fredag, januari 23, 2009

Aleris åker ut från Serafen!

Det är en stor framgång att avtalet med Aleris äntligen sägs upp, framförallt för de boende och deras anhöriga. Men också för personalen som utsatts för en arbetsgivare som inte på långa vägar kunnat motsvara vad som kan förväntas på en bra arbetsplats i modern tid.

De allvarliga missförhållandena på Serafen under det senaste halvåret med en mängd Lex Sarah-anmälningar och klagomål från boende, anhöriga och personal på Serafen tvingade den moderatledda alliansen att vid torsdagens sammanträde i stadsdelsnämnden att säga upp avtalet.

Äntligen, finns det anledning att utbrista
Socialdemokraterna på Kungsholmen har vid så gott som varje sammanträde med stadsdelsnämnden under det gångna året uttalat misstro med Aleris sätt att bedriva äldreomsorgen. Förtroende för Aleris har successivt körts i botten och tilltron till bolagets förmåga att driva en god äldrevård på Kungsholmen är sedan länge borta.

Moderatalliansens omvändning under galgen
Den moderatledda alliansens snabba fotbyte är en omvändning under galgen. Så sent som vid stadsdelsnämnden sammanträde före jul försvarade företrädare för alliansen fortfarande den goda kvalitén i Aleris äldreomsorg.
Dock ger jag stadsdelsnämndens ordförande Regina Kevius(m) en eloge för att hon när Aleris brister blev uppenbara, lät förnuftet gå före nyliberal dogmatism och partipiska.

Nu finns det möjlighet att med Serafen i stadsdelsnämndens egen regi utveckla ett äldreboende som i framtiden kommer att kännetecknas av god omsorg, hög kvalitet och som det bästa äldreboendet i Stockholms stad.
Med en bred politisk uppslutning bakom en sådan satsning är jag och alla socialdemokrater på Kungsholmen beredda att medverka.

Stopp för privata bolag med vinstintresse
Beslutet att säga upp avtalet är naturligtvis i första hand en vinst för de boende på Serafen, som nu kommer att få stor chans att uppleva en äldrevård av god kvalitet.

Stadsdelsnämnden och dess duktiga förvaltning måste nu bygga upp en kompetens för att driva egen kommunal äldreomsorg och på detta sätt åter ge Kungsholmens äldre valfrihet på riktigt vid valet av äldreomsorg.

Förhoppningsvis innebär dagens beslut ett definitivt stopp för att anlita privata vårdbolag med avkastningskrav på uppemot tio procent och med en minimal demokratisk insyn.

torsdag, januari 08, 2009

Anhörigmöte på Serafens äldreboende

Sedan mitten av decmber har en ansenlig tid gått åt till kontakter med anställda och anhöriga vid det av Aleris drivna äldreboendet Serafen vid Bolindrs plan på Kungsholmen. I kväll var det anhörigträff på avdelningarna Klastorp och Kristineberg. Inte helt olikt föräldramötena i förskolan och skolan som upphörde för inte så många år sedan Nu har jag fått en försmak på vad som väntar, föräldramöten eller anhörigmöten, inget som jag varken längtar tillbaka till eller ser fram emot.

Min främsta anledning till besöket på anhörigmötet var att jag som stadsdelsnämndspolitiker har ett ansvar för att ta reda på hur riskkapitalisterna förvaltar de skattepengar som dom får för att driva verksamheten.

Tyvärr kan jag inte säga att jag blev imponerad, mer förtvivlad och förbannad. När en av Alerischeferna beklagar att hon inte har lika mycket pengar till verksamheten som företrädarna Förenade Care hade till och med januari förra året är det ett rått, cyniskt och ynkligt uppträdande.

Det var Aleris som i sitt anbud lade sig några miljoner, tror att det var fem, under det pris Förenade Care fick vid föregående upphandling 2002. Dessa miljoner i lägre anbud innebar direkt att c:a tio heltidstjänster måste bort omgående om de skulle i övrigt ha samma pengar som företrädaren.

Lägger man därtill att Aleris som är en ganska stor koncern också ska få ihop några miljoner per år till ett antal välavlönade direktörer samt leverera in kapital till aktieportföljen i riskkapitalbolaget EQT:s fond nr 4 så blir det inte så många skattekronor kvar till personalens löner och omsorgen om de boende.

Den stora skillnaden på kvällens anhörigmöte och föräldramötena i förskolan och skolan var att lärare och andra anställda ansträngde sig när det gällde att tillmötesgå föräldrar och barn i syfte att nå samstämmighet och för alla godtagbara beslut. De anhöriga på Serafen argumenterad för döva öron. De fyra chefsdamerna var totalt iskalla, inte ens en antydan till dialog, tvärtom uppvisade man ett direkt avvisande kroppsspråk när de mest kritiska anhöriga tog till orda. Det var skrämmande och så fruktansvärt omodernt i dagens kommunikationsintensiva samhälle.

Var rekryterar man sådana hårdhudade människor?
Efter alla kontakter med anställda på Serafen den senaste månaden vet jag att detta uppträdande från chefernas sida inte var en tillfällighet. Ingen som helst dialog med de anställda, bara direktiv. Anställdas eventuella personliga önskemål har helt nonchalerats. En arbetsgivarattityd som jag aldrig tidigare mött i Sverige.

Nej, befria svensk arbetsmarknad, skattebetalare och äldreomsorg från den här typen av vinstmaximerande företag. De får söka sin lycka i andra brancher.