Svenskt Näringsliv - vilket liv!

Arvtagaren till gamla SAF (Svenska Arbetgivarföreningen), Svenskt Näringsliv visar nu sitt rätta jag. Namnbytet var en detalj i omorienteringen från renodlad arbetsgivarorganisation till modern lobbyorganisation som snabbt tog itu med de omoderna centrala förhandlingarna. LO:s inflytande över löneförhandlingarna skulle minska, branchorganisationerna var bättre skickade att sköta lönebildningen. Så plötsligt dyker gamla SAF upp och sätter stopp för ett löneavtal som handelns organisationer enats om.

Inget nytt under solen
Att Svenskt Näringsliv nu hotar handelsarbetsgivarna med höga böter om de framhärdar och skriver under det avtal de accepterat är inget nytt. Böter mot medlemsföretag och brancher är en gammal tradition inom arbetsgivarorganisationen. Redan för c:a 35 år sedan träffade jag mindre företagare som efter massiva kampanjer anslutit sig till SAF. När de ganska snart upptäckte att de inte fick valuta för den höga medlemsavgiften blev de minst sagt chockade när de fick veta vad det skulle kosta att lämna organisationen. Med höga straffavgifter gjorde SAF det omöjligt för de flesta företag att begära utträde. Nåväl, det är deras sätt att hantera sin organisation, att förvänta sig något annat från herrar som betraktar demokrati som en svordom är inte möjligt.

Att det var SAF som drev de borgerliga partierna till att införa kollektivavtalslagen 1928 under starka protester från fackföreningarna talar både Svenskt Näringsliv och den politiska högern tyst om idag. Det var dåtidens arbetsgivare som på detta sätt ville tvinga fram arbetsfred och få slut på de ofta förekommande strejkerna som tog hårt på svensk arbetsmarknad under 1920-talet.

Tio år senare, 1938, hade LO och fackförbunden förlikat sig med kollektivavtalslagen och satte sig ned ute i Saltsjöbaden tillsammans med SAF och träffade den överenskommelse som blev "saltsjöbadsandan". Att denna anda som varade till långt in på 1960-talet haft en mycket stor betydelse för vårt lands utveckling till kanske det främsta av välfärdssamhällen kan knappast någon ifrågasätta.

Nu går klockan snabbt bakåt, de "nya" moderaterna och de andra högerpartierna vill tillsammans med Svenskt Näringsliv tillbaka till tiden före 1928.

Borgarrådet Alvendal floskeldrottning?

Igår kom en personlig inbjudan till frukostmöte i Kista Galleria den 28 mars. Det är borgarrådet Alvendal som konstaterar att "Dagens utmaningar handlar inte främst om att bygga bostäder så fort som möjligt utan mer om skapandet av områden som är attraktiva och som har en potential att vara så även i framtiden".

Borgarrådet Alvendal pratar om "framtidens digitala hem" och "en innovativ boendemiljö". Så käckt! Frågan är om Alvendal uttalar sig som integrationsborgarråd?

Klart är att borgarrådet tar ställning för en fortsatt obalans inom bostadsmarknaden, höga boendekostnader, dyra bostadsrätter och långa köer av bostadssökande.
Medarrangörer till frukostmötet är Stockholms Byggmästarförening, Fastighetsägarna och Stockholms Byggnadsförening.

Att lobbyismen växt sig stark i Stockholm vet vi sedan länge men när borgarråd upphör att vara folkvalda politiker och istället agerar som lobbyister är det ett aktivt angrepp på demokratin.

Det får väl bli tidig uppstigning den 28 mars för att ta vara på möjligheten att möta lobbyisten Alvendal live.

De nya moderaterna?

I Stockholm syns dom inte till.
Trots starka reaktioner från miljö- och friluftsorganisationer, orienterare, fritidsfiskare och jägare, representerandes en kvarts miljon stockholmare, driver moderaterna igenom en försäljning av jordbruk och värdefulla grönområden. Privatiseringen av dessa stadens markområden äventyrar en långsiktig utveckling och tillväxt av storstockholm och man bortser helt från framtida behov av rekreations- och grönområden. Dessutom skapar beslutet stor oro bland de jordbruks- och gårdsarrendatorer som riskerar att förlora både sina livsverk och pengar de investerat i utveckling av sina verksamheter.
Läs vad en tongivande Krav-odlare säger i tidningen Stockholm City

Försäljningen riskerar att få stora negativa konsekvenser för jägare med jaktarrenden, fritidsfiskare, orienteringsklubbar och för miljövården.
Det är en skrämmande nonchalans att inte lyssna på medborgarnas protester och arrendatorernas oro. Nu får vi bara hoppas att andra kommuner eller staten (miljömjukisen Reinfeldt?) tar ett ansvar för stockholmarnas livskvalitet och närmiljö. När en dogmatisk partiideologi får ersätta sunt förnuft väger människors intressen lätt.
I Stockholm visar den politiska högern sitt rätta ansikte.

Alkoholistens bästa vän

Pinsamt omodernt (skrev jag den 1 januari 2007 och fyller nu på med Kristersson förslag om dygnet runt-öppna krogar).
Det moderata socialborgarrådet Ulf Kristersson gjorde ett utspel lagom till nyårshelgen där han propagerade för fler 5-öppna krogar i Stockholm.

Så pinsamt omodernt!
Kristersson verkar har legat i ide i Strängnäs de senaste åren och inte uppmärksammat att stockholmarna är trötta på supandet. Vilken normal männsika, som arbetar och betalar skatt, kan ens drömma om att sitta på krogen och supa till klockan 5 på morgonen?

Nu går han vidare med nattöppna krogar. Ett motiv ska vara att det är så mycket bråk när de sent öppna krogarna stänger. Vilken strålande logik! Så bråken beror på stängningstiden, inte på att de som är kvar sist på de femöppna krogarna är de som är mest berusade, mest aggresiva, mest omdömeslösa. Ofta har dessa personer konsumerat alkohol 10-12 timmar i följd, det är självklart att deras hjärnor har en starkt nedsatt funktion framåt morgonsidan.

Alkoholistens vän
Dessutom måste följande fråga ställas: vilka krögare har råd att ha öppet de nu sex alkoholfria timmarna mellan 5 på morgonen och 11 på förmiddagen för att servera ett gäng alkoholister? I alla fall inte de seriösa krögare som är angelägna att göra rätt för sig vad gäller, regler, skatter och kollektivavtal.

Att Kristersson har mage att presentera sitt oansvariga förslag på internationella kvinnodagen vittnar om synnerligen dåligt omdöme då det är allmänt känt att relationen våld mot kvinnor och hög och långvarig alkoholkonsumtion (hos män) har ett starkt samband.

Att ett socialborgarråd konfronteras med missbrukare i sitt uppdrag är naturligt, men ingen före Kristersson har försökt att öka tillgängligheten till alkohol för de som redan dricker för mycket, han måste missuppfattat uppdraget när han satsar på att bli alkoholistens bästa vän.

Nej Kristersson, lyssna på din partikamrat finansmnisterns raka besked "folk ska jobba inte supa".

En rejäl backlasch!

I lokaltidningen Vårt Kungsholmen läste jag i veckan en frågespalt där läsare på gatan fick svara på frågan "Är du jämlik?". Svaren gör mig mycket bekymrad.

Jämlikheten mäts tydligen i procent av insatser i hemmet, underförstått att hjälpa kvinnan. 50/50 i tid är det simpla målet. Mannen som bara hjälper till i omfattningen 35% men i alla fall lämnar sina egna skjortor till kemtvätten tycker ändå att han är rätt duktig! Eller den unga mamman som är föräldraledig just nu och därför tycker att jämställdheten i hennes fall för närvarande är 0%!

Vad är det som hänt sedan 70-talet? Är det, som vanligt, småborgerlighetens märkliga millimeterrättvisa som slagit klorna i den så viktiga jämställdhetsdebatten?

Var finns begrepp som respekt och lika värde? Var finns kraven på lika lön för lika arbete?
Människovärdet?

När jämställdhetsvisionen reducerats till "att hjälpa till" grundade på "tidsstudier i hemmet" är det inte bara 60 år tillbaka i tiden, det är ljusår till målet alla människors lika värde.

Ett nytt låglöneproletariat ser dagens ljus

När Maud Olofsson, Timbro och Svenskt Näringsliv jublar nästan i extas över rätten till skatteavdrag för hushållsnära tjänster är det ett rejält bakslag för jämställdheten. Åter är det småborgerligheten som ser drömmen om en egen hemhjälp som komplement till sin egen ICA-handlare, sin egen husläkare, sin egen kemtvättare o.s.v. Nu får de en ny grupp att spegla sin egen förträfflighet mot, dessa egoismens ynkryggar. Det är skandal att fullt friska och arbetsföra människor ska subventioneras av skattebetalarna för att de ska kunna skryta med hemhjälp i sina fisförnäma kretsar.

Att göra klassamhället tydligare verkar vara en småborgerlig dröm. Vad lever dom för liv egentligen, dessa märkliga människor som inte kan uppnå tillfredsställelse med livet om de inte har några som de kan peka finger åt och utropa som sämre än de själva?

Något måste fattas i deras liv när de inte kan känna förnöjsamhet av egen kraft trots att de har god materiell standard, goda inskomster och ett bra boende. Det är i sig tragiskt att dessa människor ständigt tycks känna sig missnöjda, avundsjuka och till och med lurade. Vore det inte billigare och humanare att lägga skattesubventionen på teraputiska åtgärder så att dessa småborgare får en chans att lära sig uppskatta livet och finna glädje i den egna tillvaron.

Jag har ingenting emot att de som anser sig behöva hemhjälp trots att de är fullt friska och arbetsföra anlitar sådan hjälp, men ett grundkrav är att de betalar detta ur egen plånbok.

Hänt i sportlovsveckan

Skolan debatteras bäst under sportlovet?
- Att bilda friskola kan bli den yttersta konsekvensen. Med krympande medel klarar vi inte att agera på dagens konkurrensutsatta marknad, säger rektorn för Norra real.
- Men jag har sökt arbete som rektor i en kommunal verksamhet. Jag tror ju att det måste finnas en stark kommunal skola, och gränser för hur mycket handelsvara som en ung människas utbildning får vara.
-Rektorerna pekar på det som är problemet med dagens system. Pengar som fullmäktige bestämt för skolan går i själva verket till något annat. Stadsdelsnämnderna har blivit som små kommuner som inte tar hänsyn till det som kommunfullmäktige bestämt säger skolborgarrådet, folkpartisten Lotta Edholm.
Tror Lotta att stadsdelsnämnderna är någon slags kommunal hobbyverksamhet för fritidspolitiker? Inte konstigt att rektorerna inte vill byta bort stadsdelsnämnderna mot en central utbildningsbyråkrati.

Större klasser och indragna lärartjänster i Stockholms grundskolor - det befarar socialdemokraterna att dagens skolpolitik kan leda till.
-Det är tydligt att man sviker vallöftet. När vi tittar närmare på stadsdelarna tonar bilden av rejäla nedskärningar fram, säger Roger Mogert (s).
Trevligt för Roger är att rektorerna också kommer till samma slutsats, men väldigt tråkigt för elever, lärare och skolledarna.

Svårt få rätt tolkhjälp i vården
Tillgången till kompetenta och kunniga sjukvårdstolkar har blivit allt sämre sedan fem privata företag tagit över all tolkförmedling i vården i Stockholms län. Uppdraget gick till fem privata bolag där priset avgjorde vilka som skulle anlitas. Ett självklart krav var naturligtvis att tolkförmedlingarna skulle använda sig av auktoriserade sjukvårdstolkar - men:
"Det värsta exemplet är en förmedling som i 98 fall av 100 låtit tolkar utan någon utbildning sköta kontakten mellan patient och läkare eller sjuksköterska."

Storstadsbon mår sämst
De som bor i storstadsområden mår psykiskt sämre än de som bor i andra delar av landet. Det visar 2006 års folkhälsoenkät från Statens folkhälsoinstitut.

Mycket märkligt.
Storstadsbon tjänar mer, har bättre utbildning, billigare och bättre kollektivtrafik, närmare till läkare och sjuhus, ett mycket större kommersiellt utbud och tillgång till nattöppna affärer, många fler krogar med längre öppettider. En nästan obegränsad valfrihet.
Är det detta som är problemet?

Statsministern i veckan
Finns han? Senaste livstecknet var ett telegram om att han satt insnöad på Svalbard.
Får se om han dyker upp till moderaternas konvent där partiskreteraren Schlingmanns nya bok säkert blir en röd tråd. Moderaterna ska lära sig att tala med en röst. Spännande att se vilkens, statsministerns eller utrikesministerns?