Media saknades på Stockholmsmötet

Årets upplaga av Stockholmsmötet blev en upprepning av förra årets succé. En upprepning är inte så svår att genomföra men göra succé två år i rad är svårare. På samma sätt som en bra nyhet bara är en bra nyhet en gång, sedan är det ingen nyhet. Nåväl, Stockholmsmötet var även i år ett mycket bra genomfört arrangemang med den mycket proffsiga programledaren Maria Borelius i spetsen. Det som ändå gjorde att tillställningen kändes lite nattstånden var innehållet. Företagarnas krav och förväntningar har inte ändrats på ett år, bland alla de förslag till förändringar och utvecklingsmöjligheter som dök upp på den digitala storbildstavlan syntes intet nytt. Huvuddelen av företagarnas argument känns igen från propagandamaskinen Svenskt Näringslivs meny.

Dagens dysterkvistar var naturligtvis de moderata politikerna och den ständigt gläfsande Jan Björklund. Klart att ingen varken vill flytta till eller investera i den här eländiga staden efter att ha lyssnat på dessa det stockholmska gnällbältets banérförare.

Som tack för visat intresse fick alla deltagarna en vit T-shirt med det nya internationella varumärket "Stockholm - The Capital of Scandinavia". Kaxigt, ja visst. Men är en förstärkning av 08-attityden vad Stockholm behöver? 08-orna, eller "stockholmsjävlarna" som de hette under min uppväst i landsorten skulle vinna på en åtminstone antydan till ödmjukhet, eller i vart fall en liten glimt i ögonvrån.

Men var fanns massmedia och STOKAB?
En avgörande faktor för att få Stockholmsmötet etablerat i bredare kretsar är massmedias hantering av händelsen. Minns att jag förra året satt vid samma bord som TV4:s Torbjörn Larsson, i år fanns inte en enda representant för massmedia bland gästerna. Naturligtvis saknades då också arbetande journalister i Blå Hallen.

Att STOKAB inte sågs eller hördes är mindre konstigt. Snart ett år efter de dramatiska och felaktiga lönesänkningarna för bortåt 30 anställda är tvisten fortfarande olöst och med mycket stor sannolikhet på väg till Arbetsdomstolen. Ingen initierad är förvånad att den gräddfilsrekryterade VD:n, som till och med av den proffessionella rekryteringsfirman ansågs alltför kort i rocken för uppdraget, misslyckats med att hantera den självförvållade situationen. Men den namnkunniga styrelsemajoriteten, var har den hållit hus sedan förra sommaren?