde alltför korkade frågor.

Se upp för folkets vrede Fredrik!

Att uttala sig i folkets namn är alltid en risk, att som Fredrik Reinfeldt göra sig till tolk för folkets vrede är direkt livsfarligt, särskilt för Fredrik som väl inte direkt är känd som folkets man. Inte ens George W Busch talar i folkets namn, han nöjer sig med att tala till folket, visserligen ofta i Guds namn, men det är mindre riskabelt då Gud aldrig blir tillfrågad av opinionsmätarna.

Nu väntar jag bara på massmedias analys av RUAB:s senaste opinionsmätning. Under tiden funderar jag över vem som gjorde flest självmål förra veckan. Laila Freivalds, Maud Olofsson eller KG Bergström?

Nu har jag hunnit äta lunch och söker efter "experternas" kommentarer. Det är fortfarande ganska så tunt med åsikter om senaste opinions mätningen.

Den alltid vältalige statsvetaren Sören Holmberg:
"Antingen är det bara ett statistiskt fenomen eller så är det något helt nytt bland väljarnas beteende. Så kommenterar statsvetaren Sören Holmberg dagens opinionsmätning som gjorts av opinionsinstitutet Ruab och som presenteras i Dagens Industri."

Moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin:
"Lite förvånande är det nog trots allt, ungefär som statsvetarna säger. Nu får vi väl vänta och se vad de här undersökningarna som kommer framöver, Sifo på söndag till exempel, säger. Men det är klart att det är en varningsklocka för oss och för alliansen."

Henrik Brors i Dagens Nyheter:
"Opinionsstödet ökar för socialdemokraterna, enligt en mätning. Medan förtroendet minskar för regeringen, enligt en annan mätning. Det visar att opinionsläget är mycket osäkert för närvarande, där många väljare ännu inte bestämt sig."

Sören Holmberg igen:
"Ja, det kommer alltså fler opinionsmätningar från andra institut inom kort och först om de visar samma sak som dagens mätning så kan man alltså se ett nytt beteende bland väljarna. Först då vill statsvetaren Sören Holmberg låta sig intervjuas i frågan."

Väntar fortfarande på KG Bergströms kommentar.

För ivriga borgare....igen

Än en gång har den borgerliga oppositionen i sin iver att komma åt Göran Persson förivrat sig intill förvirring. De har nu missat chansen att genom seriös och kritisk opposition med stöd i tsunamirapporten få väljarna på sin sida.

Att, nästan i falsett, ropa på misstroendevotum och sedan backa är naturligtvis en variant av politisk harakiri. Dessutom att ställa sig i spetsen för folkets vrede utan att först kolla med folket är mycket orutinerat. Inte vill de som på något sätt drabbats av tsunamikatastrofen bli utnyttjade som politiska slagträn i medialcirkusföreställning.

Dessutom glömmer de ömkande journalisterna att andra människor varje dag förlorar anhöriga. Att då påstå att den sorg som drabbat tsunamioffrens anhöriga skulle vara så mycket värre att bära är att förringa alla andra som drabbas av sorg när anhöriga eller nära vänner dör.

Dumt också att vi går miste om en seriös debatt om hur vi ska kunna åstadkomma en bättre fungerande krisorganisation på nationell nivå som även har beredskap när större olyckor drabbar svenskar på resa i andra länder. Bara för att de halvhysteriska borgerliga partiledarna till varje pris vill komma åt Göran Persson och Socialdemokratin.

Tror dom inte att deras politiska alternativ är gott nog för att vinna ett val?

Idiotiseringen tilltar

"Elbolagen har inte lyckats göra sina kunder nöjda" hör jag nyvaken på måndagsmorgonen. Va´ fan! Skulle det vara en nyhet?
Så har det blivit, när någon producerat en rapport om något självklart och välkänt blir det plötsligt en nyhet i massmedia. Att tusentals elabonnenter klagat högljutt i flera år struntar massmedia i, men när något institut presenterar en rapport är det både viktigt och en nyhet.

Är detta ett led i avdemokratiseringen? Ska människors egna erfarenheter och upplevelser ersättas av enkäter och bli forskningsrapporter för att bli synliga? Massmedias nära koppling till lobbyismen och eget opinionsbildande med hjälp av opinionsinstitut är på väg att ersätta folkets röst. Är det någon idé att engagera sig i folkrörelser och politiska partier när den politiska makten har flyttats över till mediala opinionsbildare?

Vad är det då för krafter som ligger bakom avdemokratiseringen? För det första är det svårt att identifiera några indvider som kan ställas under debatt, för det andra finns inga politiska partier som låter sitt förtroende underställas folket i allmänna val som öppet stöder denna utveckling. Visst kan man anklaga den globaliserade kapitalismen och den hämningslösa kommersialismen för att driva på avdemokratiseringen men ställa dessa begrepp till svars är en hopplös uppgift.

Nej det krävs nog åtskilligt mer av folkligt motståd för att hejda idiotiseringen. Det symbiotiska förhållandet mellan massmedia, lobyyismen och opinionsinstituten är starkt och dess strävan att förvandla människorna till nyttiga idioter som konsumerar senaste trenden utan att tänka en egen och självständig tanke är naturligtvis det kommersiella paradiset.

Nåväl, nu är inte idiotiseringen så utbredd som man vid en första anblick kan förledas att tro.

De individer och händelser som visas upp på den offentliga scenen är ju de som passar in i strategin. Majoriteten av befolkningen som dagligen strävar på, var och en efter sin förmåga, är fortfarande samhällets stöttepelare och lever långt från den dekadenta värld som framförallt visas upp i kvällspressen och i de alltmer pinsamma så kallade dokusåpor som får våra TV-apparater att stöna av tråkighet.

Påminner mig ett samtal för c:a 25 år sedan med Carl-Adam Nycop som var en av de på 1950-talet unga journalister som lanserade tidningen Expressen. Fortfarande 30 år sedan starten lyste hans ögon när han berättade om den nya tidningen, inte minst när han pratade om den enorma våg av folkbildning Expressen skulle åstadkomma, parallellt med inträngade sociala reportage och granskning av makthavare. Pratade Carl-Adam Nycop om den tidning med samma namn som ges ut idag?

Senast i helgen uppmärksammade Expressen hur en skådespelare, präglad av storhesvansinne, alkohol och droger, gjorde bort sig på en flygplats. Artiklarna var inte granskande utan möjligen ömkande och anklagande mot polis och samhälle som inte visade någon försåelse för det stora geniet. Resten av tidningen dominerades av att en B-skådis tagit sitt liv och att detta var psykvårdens fel. Så nyanserat.

Spela poker och drick så mycket alkohol du orkar, så att de dolda makthavarna kan erövra världen i lugn och ro.
Då är du riktigt trendig.

Heltid för män och deltid för kvinnor?

När regeringens utredare presenterade sitt förslag till hur alla ska få rätt till heltidsarbete möttes det av allmänt missnöje. Så blir det oftast med kompromisser där alla olika intressen ska få en del av sin bit med av kakan. Facken tycker att förslaget är tandlöst, Svenskt Näringsliv med sin pavloska reflex sågar hela
förslaget redan innan de läst det.

Men få pratar om vad det egentligen handlar om, nämligen jämställdhet mellan könen, både på arbetsmarknaden och i hemmet.

Ett vanligt argument från arbetsgivarhåll är att det inte går att organisera arbetet utan att ha en stor del av personalen deltidsanställda. Det märkliga är att detta resonemang bara förs om kvinnodominerade arbetsplatser, både privata och offentliga.
När mötte du senast en kommunalanställd man som jobbar deltid?

Eller som en klok man inom handeln sa för någon vecka sedan. Butiker som riktar sig främst till män har ofta män som anställda, men dom jobbar inte deltid.
Just det, var uppmärksam när du nästa gång besöker en byggmarknad, heltidsanställda herrar på golvet och deltidsanställda kvinnor i kassan. Men varuhusets öppettider är ju samma för all personal.
Kolla också bilfirmor av alla de slag och inte minst databutiker.

Så kontentan måste bli att det inte är arbetet i sig som styr behovet av deltidsarbete utan vilket kön majoriteten av arbetskraften har.

Strålskadad av mobilen?

Dagens Nyheter berättar idag om en uppsatt moderatpolitiker som ringt några hundra samtal till en sexchatt med sin tjänstemobil. Han har betalt 10.000:- för samtalen i efterskott.

Naturligtvis förnekar han!

"lämnat min mobil hemma så att andra eventuellt kan ha använt den"
är moderatpolitikerns något luddiga förklaring till samtalen.

Vågar han gå hem i kväll?

Ovetenskap i vetenskapsradion

Vetenskapsradion, ett av de bästa programmen som SR erbjuder, belyser en hel del pågående forskning. I onsdags den 30 november rapporterades om forskning kring alkoholismen med råttor som försöksdjur. Det är högst märkligt att forskare med så vag uppfattning om vad alkoholismen är tillåts använda forskningsmedel till denna typ av förgävesprojekt.

För det första utgår man från någon slags hypotes att alkoholismen orsakas av sociala förhållanden. Denna inställning bygger på att alkoholister enbart är den lilla grupp som är synlig, så kallade "A-lagare" och uteliggare. Det är inte så svårt att i den gruppen konstatera att flertalet haft en barndom och uppväxt i socioekonomiskt fattiga miljöer. De har aldrig haft något starkt socialt skyddsnät och blir lättare utslagna ur samhället. Men det forskarna inte tycks ha en aning om är att dessa synliga alkoholister endast utgör c:a 5% av alla alkoholister. Så skulle de inrikta sin forskning på alla alkoholister skulle de finna att där finns många alkoholister som växt upp i goda miljöer, ja även många från övre medelsklass och överklass.
Detta skulle sannolikt kullkasta dessa forskares hela livssyn och riskera försätta dem i djup personlig kris.

Alkoholiserade råttor
Dessutom har testerna utförts på råttor vars sociala tillvaro väl ändå får betraktas som varande långt från människans. När forskarna till råga på allt upptäcker att de råttungar som skilts från sina mödrar och som dricker mer än de som inte avskiljts, trots allt inte alla blir alkoholiserade är deras värld nära att rämna. Vad är det som skiljer dessa råttindivider som trots skilsmässan från mamman ändå inte blir alkoholister är då nästa fråga och nu kastar sig forskarna ivrigt in i sökandet efter genetiska skillnader. Detta sökande efter sociala eller genetiska defekter har pågått i massor av år och ändå har ingen kommit i närheten av en lösning av alkoholismen. På allt detta finns det en hel del forskare som fortfarande är övertygade om att det ska gå att få alkoholister att dricka "normalt". Detta är en omöjlig uppgift, dessutom är det inte "normalt" att dricka alkohol om man inte tycker att det är normalt att friviliigt försätta sig i ett onormalt tillstånd.

Är det inte dags att svensk alkholforskning lämnar råttstadiet och gläntar på ostkupan. Redan 1935 bildades den första gruppen i den världsomspännande organisationen Anonyma Alkoholister, AA. Inom den organisationen finns samlade erfarenheter, en hel del dokumenterat, som skulle kunna leda forskarna in på mer realistiska spår. I USA diagnostiserade en doktor Jellinek sjukdomen alkoholismen i mitten av 1950-talet. Han redovisade ett stort antal symptom och beteenden som var gemensamma i en stor grupp undersökta alkoholister och uppfyllde med råge de vetenskapliga krav som normalt ställs för att diagnostisera en sjukdom. Inom svensk alkoholvetenskap synes detta vara okänt, eller i vart fall inte erkänt.

Alkoholismen är en kronisk, dödlig sjukdom, men behandlingsbar
För att utveckla sjukdomen alkoholismen krävs alkohol, inget annat. Självklart är det så att den som börjar dricka alkohol tidigt i livet och dricker mycket och regelbundet ökar risken att bli alkholiserad, men en sen alkoholdebut är ingen garanti mot alkoholismen.

Det finns bara ett definitivt samband med alkoholismen, och det är alkoholen. Att alkoholismen slår hårdare och brutalare mot den som är fattig och har svaga socala resurser än mot den som är rik och omgiven av ett finmaskigt socialt skyddsnät är bara en spegling av klassklyftorna i samhället.

Ett liv utan alkohol är ett verkligt liv.

Trängselskatten - råkurr om formalia

Än en gång drunknar frågan om det viktiga syftet med trängselskatten, eller miljöavgiftsförsöket som vi helst vill kalla projektet, i formaliafrågor som vädras i massmedia.

Trots att trängselskatten dominerat den politiska scenen i Stockholm sedan valet 2002 har en seriös debatt om avsikten med försöket, att förbättra framkomligheten på stadens gator och de miljövinster detta förhoppningsvis ska leda till, varit i stort sett frånvarande. Däremot har formalia, som upphandlingsprocessen, själva folkomröstningsproceduren och nu valsedlarnas utseende fått mycket tid och utrymme.

Det borde vara möjligt att få en bred politisk uppslutning kring en seriös debatt om vad som kan göras för att förbättra miljön; trängsel, luft och buller, i Stockholms innerstad. Naturligtvis går det inte på förhand att säga vilka åtgärder det går att få en bred politisk uppslutning omkring. Att åstadkomma en bred enighet om någon form av miljö- eller trafikavgifter är naturligtvis omöjligt för närvarande och tyvärr också på längre sikt. Men en seriös debatt om trafiken och miljön skulle ändå vara av stort värde.

Denna veckas valsedelsnyhet har inte fört frågan om en miljöavgift närmare en långsiktig lösning. Även om det finns en poäng med att varje parti får bestämma sin egen valsedels innehåll.
De klokaste politikerna kommer att välja en valsedel med enbart JA eller NEJ, utan vare sig förbehåll eller löften. Om nu inget av ja-partierna väljer en ren ja-valsedel utan extratext så avstår man frivilligt från ett antal ja-röster. Om endast nej-sidan väljer att ha en neutral valsedel så erbjuder de ett antal väljare, med hjärtat till vänster, som är motståndare till trängselskatten eller skeptiska till försöket möjligheten att använda en icke partipolitiskt färgad valsedel. På samma sätt skulle ja-sidan kunna erbjuda allmänborgerliga väljare ett ja-alternativ om det fanns en helt blank ja-röstsedel utan partianknytning.

Alltså instämmer jag med de statsvetare som över lag förkastar extratexter på valsedlarna. Det är klokare att använda valsedlar som enbart valsedlar och flygblad och andra media för att argumentera och övertyga.

Dagens väljare, jämfört med för 35-40 år sedan, tar i mycket större utsträckning ställning till sakfrågor utifrån egna erfarenheter och egen nytta än utifrån en ideologisk höger-vänsterskala. De väljargrupper som val efter val röstar på samma parti utifrån ideologisk övertygelse eller grundat på sin socioekonomiska hemvist/ursprung minskar stadigt. Väljarkåren har blivit alltmer lättflyktig. I en folkomröstning har väljaren att ta ställning till en tydligt avgränsad fråga som dessutom i fallet tränselskatteförsöket inte har någon uttalad ideologisk profil. Det skulle därför tilltala flertalet väljare oavsett ståndpunkt att fritt från partpolitiska kopplingar ta ställning för ett ja eller ett nej i vallokalen.

Smörgåstårta i Klara kyrka och pajkastning i Stadshuset

Under några måndagstimmar hinner det hända en hel del.
Under en halvtimma i Lillkyrkan bakom Klara kyrka mumsade jag i mig en bit smörgåstårta och fick samtidigt uppleva en härligt festlig modevisning med entusiastiska diakoner, präster, hemlösa kvinnor och män. Vilket tryck, vilken stämning! Folkligt och fullsatt! Alla var där, till och med Kristina Axén Olin!
När jag senare kom till Stadshuset var det precis tvärtom, förutom att fru Axén Olin var där också.
Stämningen pendlade mellan tryckt och irriterad, endast fullmäktiges mysige ordförande såg nöjd ut i sin oklanderliga slips. Det är klart, han skulle ju få bjuda det vackra designfolket på en buffé dignande av läckerheter lite senare under kvällen. Var fru Axén Olin där också?

Hemkommen vid 22-tiden såg jag att Tjejtrampet, en mycket populär klassiker, drar till Västerås. Är det ett tecken i tiden? I så fall, vad kommer härnäst? DN-galan? Stockholm Maraton? SM-finalen i bandy har för många år sedan etablerat sig i Uppsala.

Men svenska mästerskapet i pajkastning ser ut att för evigt rotat sig i Stockholm.

En lördag i Moskén

Dagen efter kommunfullmäktiges budgetdebatt besökte jag ett seminarium i Moskén vid Medborgarplatsen. Temat var islam och demokratin. Intressant, lärorikt och rogivande. En lisa för själen.
Föreläsare var professor Tamimi, läraren Lamia Elamri och religionshistorikern Mattias Gardell.
Professor Tamimi, av unga folkpartister utpekad som terrorist, är född i
Palestina men numer verksam i London visade ett starkt engagemang
för en demokratisk utveckling inom islam. Att det är möjligt framstår
som mycket trovärdigt.
Lamia Elamri som också sitter i kommunfullmäktige för (s) om muslimska
kvinnors engagemang för jämställdhet, och berörde också de fördomar som ständigt gör sig påminda för muslimska kvinnor i Sverige. Lamia är ett bra exempel på och förebild för unga moderna muslimska kvinnor I Sverige. Yrkesarbetande, gift flerbarnsmor och
politikst aktiv. Lamia bär sin sjal med stolthet.

Religionshistorikern Mattias Gardell har omtalats på senare tid för sin
bok ”Med binLadin i våra hjärtan” och för begreppet ”folkhemsislamism”
Gardell har rika erfarenheter att dela med sig av och betonade
tydligt likheterna mellan islam och kristendomen, vilka är betydligt
flera än skillnaderna. För mig var detta en mycket givande eftermiddag
som stärkte mig i tron att bästa sättet att bli kvitt sina fördomar är att
skaffa sig kunskap.

Två bilder

Det blåser i Västra hamnen

Friska men ljumma vindar blåser över den ödsliga Västra hamnen. Här där Kockums förr byggde stora farkoster som sedan seglade ut över haven ligger nu Malmös nya mässa och Turning Torso i ett i övrigt kalt landskap.

Träffade en äldre kvinna på bussen in mot stan, hon hade varit på besök på s-kongressen och lyssnat på Göran Persson. Hon var nöjd med partiledaren, men tyckte inte om att enda möjligheten var att se och höra Göran Persson på storbilds-TV. Förr, på kongresserna, fick åhörarna sitta i kongresshallen, då kändes det att man var med på riktigt. Om Västra hamnen tyckte den äldre partikämpen,
- Fy, där ute skulle jag aldrig kunna bo. Jag ser det där förskräckliga huset från mitt köksfönster, det ser ut som det ska ramla omkull när som helst. Kockumskranarna var vackrare och stod som representanter för arbete och välstånd.

Inne i kongresshallen var det vindstilla första dagen.

Tur man inte är fågel

Nu har kvällspressen slagit nytt bottenrekord igen!
I någon slags tävling om vem som kan skrämmas mest har våra kvällstidningar gått läkemedelslobbyns ärenden och marknadsfört vacciner mot fågelinfluensan. Först idag efter flera veckors kampanj börjar det sippra ut information om att det är fåglar, inte människor som drabbas av fågelinfluensan.

Den tredje statsmakten har kapitulerat inför ekonomismen, just nu när det mer än någonsin skulle behövas en stark oberoende press som granskar alla dessa osynliga makthavare som styr opinionen.

Det ser ut som en tillfällighet, men så är det naturligtvis inte, att moderaterna i Stockholm presenterar ett kulturpolitiskt program där målet är att allt samhälleligt stöd ska avvecklas och kulturverksamheten hänvisas till sponsormarknaden. Det är verkligen att kasta kulturen till gamarna.

Må jag slippa uppleva att museieguiden mitt i rundvandringen säger
- Vänligen ställ er efter väggen och rikta blickarna mot filmduken så bryter vi för en stunds reklam.

Ekonomismen, kommersialismen och alkoholismen tar ett allt starkare grepp - det är dags att göra motstånd nu.

Upptäck småföretagen!

Det finns ett förslag till den socialdemokratiska partikongressen om att alla arbetstagare ska ha rätt till tjänstledighet för att pröva nya arbeten. Den socialdemokratiska partiledningen har ställt sig bakom förslaget.

Ännu en gång har partistyrelsen blundat för att mer än 95% av alla företag har ingen eller ett fåtal anställda. Det är helt absurt att skapa lagar på arbetsmarknaden utifrån storföretagens verksamheter och sedan tro att det går att tillämpa på alla företag.

Förslaget om rätt till tjänstledighet är naturligtvis positivt för de anställda och liknande bestämmelser finns sedan länge inom offentliga sektorn. En tillämpning av förslaget blir säkert inte något stort problem för Ericson, ABB, Sandvik, Volvo, Saab och andra storföretag med tusentals anställda.

Men tobakshandlaren med 1 anställd, Den lilla butiken med 2,5 anställda, åkeriet med 2 anställda, det lilla teknikföretaget med 4 anställda osv. Har partistyrelsen vägt in deras situation? Att partistyrelsen inte pratat med företrädare för små företagare är uppenbart.

Någon gång måste det gå upp även för oss socialdemokrater att det inte går att skapa generella lagar för arbetsmarknaden enbart utifrån kontakter med LO och Svenskt Näringsliv.
Den här typen av förslag som är relativt oförargliga för storföretagen, bidrar endast till att den lilla företagaren får ägna ännu mera tid åt att leta kryphål i lagstiftningen och i värsta fall ägna sig åt manipulationer och rena lagbrott för att överleva.

Dessutom kommer det fenomen som redan brett ut sig inom byggsektorn, allt fler yrkesarbetare tvingas bilda egna så kallade fåmansbolag för att över huvud taget komma in på en byggarbetsplats, att sprida sig till fler sektorer på arbetsmarknaden. De entreprenörskedjor som finns på dagens byggarbetsplatser innebär att byggherrarna har noll koll på vad som händer på bygget. Vad det betyder för ekonomiska transaktioner och arbetarskyddet behöver man inte ha alltför vidlyftig fantasi för att förstå.

Ska den snart urgamla lösningen från frisörbranchen där många fd anställda tvingats in i "hyrstolsystemet" bli framtidens modell för socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik?

Alkoholen - ett gissel värre än fågelinfluensan

Några aktuella klipp ur dagspressen:

En av tre återfaller i rattfylleri
En tredjedel av alla rattfyllerister förra året har begått samma brott tidigare.

Fler unga har alkoholproblem
Allt fler unga söker vård för alkoholproblem. Det visar siffror från Stockholms läns landsting.
Störst är ökningen bland flickor upp till 20 år. 590 flickor sökte hjälp under 2004, vilket är en ökning med hela 115 procent jämfört med 1998. Bland pojkarna var ökningen 60 procent till 520 stycken. Även i gruppen 21-30 år uppvisas stora ökningar. 1900 män i denna åldersgrupp sökte hjälp för sitt beroende vilket är en ökning med 80 procent. 830 kvinnor sökte hjälp 2004, vilket är mer än dubbelt så många som 1998.

Hundratals tonåringar fast för rattfylla
Under 2004 lagfördes 368 ungdomar mellan 15 och 17 år för rattfylleri eller grovt rattfylleri enligt ny statistik som Brottsförebyggande rådet tagit fram åt DN.

Drickandet orsakar fler våldsbrott
Ökad alkoholkonsumtion får brottsstatistiken att skena.
Forskare: "Det här är bara början".
Anledningen är att svenskarna sen årsskiftet får föra in betydligt mer alkohol från andra EU-länder, och att flera östersjöländer med billig alkohol nu blir medlemmar i Unionen.
Gunnar Öhlén, klinikchef för akutkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, säger till Radio Stockholm att han väntar sig fler misshandelsfall, fler olycksfall, fler leverskador i allt yngre åldrar, samt ökade psykiska problem hos allt yngre till följd av alkoholmissbruk.

och några starkt komprimerade tidningsklipp:

Ville ha vård - mördade frun
Enligt polisuppgifter var mannen alkoholpåverkad vid dådet.

Knivslagsmål
När polisen kom till lägenheten kunde en misstänkt person gripas. Ytterligare två personer greps senare. De hade lämnat X-torp i bil, men krockat strax söder om orten och kunde plockas upp på olycksplatsen. Samtliga inblandade är kända av polisen. De var kraftigt berusade. Däremot är motivet bakom knivslagsmålet ännu okänt. Polisen rubricerar händelsen som försök till mord.

Vansinnesfärd på Skeppsbron i Stockholm
En tjugoårig man greps sent på fredagkvällen efter en vansinnesfärd på Skeppsbron i centrala Stockholm. Vittnen såg vid 22.30-tiden mannen komma körande i hög fart på Skeppsbron. I närheten av Slottet fick hans bil sladd och rammade, enligt Södermalmspolisen, minst fem andra bilar och orsakade ett strömavbrott innan bilen slog runt och körde över en kvinnlig cyklist.
Föraren misstänks nu för grovt rattfylleri och grovt vållande till kroppsskada. Han konstaterades ha 1,4 promille alkohol i blodet och frihetsberövades under natten.

Son mördar far
I förhören berättar 39-åringen att de två åkt till sjön för att fiska. Under kvällen dracks det alkohol och männen hamnade i bråk.
Polisen vill inte säga vad bråket gällde eller hur mannen dödades.

Rattfylla
Tio-femton gånger försökte mannen köra in i entrén med sin Opel Rekord men kom aldrig hela vägen. Då tog han ny sats och backade in mot entrén till bostadsbolagets verkstad - och lyckades. Väl inne klev han ur sin bil och gjorde vad han kunde för att tända eld på fastigheten. Men elden tog sig aldrig riktigt. Polis och brandkår var snabbt på plats. Den lilla eld som fanns kunde släckas och mannen gripas. Han är nu misstänkt för grov skadegörelse, mordbrand och rattfylleri.

Barnmisshandel
Vid ett annat tillfälle var sonen tvungen att göra armhävningar.
- Han har behandlat mig som en underlydande soldat, berättar sonen i förhören.
Pappan var ofta berusad, hotfull och våldsam.

Gängbråk
Två gäng kom ihop sig och att slagsmålet splittrades upp i flera mindre grupper. Fem av de sex som togs in för omplåstring var tämligen berusade, enligt polisen. Flaskor användes som tillhyggen, men inga andra vapen såvitt polisen känner till.

Stureplan
Det blev en vild kväll på innekrogarna i Stockholm för sonen till en av Sveriges rikaste män. Den berusade unge mannen slog ned två personer - mitt framför ögonen på polisen.

Kvinnomisshandel
En kvinna har i tre dagar hållits fången och blivit svårt misshandlad i en lägenhet i Linköping. Hennes 41-årige sambo har anhållits. Innan polisen kom lämnade dock mannen lägenheten.
Men vid 16.40 greps en misstänkt rattfyllerist i centrala Linköping. Det var den efterspanade.
Utandningskontrollen visade 0,96 milligram alkohol. Det motsvarar ungefär två promille i blodet. Mannen är tidigare flerfaldigt dömd för misshandel, bland annat av tidigare flickvänner.

Knivslagsmål
I lägenheten fanns också den misstänkte knivmannen. Han var kraftigt berusad när han togs med in till polisstationen.

Lägenhetsbråk
En 66-årig man skadades allvarligt vid ett lägenhetsbråk i centrala Norrköping natten mot söndagen. Enligt Norrköpingspolisen misshandlades mannen med en träpåk. Två män, 45 och 37 år gamla, har gripits misstänkta för misshandel, men båda var på söndagsmorgonen så berusade att de inte kunde förhöras.

Berusad riksdagsman slog vakt
Hade sonen i barnvagn.
En stupfull moderat riksdagsman, som med sin son i en barnvagn vinglade fram i centrala Stockholm, slog ner en kvinnlig vakt.

Full bonde tände eld på gård
Först hotade den 34-årige lantbrukaren att döda sin fru. När hon flydde satte han eld på bondgården och körde därifrån på sin traktor. På vägen kolliderade han med en brandbil, och kunde gripas. Mannen, som är misstänkt för mordbrand, kommer att höras på söndagen
–Han hade druckit alkohol och var berusad säger polisen.

Ovanstående rubriker är ett axplock på måfå under en treveckorsperiod 2004.
Vad tror du?
Blir det fler eller färre sådana här rubriker om alkoholskatten sänks?

Fåglar och influensa

Vilka krafter är det som ligger bakom det ständiga hotet om fågelinfluensan?
En influensa som om man får tro massmedia och en hel armé av experter kan ödelägga allt mänskligt liv på jorden. Nu ska det tillverkas vaccin i massor över hela världen.

Mycket märkligt. Hittills har konstaterats 70 dödsfall i Asien (en hel världsdel, dessutom tättbefolkad). Det måste vara en av de mer sällsynta dödsorsakerna i Asien.

I Afrika har 5 miljoner fått sätta livet till i AIDS, hundratusentals barn dör i mässling trots att det finns vaccin, men inte för barnen i tredje världen.

Kanske har jag blivit konspiratoriskt nojig, men nog har jag en stark känsla av att de av västvärldens ledare som inte längre kan skrämma med kommunismen och en allt mer hänsynslös läkemedelsindustri har gjort gemensam sak i den evigt hotande fågelinfluensan.

Viktigast att läkemedelsaktierna håller stången och folket håller sig på mattan.

När självgodheten går in i väggen

Under onsdagen den 12 oktober hade solnamoderaterna en omröstning på sin hemsida där besökarna fick välja vem dom ville se som statsminister.
Två val fanns, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson samt alternativet "Någon annan". Strax efter klockan 22 på onsdagskvällen hade Göran Persson fått 93% av rösterna, Fredrik Reinfeldt 5% och Någon annan 2%.
Torsdag morgon gick det inte att komma åt solnamoderaternas hemsida (panikstängd). Efter lunch på torsdagen var sidan igång igen men utan möjlighet att rösta på någon statsministerkandidat.
Något resultat eller kommentar till omröstningen syns inte till.

Så kan det gå när man tar ut segrar i förskott.

Politiskt klotter?

Just nu pågår diskussionen om valsedlarna till folkomröstningen om miljöavgifter/trängselskatt i stadshuset. Med full färståelse för den komplicerade förhandlingssituationen går det ändå en och annan kall kår efter ryggraden när jag ser att valsedeln håller på att utvecklas till ett dåligt designat flygblad.
Kanske på grund av ålderdom och tilltagande konservatismen så blir jag alltmer tilltalad av regeln som gäller i allmänna val: Ingen politisk argumentation på valsedlar. Det är naturligtvis inte lika enkelt i en rådgivande kommunal folkomröstning, men i mitt dagliga arbete med information och kommunikation som grund är jag rädd att valsedlar som ser ut som flygblad med en svårbegriplig text riskerar att skrämma bort en hel del väljare från att delta i folkomröstningen.

Ett tydligt budskap vinner alltid över ett luddigt!
Det vore mer än tråkigt om det synnerligen viktiga försöket med miljöavgifter inte kan permanentas, om det fungerar bra, på grund av att folket vänder omröstningen ryggen.

För övrigt tror jag på hyresrätten, framförallt den allmännyttiga. Den tron delar jag med en majoritet av befolkningen. Den svenska modellen för hyresrätt där merparten av bostäderna är i allmännyttig ägo står stark. Det parti som tar tydlig ställning för hyresrätten och är trovärdig i argumentationen har många röster att hämta i nästa års val.

Folkpartiet hetsar mot muslimer

Jan Björklund och Lotta Edholm, folkpartister i Stockholms kommunfullmäktige har krävt att stadens skolor (lärare) ska samarbeta med SÄPO som rapportörer vid fara för ”muslimsk extremismen”.
Snacka om hets mot folkgrupp och storebror ser dig mitt i vardagen. Vad jag minns var det just folkpartister som oftast varnade för ”George Orwells 1984”. Nu viner piskor och pekpinnar från de folkpartistiska partikanslierna så gott som dagligen.

Lotta Edholm säger i Dagens Nyheter, om det ”handlade om nynazistiska rörelser i stället för muslimsk extremism hade socialdemokraterna med glädje bifallit skrivelsen”.
Om hon hade varit konsekvent om extremismen skulle hon naturligtvis bytt ut ”nynazistiska rörelser” mot ”kristna extremister”. Det finns ingen muslimsk extremismen, däremot finns det politiska extremister som har islam som religion, men det finns och har funnits ännu fler politiska extremister som är anhängare av kristendomen. Dessutom är det bara inom kristendomen, framförallt bland protestanter, man bedriver mission i syfte att påverka människor att lämna en religion för att istället ansluta sig till kristendomen. Sådant ägnar sig icke muslimer åt.

Det är väl ingen som tror att de politiska terrorister som attackerade World Trade Center eller de som sprängde bomber i London i somras gjorde detta för att införa islam i USA och England.

Så visst är det politisk och religiös förföljelse Jan Björklund och Lotta Edholm ägnar sig åt.
Jag lider med de äkta liberaler som en gång fostrades i Torgny Segerstedts anda.

Sänk inte skatten på alkohol!

Att tro sig kunna begränsa införseln av alkohol från andra EU-länder genom att sänka skatterna på den alkohol som säljs av Systembolaget är en av de största tankevurpor som visats inför öppen ridå. Antingen beror den på en cynisk och medveten lögn eller också är det ett havererat teoribyggande. Det enda säkra resultat av en skattesänkning på den alkohol som Systembolaget och seriösa restauranger tillhandahåller är att alkoholkonsumtionen kommer att fortsätta att öka.

En sänkt skatt på alkohol innebär direkt att de som redan nu dricker för mycket kommer att dricka ännu mer och unga människor får det lättare att komma över större mängder alkohol när priset sänks.

En marknadsanpassad alkoholpolitik
En alkoholpolitik som styrs av marknadsliberala teorier är dömd att misslyckas. Att möta en ökad införsel med sänkta priser kan aldrig leda till en sänkt konsumtion. Först om priset sänks så mycket att det blir lägre än i omgivande grannländer skulle den inhemska konsumtionen kunna skyddas. Men är det alkoholpolitik? Nej, det är att kapitulera inför marknaden och avreglera alkoholpolitiken. Är det riksdagsmajoritetens långsiktiga mål?

Rösta nej till sänkt alkoholskatt
Sverige har framgångsrikt drivit en förhållandevis restriktiv alkoholpolitik i många år. Det ska vi fortsätta med. När nu den ökade införseln blivit ett problem är den rätta vägen att driva fram, återinföra, restriktioner i införseln.
Att driva den frågan i EU borde vara ett angenämt och angeläget uppdrag för alla våra parlamentariker både i Stockholm och Bryssel.

Expressen gråter för...

Ny skattechock på villor
"De tvingas lämna sitt hem: Nu ger vi upp. Fastighetsskatten höjs från 5 506 kronor om året till 8 149!"
Det strävsamma pensionärsparet har inte råd att bo kvar i det attraktiva området i södra Sverige. Men de kan ju alltid sälja och realisera sina miljontillgångar, frågan är bara var de ska bo? En hyreslägenhet på t.ex. 3 rum och kök får de räkna med att betala c:a 8.149 kronor i månaden för. Hur ska de ha råd med ett sådant boende på en tredjedel av villaytan, utan tomt och utan garage?
Kanske vore de lyckligare om de bodde i Sorsele och fick en sänkning av fastighetsskatten med 21% på en villa som inte går att sälja?
Fastighetsskatten är vår mest missbrukade politiska myt!

Hörde i morse att hyresgäströrelsen kräver sänkta hyror på grund av det låga ränteläget.
Helt rätt!
Enligt Barbro Engman, förbundsordförande, har kostnaderna för hyresboendet under lång tid ökat samtidigt som kostnaderna i egna hem och bostadsrätt sjunkit eller legat still.

Så här har det alltid varit, när räntorna sjunker får de som har belånade bostadsrätter eller villor utdelning direkt. I hyresförhandlingarna har räntesänkningar i bästa fall, någon gång, inneburit något lägre hyreshöjningar. När räntorna stigit, vilket drabbar alla belånade boendeformer, har det alltid slagit rakt igenom på hyrorna.

Det som dessutom gynnar bostadsrätten och villaboendet är naturligtvis förmögenhetsskapandet och att de alltid, i förhållande till alla andra låneformer, billigare bostadslånen används för finansiering av köp av båtar, bilar, fritidshus och andra kapitalvaror bidrar starkt till att göra hyresrätten till ett tredjeklassens boende.

Det är här någonstans som segregationen börjar......

Semestern är slut

Motvilligt inser jag att semestern är slut. Någon gång, kanske i en EU-förhandling stoppades klockorna för att klara den deadline som beslutats. Något jag försökte praktisera vid semesterslutet. Men bara efter någon timme ringde dom från jobbet och frågade var jag höll hus.

Visst skulle detta kunna vara sant nu i dessa de intellektuella haveriernas tidevarv.

Ett exempel är Moderaternas eviga tjatande om sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa. Kan sådana åtgärder någonsin skapa fler arbeten eller göra sjuka friska? I så fall hade världen sett annorlunda ut för länge sedan. Det finns ju gott om fattiga som är både sjuka och arbetslösa.

Ett annat är förslaget om sänkt alkoholskatt. Finns det någon korkad stackare som tror att alkoholkonsumtionen skulle minska av ett sådant beslut, eller blir man blir mindre full eller alkoholiserad om man dricker Systembolagets varor.

Motorn i min gamla Volvo knackade så gräsligt när jag körde den senast. För att vara i takt med tiden så har jag bestämt mig för att lackera om den.

Såja, nu är blogghelvetet igång igen!

Kungsholmenskivan

Stadsarkivet släppte i juni en DVD/CD-skiva med kungsholmenhistoria. Det är en i många stycken utmärkt produktion. Det historiska materialet är koncentrerat till tiden mellan 1850 – 1930, men en hel del intressanta fakta från både äldre och senare tid finns också med. Skivan skildrar framför allt industrialismens genombrott på Kungsholmen. Materialet är mycket brett och ger omfattande information om arbetsplatser, bostadsförhållanden och levnadsvillkor.

Den innehåller också berättelser om både framträdande och udda personligheter. Mycket information finns om arbetarrörelsens framväxt, parallellt med folkrörelser, frikyrkor och andra organisationer. Samtidigt som industrierna etablerades på Kungsholmen växte också sjukhusen fram och även militären var ett påtagligt inslag i stadsbilden. Naturligtvis finns Eldkvarn med, liksom Bolinders, Separator och Graham Brothers men också bryggerierna, bagerier, mindre arbetsplatser och klassiska butiker som PG Sjöholms herrekipering i korsningen Hantverkargatan/Scheelegatan och i samma kvarter Trikåhörnan som fortfarande är öppen. Det finns också en skildring från bildandet av Kungsholms socialdemokratiska förening 1921.

Allt detta presenteras smakfullt och välskrivet. DVD-versionen av Kungsholmsskivan innehåller 4500 bilder och 500 nyskrivna artiklar samt nästan en timme journalfilmer. Den något magrare CD-versionen innehåller samma textmaterial men saknar filmer och högupplösta bilder och rekommenderas till den som har en äldre modell av dator/PC. Båda skivorna ingår i förpackningen som är mycket prisvärd och går att köpa hos stadsarkivet på Kungsklippan för 395 kronor.

Jag ser fram mot många timmar tillsammans med Kungsholmenskivan, faktiskt längtar jag så här i början av det soliga juli efter ett par riktiga regndagar så att jag i lugn och ro kan dyka djupare ned i skivans digra innehåll.

Trängselskatteförsöket blir dyrare

Det är glest med stockholmsnyheter i juli, men men försöket med miljöavgifter i Stockholm nästa halvår går alltid att damma av. Nu konstaterar Vägverket att teknikinstallationen blir 140 miljoner dyrare än beräknat.
Inget som oroar projektledaren Birger Höök som säkert är van med att det alltid blir dyrare än prognosen. Prognosmakare är sannolikt den yrkesgrupp i Sverige som är sämst på att räkna. Nåväl, orsaken den här gången är att rättprocessen om upphandlingsföfarandet har fördröjt och sett till att projektet blir dyrare.
Självklart skall lagen om offenlig upphandling följas precis som andra lagar, men tendensen de senaste två åren har varit att möjligheten att rättsligt pröva en upphandling har blivit ett politiskt slagträ i den alltmer polariserade blockpolitiksdebatten. Samtidigt är det bra att det går att pröva upphandlingar då det alltid finns risk att vissa företag som under lång tid byggt upp goda relationer med offentliga förvaltningar gynnas. För några år sedan pratade jag med en fd inköpschef på ett av våra större sjukhus som de sista åren jobbade på landstingets upphandlingsavdelning. Han sa inte direkt att det var bättre förr, men han var övertygad om att trots ny lagstiftning, specialiserade upphandlingsavdelningar och stora resurser så
hade det inte blivit mer rättvist med den nya ordningen. Tvärtom gynnar det nuvarande systemet stora företag med tillgång till exempel juridisk expertis på bekostnad av de mindre företagen som har svårt med den byråkrati som utvecklats.
Frågan är hur länge vi skall fortsätta att leka affär med våra gemensamma offentliga tillgängar.

En annan säker nyhetsspridare även i stilla juli är STOKAB där förvirringen fortsätter
Förra veckan berättade Dagens Nyheter att STOKAB:s VD bott i den "lyxiga sommarstugan" (teknikhuset) på Sandhamn under helgen då starten gick för segelregattan Gotland Runt. Visserligen hade jag hört rykten om detta men kunde inte i min vildaste fantasi tro att en VD i ett kommunalt bolag kunde vara så korkad. Dessutom hade han mage att föreslå att huset borde byggas till med en altan!
Vad kommer härnäst?

Äntligen lite humor från Gotland

Första vardagen i almedalsveckan presenterade sig Kulturpartiet på en mycket välbesökt presskonferens. Hela gräddan av den politiska journalistikens präktiga män med Lars Adaktusson och Mats Knutsson i främsta ledet slickade sig om läpparna och vädrade sensation. (och vad säger KG Bergström?)
Tänk att det är så enkelt att blåsa journalister!
Det var politisk och medial satir på hög nivå. Men dessa humorbefriade och totalt okritiska politiska journalister verkar fortfarande idag tisdag, inte riktigt förstå och framförallt inte acceptera att de gick på en blåsning.

Heder och mer pengar åt kulturarbetarna!

PS
Ojdå! Det blev visst för mycket även för en del politiker.
– Synnerligen omdömeslöst, säger Kenneth Johansson, riksdagsledamot för centern, om bluffen. Han tänker nu anmäla Riksteatern till riksrevisorn!
Fy sjutton för tråkiga, präktiga och glädjedödande politiker. Intressant är också att ta del av de rönnbärssura kommentarerna som kommit i massmedia under eftermiddagen.
Får dessa trista typer hålla på ett tag till kommer Sverige att bli känt i EU och resten av världen som europas i särklass värsta gnällbälte.
DS

Domstolsverket och Vasakronan - hårda nötter?

Mitt i sommarvärmen fortsätter tydligen spelet om Stockholms tingsrätts hemvist i framtiden. Som DN skriver den 5 juli "Det anrika rådhuset är för litet. De moderna lokalerna som domstolen disponerar vid Fleminggatan kräver en underjordisk gång - som kanske inte går att bygga". Detta har nu blivit ett till synes olösligt problem.

Varför?
Naturligtvis ligger det en hel del tjuv och rackarspel bakom detta "problem". Det finns självklart flera överkomliga lösningar på frågan. Faktiskt är det så att tingsrättens behov av lokaler har minskat, om det vore tvärtom skulle jag ha större förståelse om situationen upplevdes som ett problem.

Sedan mer än 20 år har tingsrätten i Stockholm haft verksamhet både i rådhuset och i kvarteret Klamparen på Fleminggatan. Det absolut enklaste är självklart att fortsätta som förut men att säga upp delar av de lokaler som nu hyrs i Klamparen, vilket en kommersiell hyresgäst skulle genomfört för länge sedan. Ett annat alternativ är att anta det utbyggnadsförslag, nr 5 eller 6 på relativt kort tid, som senast presenterades. Detta alternativ innebär tillbyggnad inne på rådhusets gård och på en vind i den befintliga byggnaden. Den lokala opinionen var beredd att acceptera detta förslag till att samla all verksamhet i rådhuset.

En hel del av tingsrättens personal föredrar att flytta till Klamparen främst av arbetsmiljöskäl. Men då dyker den här underjordiska gången, förlängningen av den klassiska "suckarna gång" upp som ett gigantiskt problem. Jag säger bara; Södra länken, Citytunneln! Vad är problemet?

Men naturligtvis, en tingsrätt bör ju hålla till i ett rådhus. Risken finns ju annars med en fastighetsägare som Vasakronan att dom med ett "tomställt" rådhus, bygger om det till Stockholms största bingohall eller innerstadens första Outletmarknad.

Så till slut, behåll nuvarande lösning och minska lokalytorna i Klamparen. Vem vet, när som helst kommer Domstolsverket med en ny utredning som lägger nya arbetsuppgifter på Stockholms tingsrätt.

Semesterblogg III

B & B & B
Att George W Busch är besatt av idéen av att fullfölja sin far, George Busch politiska gärning vet vi sedan länge. Inget särskilt med det, det finns gott om duktiga pojkar som bara lever för att bli uppmärksammade och klappade på huvudet av pappa. Att han dessutom ser sig som utsänd av Gud förstärker bilden av galenpanna. Men inte nog med det. En bärande linje i George W Busch politiska framtoning är martyrskapet. Han är hotad, han är förföljd, han är utsatt för en världsomspännande konspiration. Muslimer förföljer honom ständigt, överallt och vart han sig i världen vänder står al qaida där och visar sina tänder.
Är detta den nya tidens modell för politiskt ledarskap? Kanske är det så, det gäller att framstå som förföljd, som någon slags minoritet, det gillas högt av massmedia. Om man inte är homosexuell, inte kvinna, inte invandrare, inte villaägare, inte särskilt avvikande på något tydligt sätt får man skapa sig en egen minoritetsgrupp, som till exempel förföljd amerikansk president, en liten och ständigt utsatt minoritet. Då öppnas spalterna i världspressen, TV-kamerorna går varma och ur radion knastrar utrikeskorrespondenter som tror att de är 2000-talets Arne Thorén.
Alltså, Gerge W Busch visar upp starka drag av psykisk och mental ohälsa, det minsta han skulle behöva är en privat terapeut. Är han samtidigt det nya seklets modell för politiskt ledarskap? Galen och framgångsrik! Eller är det så att alla politiker med efternamn som börjar på B besitter samma typ av ledarskapsgener? Nej så kan det inte vara, vår justitieminister är ju en typisk lagspelare, eller är det han som är undantaget?

Förföljd minoritet
Helt i strid med mediernas normala behandling av förföljda minoriteter är de långtidssjukskrivna totalt ute i kylan. Ingen visar dessa olycksdrabbade människor någon sympati. Till varje pris ska de ut och jobba annars ska dom bestraffas med sänkt ersättning från Försäkringskassan. Detta är helt politiskt korrekt! Fan ta dom knäppskallar som drabbas av cancer, MS, Parkinssons sjukdom, hjärtinfarkt eller bryter armar och ben hemma i köket eller i en simpel bilolycka. De enda långtidssjuka som det verkar vara synd om är hyperaktiva äventyrare som bryter nackar och ryggar när de dyker på grundt vatten, ramlar utför bergssidor eller drar i felt tamp på fallskärmen.
Den fina svenska traditionen att solidariskt ta ansvar för att de som drabbas av sjukdom ska få bästa möjliga vård, bästa stöd för rehabilitering så att sjukdomen eller handikappet i så liten mån som möjligt lägger hinder för att den sjuke ska kunna fungera i hem, familj och i bästa fall på arbetsmarknaden angrips ständigt av högeregoisterna.
Jag säger bara till er som finansierar och producerar dessa förnedrande, förklenande och kränkande rapporter om långtidssjuka och handikappade, må ni brinna i helvetet!

Socialdemokratiskt misslyckande
Senast i söndags träffade jag Benke Winroth, facklig företrädare för SKTF:s medlemmar på bredbandsföretaget STOKAB. Han avslutade sin tidiga semester med att fira sin födelsedag. Solbränd, strålande och som vanligt charmerande trevlig.
Nu är Benke tillbaka på jobbet, blek under solbrännan, ledsen och förbannad tillsammans med arbetskamrater som bryts ned alltmer av det senaste året som präglats av uppsägningar, lönesänkningar, tvister och en snabbt ökande otrivsel.
- Finns det ingen som tar det politiska ansvaret för STOKAB och dess personal, undrar Benke på telefon hit upp i fjällvärlden. Benkes undran är befogad. För två år sedan tillträdde en ny styrelseordförande, en av socialdemokratins verkliga tungviktare, en f.d. socialdemokratisk stadsdirektör blev styrelsesuppleant. Senare spetsade staden styrelsen med sin egen utrikesminister, tillika biträdande finansborgarråd. Ändå lyckas den, likaledes för två år sedan rekryterade, VD:n ställa till totalt kaos i bolaget. Bortåt hälften av alla anställda har försvunnit från företaget, flertalet uppsagda. Andra har fått sina löner kraftigt sänkta i strid med gällande lagstiftningen enligt SKTF. Rapporter har presenterats som visar att en stor majoritet av personalen saknar förtroende för ledningen och att de som är kvar mår allt sämre för varje dag som går.
Jag är socialdemokrat och f.d. styrelseledamot i STOKAB AB, just nu flammar skammens rodnad över mina bleka kinder.

Semesterblogg II

Svalt i skuggan, hett i solen, perfekt fjällväder i slutet av juni. När jag lämnade Stockholm i måndags publicerade Aftonbladet äntligen den efterlängtade(?) första artikeln i serien som Peter Kadhammar jobbat med de senaste två månaderna. Stannade i Färila längst upp i nordvästra Hälsingland och köpte glass och Aftonbladet. Fick således ta del av Kadhammars första del i artikelserien. Inte särskilt upphetsande, inte ens en enda nyhet för de flesta. Här i västra Härjedalen, 25 mil bortom Färila finns inte Kadhammars texter med i kvällstidningen, så avlägset är Stockholm att kvällstidningarna knappt orkar skicka några ytterst tunna exemplar till denna del av Sverige.
Lika bra det, köper ändå Aftonbladet, för seriernas skull. Rätt skönt att slippa stockholmsskvallret. Ändå är det fantastiskt att det når upp till Färila. Lika märkligt som att två stockholmspolitiker tror att de är intressanta i Almedalen nästa vecka.

En positiv överraskning dock. Inköpte en 3G-telefon med Teliaabonnemang innan resan till fjällvärlden. Telia påstår på sin hemsida att deras 3G-nät täcker även västra Härjedalen. Det stämmer faktiskt! Nu bor jag i och för sig centralt Funäsdalen, någon kilometer utanför samhället syns inte röken av 3G-access. Men ändå, mina vistelser i Funäsdalen blir enklare och
mer konfortabla från och med nu.

Annars är denna vackra del av landet bortglömt av de flesta. Något riktigt bredband till rimligt pris lär det inte bli här de närmaste åren trots att kommunen har goda ambitioner.
Såg också i en utredning från Motormännen att en tvåbarnsfamilj här betalar drygt 18.000 kronor mer per år för resor än motsvarande familj i storstockholmsområdet. Min bofasta granne berättade att när hans fjortonårige son behövde glasögon blev det två resor till Östersund tur och retur, sammanlagt 92 mil. En dryg tusenlapp bara i bensinkostnad. Tag fram kartboken och mät upp 92 mil från Stockholm och söderut får du en hyfsad uppfattning om avstånden häruppe.

Det är klart att man imponeras av denna kommun med en yta som Skåne och bara drygt 11.000 invånare, många gamla och de flesta som jobbar är dåligt avlönade. Trots det klara man av att hålla en god service som fungerar även när alla 40.000 turistbäddar är fyllda av 08:or och andra främlingar.
Dom är väl värda varenda skatteutjämningskrona som hamnar här.

En fiskmås som förirrat sig ända hit upp i fjällvärlden väste i mitt öra att Stokabs VD sedan två år, allmänt kallad "Drutten" bokat företagets lyxiga villa på Sandhamn lagom till Gotland Runt. Märkligt att Stokab som sägs vara ett bolag på dekis har råd att hålla sig med detta enligt uppgift så tjusiga sommarställe samtidigt som man sänkt lönerna för 30-talet anställda.
Detta kan väl knappast vara en rötmånadshistoria redan i slutet av juni?

Kanske det är idé att slå sig ned här i fjällvärlden, människorna här verkar så lugna och harmoniska. Såg just på min promenad till affären att pastorsexpeditionen mitt i byn är till salu. Skulle kunna bli ett förstaklassens Internetcafé om jag bara lyckas fånga in någon bra radiolänk på väg ut mot cyberspace.

Semesterblogg 1

Läste i någon tidning att en ökänd hyresvärd fått sin andra fastighet i Traneberg satt under tvångsförvaltning. Jag träffade på vederbörande för c:a tio år sedan och skrev en gång nedanstående berättelse över hennes verk. Av mig och många hyresgäster kallades hon
Parfymtanten
"En av de märkligaste människor jag mött och en av de värsta fastighetsägare jag träffat. Första mötet varade i tre timmar. Förvarnad av kollegor att hon var en hopplös person bestämde jag mig för att ge henne gott om tid att berätta om sitt ärende. Jag ville inte döma henne "ohörd". Ärendet gällde upprustning med stambyten i en av hennes fastigheter. Efter att noga förklarat för henne vad som gällde och hur hon borde hantera samrådet med hyresgästerna hade jag en stark känsla av att hon inte förstått någonting. Jag frågade då om hon var medlem i Stockholms Fastighetsägarförening (SFF). Då hon svarade jakande bad jag henne söka hjälp där. Vilket hon också gjorde!

En kort tid därefter träffade jag en av Fastighetsägarföreningens jurister och fick frågan om det var jag som skickat Parfymtanten till dom. Naturligtvis svarade jag ja och fick omgående uppmaningen att inte göra det en gång till. Föreningens jurister ville inte ha med henne att göra.
Vid ett tillfälle uppmanades jag (av en jurist från SFF) att skriva till Fastighetsägarföreningens ansvarsnämnd och berätta om Parfymtantens alla övertramp så att föreningen skulle få skäl och underlag för att utesluta henne från Fastighetsägarföreningen. Vid den här tiden hade Hyresnämnden 19 pågående ärenden mot Parfymtanten. Samtliga handlade om tvister med hyresgäster i de två hus hon ägde.

Parfymtanten ser inte mycket ut för världen, är ganska tytslåten och lågmäld men en hejare på att stoppa märkliga meddelanden i hyresgästernas brevlådor och sätta lappar på hyresgästers cyklar, bilar och barnvagnar. I hennes fastigheter är nästan allt förbjudet. Hon bifogar alltid ett par A4-sidor med ordningsregler till hyreskontrakten. Där står att det är förbjudet att röka i lägenheten, även på balkongen, förbjudet att använda parfymerade tvätt- och diskmedel, förbjudet att ha hund, katt eller andra husdjur, förbjudet att ha vapen (även i låsta vapenskåp) och en hel del annat som strider mot hyreslagen.

Parfymtanten tar ut högre hyror än hon har rätt till, hyr ut olagligt i andra hand, vägrar lägenhetsbyten, trakasserar hyresgäster på löpande band och är totalt hänsynslös mot alla hyresgäster."

Det är skrämmande att vem som helst kan köpa och äga flerfamiljshus där många boende har sina hem, utan någon somhelst lämplighetsprövning. Det är lika skrämmande att det ska ta tio år att få helt galna fastighetsägares hus satta under tvångsförvaltning.

Ständigt detta STOKAB

För ett halvår sedan bakade TCO:s ordförande Sture Nordh i ett uttalande ihop STOKAB och Ryanair när han talade om arbetsgivare som struntar i eller försöker kringå våra arbetsmarknadslagar. Att detta uttalande inte resulterade i någon större aktivitet från Stadshus AB är i sig förvånande.

Nu väntar en stämning i Arbetsdomstolen för STOKAB:s brott mot kollektivavtalslagen.
SKTF:s stockholmsavdelning har sin bild klar för sig:
"Ansvaret för att konflikten på Stokab, efter nästan ett års förhandlande, nu hamnar i arbetsdomstolen vilar på Stokabs ledning, d.v.s. vd och styrelse. Ett tungt ansvar för bolagets handlande och förhållningssätt bör dock läggas på den administrativa och politiska ledningen i koncernstyrelsen som vi menar direkt eller indirekt sanktionerat bolagsledningens agerande."

Det är hårda ord som knappast kan tigas bort.

För bara tre år sedan minns jag ett möte med tjänstemän på ITU (Internationella Teleunionen) i Geneve. Med lyriska blickar pratade de om STOKAB som den stora förebilden för hantering och utbyggnad av den moderna fiberoptiska infrastrukturen. STOKAB var det goda exemplet som många kommuner och regioner i hela världen visade stort intresse för.

Alltså, från förebild till avskräckande exempel på mindre än tre år. Knappast någon ära i detta för staden som vill vara The Capital of Scandinavia.

I gått minne finns också den omtvistade uppsägningen av Stockholm Vattens VD, hon som skött sitt uppdrag på ett utomordenligt sätt i 17 år, men fick sparken för att hon tog ett beslut helt i linje med koncernens intentioner, formellt fel, ja, men ändå rätt. Samtidigt som en annan VD kan bryta mot lagar och sitta kvar.

Kungsholmen 1917

Strax före fem på morgonen är det plaskvått i gräsmattan när jag med paraply i handen går på den lilla bron över diket in i skogen för att tömma blåsan på nattens samlade urin. Kall och blöt juni 2005.
Funderar vidare på bostadsrättssocialismen och påminner mig en höst för snart 20 år sedan då jag ägnade tiden åt att läsa den stockholmska hyresgäströrelsens protokoll från tidernas begynnelse. Första mötet hölls 1917. Många timmar i dammiga arkiv, hyllmeter med pärmar, lådor och kartonger med bilder. Spännande.

Bland pionjärerna mötte jag Elin, gift med en av fackföreningsrörelsens stora profiler, Victor, en tidig socialdemokratisk ombudsman och Mårten, liberal idealist.

Vid tiden för rotandet i arkiven mötte jag också Dagmar som då bodde på Fleminggatan. Dagmar var född 1918, i en kolonistuga på Hornsberg, hennes första säng var pappans verktygslåda. Kolonistugan hade hennes föräldrar fått hyra som tillfällig bostad då de väntade barn. Den låg i alla fall vackert nära Ulvsundasjön. Högt ovanför koloniområdet på stadshagsklippan fanns en samling nödbostäder, ruckel av plank, plåt och allehanda skrot. På andra sidan Ulvsundasjön vid Huvudsta låg en annan samling av ruckel.

En av hyresgästföreningens stora frågor de första åren var hur hyresgästerna själva skulle kunna bygga bostäder åt sina medlemmar. Något större hopp om att få den helt marknadsreglerade bostadssektorn att fungera så att vanliga människor skulle få ändamålsenliga bostäder till skälig kostnad och rimlig trygghet fanns inte.

Det stora problemet för hyresgästernas eget byggande var att skaffa startkapital. Elin, Victor och Mårten var synnerligen kreativa och fastnade för den djärva idéen att ordna ett bostadslotteri. Efter åtskilliga skrivelser och ansökningar till olika statsförvaltningar fick Hyresgästföreningen i Stockholm tillstånd till lotteriet. Priserna var fantastiska! Högsta vinsten var en nybyggd trerumslägenhet i Alvik, andra och tredje vinsterna var två mindre lägenheter, också i Alvik. Därefter följde flera vinster med möbler och bohag. Naturligtvis blev lotteriet en succé. Nu fanns kapital för byggande av större projekt. Men hur skulle detta organiseras?

Det gällde ju att kunna bygga länge, långsiktigt och mycket. Bristen på bostäder var enorm. Bärande var idén om att husen skulle ägas av medlemmarna genom en förening. Medlemmar skulle spara pengar i en gemensam kassa till förmånliga villkor, lån till medlemmar skulle beviljas till betalande av insats när en lägenhet erhölls.

Hyresgästernas Spar- och Byggnadskassa, HSB, bildades 1923.
Detta blev naturligtvis en nagel i ögat på den politiska högern, fastighetsägare, banker och andra finansiärer som utan konkurrens kunnat suga pengar av och spekulera i fattiga människors boende. I detta perspektiv är det oerhört märkligt att dagens moderater och andra marknadsliberaler talar sig varma för bostadsrätten.

Sannolikt förstår dom inte, eller kanske till och med förnekar, att de omvandlade hyresrätterna idag ägs av bostadsrättsföreningarna, att lägenheterna endast är upplåtna med bostadsrätt till föreningens medlemmar. Alltså ett klassiskt kooperativt ägande, där medlemskapet i kooperativet är obligatoriskt. Här finns ingen valfrihet och den medlem som bryter mot kooperativets stadgar förlorar sitt medlemskap och sin lägenhet.

Leve bostadsrätten och socialismen!

Socialismens återkomst

Under senare delen av 1800-talet tågade industrialismen och socialismen in på Kungsholmen. Om inte hand i hand så i alla fall i nära följe. Så växte sig industrin och fackföreningsrörelsen sig starka, sida vid sida, och starkt beroende av varandra. Så småningom började uttåget. Den begränsade tillgången till mark tvingade industrin bort från staden och de fackliga organisationerna gick samma väg tillsammans med sina medlemmar. Andra verksamheter etablerades, sjukhus, förvaltningar och tjänsteföretag. En tjänstemannastadsdel etablerades och befolkningsstrukturen förändrades. Socialismen tonade bort.

Men så händer nå´t. Efter valet 1998 tar en borgerlig majoritet makten i Stockholms stadshus och en högt prioriterad fråga gäller utförsäljning av allmännyttan. Att sälja de gemensamt ägda fastigheterna eller bolagen till privata aktörer på fastighetsmarkanden skulle vara för politiskt riskabelt. Men att sälja till av hyresgäster bildade bostadsrättsföreningar är en strålande idé tycker borgerligheten. Egentligen en helt absurd tanke, högerpartier av olika blå kulörer som bestämmer sig för att aktivt stödja det kooperativa boendet. Dessa partier som genom historien gärna och ofta angripit den äldsta och största bostadskooperativa rörelsen, HSB, så snart de haft tillfälle.

Nåväl, vid mandattidens slut hösten 2002 slog sig borgerligheten för bröstet och var mycket nöjda med försäljningen av stadens gemensamma egendom. Under tiden hade de privata fastighetsägarna sett hur utförsäljnigen av allmännyttan till nya bostadsrättsföreningar trissat upp fastighetspriserna. Naturligtvis passar också dessa av girighet förblindade typerna att sälja sina hus till hyresgästerna. På Kungsholmen har fler privata hyresrätter än allmännyttiga ombildats.

Alltså, privat egendom såldes till kooperativa föreningar. Så uppstod bostadsrättssocialisten.

Vad händer härnäst med bostadskooperativen?
Tyvärr ser det ganska mörkt ut de närmaste åren, särskilt om det blir en borgerlig regering efter valet 2006. Då är risken stor att vi hamnar i en situation som liknar det som hände i början av 1990-talet. Vad jag minns särskilt från tiden 1991-94 är ett gigantiskt svenskt budgetunderskott, låneräntor på mellan 15-18%, fastighetskrasch och finanskris. Men skulle en borgerlig regering nu göra samma misstag som då? Ja, med största sannolikhet. Vi såg den politiken senast i Stockholms läns landsting 1998-2002. Om fyra partier sätter sig i en gemensam regering och alla får uppfylla sina respektive vallöften inklusive skattesänkningar då blir det snabbt hål i kassan, stor skuldsättning och höga räntor.

De idag till låg ränta högt belånade bostadsrätterna kommer att snabbt hamna i ekonomiska svårigheter, bankerna som alltför länge varit rundhänta i sin belåning kommer i kris när bostadsrättsföreningar och bostadsrättsinnehavare inte kan betala sina räntor. Bostadsrättspriserna och fastighetsvärdena rasar. En ny fastighetskris är ett faktum, en finanskris är mycket nära. Precis vad som hände 1992. Skillnaden är att då drabbades fastighetsägare som spekluerat i övervärderade lokalhyror som trissat upp fastighetspriserna i hus med kommersiella lokaler. Många bolag försattes i konkurs, bolagens ägare han i regel rädda det mesta av sina privata egendomar och förmögenheter, men bankerna stod på randen till sammanbrott. Nästa fastighetskris som inträffar 2008 kommer att drabba bostadsrättsfastigheter och bostadsrättsinnehavare.

Det blir det år då socialismen åter visar sig på Kungsholmen. Den fastighetskris som väntar kommer att drabba majoriteten av alla hushåll på öarna. I varje hus finns en fungerande organisation med styrelse och hundraprocentig medlemsanslutning, de kommer inte att sitta stilla eller försöka sig på några enskilda eller privata lösningar. Snart kommer en organisation av bostadsrättsföreningar (knappast HSB eller SBC) att marschera mot banker, finansinstitut
och regeringskvarteren.
En ny era för den demokratiska socialismen inleds.

Det ska bli ett nöje att se när borgerligheten bryter sina nackar i den ideologiska kullerbyttan.

Journalistikens bokstavsbarn

Johan Cronemans artiklar i Dagens Nyheter om bloggandet är intressanta. Trots att han råkat pissa i motvind har han kloka synpunkter. Men Cronemans bloggande kollegor öser galla över hans fräckhet att kritisera deras sätt att dominera bloggvärlden.

"Vi har 8 bloggare! Flest i Svensk press!" basuneras ut i Expressens webbversion. Är det här något innofficiellt mästersap? Skulle 8 bloggar vara något märkvärdigt eller bra? Nej, Expressen med flera har inte förstått någonting.

Jag är mycket intresserad av journalistisk, jag gillar journalister, åtminstone de flesta, de är intressanta och intresserade, oftast seriöst arbetande och med höga ambitioner. Med nöje läser jag tidning och lyssnar på radio (för TV räcker inte tiden till).

Så finns det dessa journalistikens bokstavsbarn, de som ständigt måsta bli sedda, ständigt behöver bli bekräftade överallt och i alla sammanhang. Men jag är inte intresserad av deras snoriga ungar, dubbelarbetande hustrur eller andra privata plattityder. Dessa känslomässigt förkrympta journalister som ockuperade bloggträsket och utropadet det till sitt eget konungarike gjorde att jag tidigt tog avstånd från bloggandet och gissade att det skulle bli en kortlivad kommunikationsyta.

Det visade sig vara en felaktig analys. Nu har jag fått ändra mig, bloggandet kommer att växa både kvantitativt och kvalitativt, snart kommer de "privata" journalistbloggarna att endast vara bizarra inslag i marginalen.

Berusade borgare!!!

På morgontåget till Linköping sitter jag och tänker igenom den lätt absurda debatten i Stockholms kommunfullmäktige i går kväll. Den skulle handla om krogdiskriminering och något förändrade regler vad gäller utskänkningen på stadens krogar. Det kom att handla om allt från helrör till hotellens minibarer i Saudarabien.

Helrör? För 20 år sedan hade ett sådant uttryck i fullmäktigesalen renderat tillrättavisning av ordföranden. Då var det bara Cornelis och hans alkoholistpolare på Södermalm som använde helrör och en halv böj.

Igår stod högerns och borgarklassens högljudda primadonna Kristina Alvendal och argumenterade passionerat för helrör på krogen. För mitt inre öga såg jag hur pulsen steg i portvinstårna hos de äldre damerna på Östermalm.
Dekadent!

Förr försökte borgarklassen att åtminstone utåt hålla en viss stil. Nu verkar dom stupfulla hela gänget. Är detta beteende en följd av att Stockholms kriminella centrum etablerats runt Stureplan?

Ett undantag dock.
Kristdemokraten Hardy Hedman, han både uppträder och ser nyktert på alkoholfrågan och diskrimineringen på krogarna. Kanske är det dags för Hardy att rädda sig ur den alltmer dekadent förvirrade borgerliga aliansen.

Och över ett grönskande Östergötland skiner solen.

Nyktra våldsverkare?

Polischefen Carin Götblad och kriminologen Mårten Landahl meddelar genom media att våldsbrotten visst ökat.Säkert är det sant trots att andra, bland annat kriminologer hävdat annan uppfattning. Det beror naturligtvis på hur man räknar. Landahl har till exempel jämfört 1984 med 2004, ett rimligt tidsspann.Det skulle vara intressant att ta del av en jämförande studie över tillgängligheten när det gällder alkohol och andra droger under samma period. Skulle inte vara förvånande om en liknande kurva över "utvecklingen" skulle framträda.

Hur många våldsverkare är nyktra och propra?
Om detta talas det tyst. Förmodligen finns det statistik som berättar om hur det är ställt med alkohol- och annan drogpåverkan både bland våldsverkare och brottsoffer. Nej, kopplingen mellan alkhol och droger och brottslighet är tydligen tabu. När våldsbrotten är synnerligen grova eller medialt spekulativa är förövaren psykiskt sjuk. Så småningom kryper det ofta fram att den psykiskt sjuka personen också är missbrukare. Då är vi framme vid den klassiska frågan om hönan och ägget.

Verkligheten ser ut så att missbrukare, oavsett drog, genomgår en pesonlighetsförändring som så småningom leder till psykiska defekter. Dock finns inga belägg för att psykiskt sjuka personer skulle vara mer benägna att bli missbrukare än andra individer.
Vänligen kliv ut ur dimman och våga se sambandet mellan ökad alkohol- och drogkonsumtion och ökad våldsbrottslighet.

Kommer plötsligt ihåg att när Karin Söder (c) var socialminister i slutet av 1970-talet så drev hon igenom lördagsstängt på systembolaget (något jag på den tiden protesterade mot bl a genom olaglig affischering). Men åtgärden fick en snabbt mätbar effekt, de s.k. familjebråken, oftast kvinnomisshandel, minskade påtagligt på lördagskvällarna. Har någon motsvarande mätning gjorts nu när det åter är lördagsöppet på bolaget?

Nationaldag

Nu är den här. Sveriges första nationaldag. Varför?Frågan har ställts i de flesta massmedia senaste tiden. Ingen verkar nöjd med de svar som cirkulerat, kröningen av Gustav Vasa till Kung på 1500-talet eller 1809 års regeringsform är inte tillräckligt upphetsande för att väcka nationella känslor. Det förvånar mig att ingen frågat Gunnar Hökmark (m). Han är visserligen deporterad till Brüssel men borde ändå vara möjlig att få tag i. Men varken kvällspressens skvallerjournalister eller DN:s ledarskribenter verkar ens ha kommit på tanken.

För femton år sedan, under nyliberalismens glansdagar, drev den moderate riksdagsmannen Hökmark frågan om 6 juni som nationaldag hårt. Vet inte om Hökmark är mer nationalistisk än andra moderater, men själv tyckte han sig vara en smart och modern tänkare. Han hade nämligen kommit på den briljanta idén att göra helgdag av Svenska Flaggans dag och utnämna den 6:e juni till nationaldag. Briljansen i idén var att Hökmark förstod att några nya röda dagar skulle aldrig tillåtas i det högproduktiva Sverige. För Gunnar Hökmark var det självklart att byta ut 1:a maj mot nationaldagen. Han såg sin chans att tillfoga arbetarrörelsen lång och allvarlig skada. Som de flesta av Hökmarks briljanta projektet gick också detta försök om intet. Men nationaldag blev det.

Det är dock lite märkligt att en socialdemokratisk regering 15 år efter Hökmarks offensiv inför en nationaldag utan något som helst folkligt eller parlamentariskt tryck. Men naturligtvis finns det en förklaring. Det finns en hel del tänkande socialdemokrater med åtskilliga rävar bakom öronen. Något som varken journalister eller borgerliga politiker riktigt förstått.
Genom att göra 6:e juni till helg och nationaldag på bekostnad av annandag Pingst så har man för oöverskådlig tid räddat 1:a maj från nya attacker nästa gång det dyker upp en hökmarkare i skumrasket på högerkanten.

En maratonhjälte
Vi kungsholmsbor är idag stolta över Jari Visshed. I lördags sprang han Stockholm Maraton, hela vägen dessutom. Jari har sprungit maraton tidigare, senast var det 1993. I år, 12 år och fem barn senare, sprang han i mål efter 3 timmar och 50 minuter, nio minuter snabbare än 1993. Det borde inte vara möjligt tycker jag som senast sprang första söndagen i oktober 1980 när jag stapplade i mål i Lidingöloppet. Efter det har jag inte ens sprungit efter bussen.

Det heliga kollektivavtalet
Har tvingats konstatera att förhandlingarna mellan STOKAB och SKTF brutit samman. Följden blir att SKTF stämmer STOKAB i Arbets-domstolen för brott mot kollektivavtalslagen. Bakgrunden är att STOKAB förra sommaren sänkte lönerna rejält för ett 30-tal anställda utan förhandlingar. Det är mycket pinsamt för oss socialdemokrater som ledande parti i stadshuset att ett kommunalt bolag hamnar i AD, En VD som sköter sitt arbete så illa bör snarast skiljas från sitt uppdrag.

Republikaner på march

På DN-debatt skriver några vänsterpolitiker med förre ministern Brita Leijon i spetsen, monarkins dödsruna. I Svenska Dagbladet anför Birgitta Ohlsson (fp) samma ämnen tillsammans med några liberaler. Kanske är den stundande nationaldagen ett lämpligt tillfälle att uppmärksamma vårt statsskick.
För upplysta demokrater är det självklart att monarkin tillhör en svunnen tid och en mörk skugga från fåmansväldets dagar. Under många år har socialdemokratin väjt för frågan om monarkin av rationella skäl, risken att reta upp en högljudd royalistisk opinion för en fråga som av många betraktas som mer symbolisk än politiskt viktigt har bedömts som onödigt.

Ett kungarike för en president känns helt rätt.

Såg också i någon tidning att av 480 dödsoffer i trafiken förra året är 364 män. Synnerligen orättvist. Vad säger de militanta feministerna om denna ojämlikhet? Och alla de småborgerliga millimeterrättvisejämställdhetsfantasterna som kräver att föräldrarna, utan undantag och hänsyn till individuella förutsättningar, ska dela föräldraledigheten exakt lika. Fan ta den man som tar en potatis mer än hustrun.

Veckan som gick

Nu är det slutrökt på krogen. Inte för jag bryr mig särskilt mycket då jag fimpade för sexton år sedan och krogbesöken har blivit allt sällsyntare med åren. Men det som förvånar mig är att folk finner sig i detta märkliga förbud. Hade detta hänt för tjugo år sedan när jag rökte som en borstbindare och gick på krogen alldeles för ofta hade jag säkert startat en proteströrelse.

Nu hör man inte någon som ens gnäller. Detta är intressant i förhållande till att det knappast går att starta ett enda flerbostadshusbygge utan våldsamma protester och rättsliga prövningar. Inte är det helt osökt att massmedias inställning har en inte obetydlig påverkan på hur människorna reagerar. Av okänd anledning (som kvällspressen brukar skriva när någon krockat med bilen) så har samma kvällspress varit positiva till rökförbudet och startat "fimpaklubbar" på Internet. När ett fyrtiotal Essingebor protesterar mot byggandet av åtta radhus i kanten av en nedsliten idrottsplats får de genast uppmärksamhet i stockholmsmedia och skildras som offer för okänsliga makthavare.

Att protestera mot överheten är inne, men inte vilken överhet som helst. Det är den politiska makten som ska ansättas, politikerna är ju också lättillgängliga objekt i vår öppna demokrati. Men de dolda makthavarna som håller sig undan, skyddade av kapitalets mäktiga murar sitter i orubbat bo. Ett exempel, där kvällspressen också är aktiv, är bensinpriserna. Insamlingar med krav på sänkt bensinskatt organiseras, men när oljebolagen höjer priset tiger man still.

Apropå protester så är folkomröstningarna i Frankrike och Holland intressanta. Tydligen tar väljarna chansen att protestera mot de sittande regeringarna, en idé god som någon, men snart lär sig regeringarna att propagera för nejalternativen, då blir det svårt för proteströstarna.

Just nu springer 17000 individer runt på stadens gator, asfalten är blöt av svett och mitt i vimlet av löpare springer Kungsholmens stolthet Jari Visshed, själv sitter jag instängd i tävlingsområdet. Men det är OK, jag gläds istället åt att ha uppnåt den aktingsvärda åldern då jag kan konstatera att jag har det mesta bakom mig.
Det är obeskrivligt skönt.

Media saknades på Stockholmsmötet

Årets upplaga av Stockholmsmötet blev en upprepning av förra årets succé. En upprepning är inte så svår att genomföra men göra succé två år i rad är svårare. På samma sätt som en bra nyhet bara är en bra nyhet en gång, sedan är det ingen nyhet. Nåväl, Stockholmsmötet var även i år ett mycket bra genomfört arrangemang med den mycket proffsiga programledaren Maria Borelius i spetsen. Det som ändå gjorde att tillställningen kändes lite nattstånden var innehållet. Företagarnas krav och förväntningar har inte ändrats på ett år, bland alla de förslag till förändringar och utvecklingsmöjligheter som dök upp på den digitala storbildstavlan syntes intet nytt. Huvuddelen av företagarnas argument känns igen från propagandamaskinen Svenskt Näringslivs meny.

Dagens dysterkvistar var naturligtvis de moderata politikerna och den ständigt gläfsande Jan Björklund. Klart att ingen varken vill flytta till eller investera i den här eländiga staden efter att ha lyssnat på dessa det stockholmska gnällbältets banérförare.

Som tack för visat intresse fick alla deltagarna en vit T-shirt med det nya internationella varumärket "Stockholm - The Capital of Scandinavia". Kaxigt, ja visst. Men är en förstärkning av 08-attityden vad Stockholm behöver? 08-orna, eller "stockholmsjävlarna" som de hette under min uppväst i landsorten skulle vinna på en åtminstone antydan till ödmjukhet, eller i vart fall en liten glimt i ögonvrån.

Men var fanns massmedia och STOKAB?
En avgörande faktor för att få Stockholmsmötet etablerat i bredare kretsar är massmedias hantering av händelsen. Minns att jag förra året satt vid samma bord som TV4:s Torbjörn Larsson, i år fanns inte en enda representant för massmedia bland gästerna. Naturligtvis saknades då också arbetande journalister i Blå Hallen.

Att STOKAB inte sågs eller hördes är mindre konstigt. Snart ett år efter de dramatiska och felaktiga lönesänkningarna för bortåt 30 anställda är tvisten fortfarande olöst och med mycket stor sannolikhet på väg till Arbetsdomstolen. Ingen initierad är förvånad att den gräddfilsrekryterade VD:n, som till och med av den proffessionella rekryteringsfirman ansågs alltför kort i rocken för uppdraget, misslyckats med att hantera den självförvållade situationen. Men den namnkunniga styrelsemajoriteten, var har den hållit hus sedan förra sommaren?

The Queen of Ultimate fighting

Skulle Annika Billström klara av att bestiga Mount Everest?
Ja, även i snöstorm och kjol. Hon är drottningen av Ultimate fighting. Jag måste medge att jag känner en viss beundran för denna kvinna som gett åsnans envishet ett ansikte.
Trots ganska så dåliga odds och en lång uppförsbacke står Annika Billström som vinnare efter onsdagskvällens möte med den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen. Visst valde en enig fullmäktigegrupp ny ordförande och vice ordförande men Billström behåller en stor del av makten. De nyvalda, Elisabeth Brandt och Berit Kruse kommer nu att dela på en heltidstjänst i stadshuset och fullmäktigegruppen åtskildes med ett nytt hopp om att med liv och lust åter kasta sig in i det politiska arbetet.
Visst uttryckte några en anings oro över hur de gemensamm resurserna i stadshuset påverkas av att Elisabeth och Berit kniper en heltidstjänst och dessutom får tillgång till en assistent. Dessa funderingar får hänga i luften ett tag till, men visst dominerande känslan av befrielse när den envisa tvisten nu är bilagd.

Tisdag 31 maj

En tyst morgon.
Känslan av lugnet före stormen växer sig stark under förmiddagen. Troligen kommer något att hända under dagen.
Hos det en gång så för sin framgång uppmärksammade fiberföretaget STOKAB är många spända på upplösningen av tvisten om de dramatiska lönesänkningarna förra sommaren. Ska det äntligen bli ett avgörande idag? Överlever den omdiskuterade och enligt initierade källor oduglige VD:n sommaren 2005 är en av många frågor som väntar på svar.

Till kvällen väntas rapport om resultatet från den arbetsgrupp som ska lösa socialdemokraternas problem i Stockholms stadshus. Vilka överlever den rapporten? Eller blir alla vinnare som vanligt?

Nej, de flesta är redan förlorare och i morgon samlas partiets representantskap i ABF-huset för att ta del av samma rapport.
Det kan bli en föreställning det. Eller....

KRISEN I KVÄLLS(P)RESSEN
Under tiden förundras jag över kvällspressens upprördhet över Zlatans sätt att köra bil. Har dom inte uppmärksammat hur man kör bil i Italien. Att backa fort är bara ett tecken på att Zlatan aklimatiserrat sig snabbt till den italienska trafikkulturen.
När jag besökte Italien i början av 1970-talet åkte jag en kväll med en ung italienare. Han körde stolt och fort sin begagnade "Hundkoja". På en smal men rak grusväg över ett stort fält märkte jag, i mörkret, att han släppte en aning på gasen, blinkade med ljustutan, sedan full gas igen. Det kändes tydligt i bilen att vi körde en kort sträcka på ett annat underlag, asfalt eller betong. Jag frågade vad det var,
- Vi korsade just motorvägen mellan Rom och Neapel svarade italienaren och gasade glatt vidare.
För övrigt är kvällspressen mycket mer beroende av Zlatan än han är av kvällspressen, Zlatan är ju trots allt en hejare på att sparka boll.