Ovetenskap i vetenskapsradion

Vetenskapsradion, ett av de bästa programmen som SR erbjuder, belyser en hel del pågående forskning. I onsdags den 30 november rapporterades om forskning kring alkoholismen med råttor som försöksdjur. Det är högst märkligt att forskare med så vag uppfattning om vad alkoholismen är tillåts använda forskningsmedel till denna typ av förgävesprojekt.

För det första utgår man från någon slags hypotes att alkoholismen orsakas av sociala förhållanden. Denna inställning bygger på att alkoholister enbart är den lilla grupp som är synlig, så kallade "A-lagare" och uteliggare. Det är inte så svårt att i den gruppen konstatera att flertalet haft en barndom och uppväxt i socioekonomiskt fattiga miljöer. De har aldrig haft något starkt socialt skyddsnät och blir lättare utslagna ur samhället. Men det forskarna inte tycks ha en aning om är att dessa synliga alkoholister endast utgör c:a 5% av alla alkoholister. Så skulle de inrikta sin forskning på alla alkoholister skulle de finna att där finns många alkoholister som växt upp i goda miljöer, ja även många från övre medelsklass och överklass.
Detta skulle sannolikt kullkasta dessa forskares hela livssyn och riskera försätta dem i djup personlig kris.

Alkoholiserade råttor
Dessutom har testerna utförts på råttor vars sociala tillvaro väl ändå får betraktas som varande långt från människans. När forskarna till råga på allt upptäcker att de råttungar som skilts från sina mödrar och som dricker mer än de som inte avskiljts, trots allt inte alla blir alkoholiserade är deras värld nära att rämna. Vad är det som skiljer dessa råttindivider som trots skilsmässan från mamman ändå inte blir alkoholister är då nästa fråga och nu kastar sig forskarna ivrigt in i sökandet efter genetiska skillnader. Detta sökande efter sociala eller genetiska defekter har pågått i massor av år och ändå har ingen kommit i närheten av en lösning av alkoholismen. På allt detta finns det en hel del forskare som fortfarande är övertygade om att det ska gå att få alkoholister att dricka "normalt". Detta är en omöjlig uppgift, dessutom är det inte "normalt" att dricka alkohol om man inte tycker att det är normalt att friviliigt försätta sig i ett onormalt tillstånd.

Är det inte dags att svensk alkholforskning lämnar råttstadiet och gläntar på ostkupan. Redan 1935 bildades den första gruppen i den världsomspännande organisationen Anonyma Alkoholister, AA. Inom den organisationen finns samlade erfarenheter, en hel del dokumenterat, som skulle kunna leda forskarna in på mer realistiska spår. I USA diagnostiserade en doktor Jellinek sjukdomen alkoholismen i mitten av 1950-talet. Han redovisade ett stort antal symptom och beteenden som var gemensamma i en stor grupp undersökta alkoholister och uppfyllde med råge de vetenskapliga krav som normalt ställs för att diagnostisera en sjukdom. Inom svensk alkoholvetenskap synes detta vara okänt, eller i vart fall inte erkänt.

Alkoholismen är en kronisk, dödlig sjukdom, men behandlingsbar
För att utveckla sjukdomen alkoholismen krävs alkohol, inget annat. Självklart är det så att den som börjar dricka alkohol tidigt i livet och dricker mycket och regelbundet ökar risken att bli alkholiserad, men en sen alkoholdebut är ingen garanti mot alkoholismen.

Det finns bara ett definitivt samband med alkoholismen, och det är alkoholen. Att alkoholismen slår hårdare och brutalare mot den som är fattig och har svaga socala resurser än mot den som är rik och omgiven av ett finmaskigt socialt skyddsnät är bara en spegling av klassklyftorna i samhället.

Ett liv utan alkohol är ett verkligt liv.

Trängselskatten - råkurr om formalia

Än en gång drunknar frågan om det viktiga syftet med trängselskatten, eller miljöavgiftsförsöket som vi helst vill kalla projektet, i formaliafrågor som vädras i massmedia.

Trots att trängselskatten dominerat den politiska scenen i Stockholm sedan valet 2002 har en seriös debatt om avsikten med försöket, att förbättra framkomligheten på stadens gator och de miljövinster detta förhoppningsvis ska leda till, varit i stort sett frånvarande. Däremot har formalia, som upphandlingsprocessen, själva folkomröstningsproceduren och nu valsedlarnas utseende fått mycket tid och utrymme.

Det borde vara möjligt att få en bred politisk uppslutning kring en seriös debatt om vad som kan göras för att förbättra miljön; trängsel, luft och buller, i Stockholms innerstad. Naturligtvis går det inte på förhand att säga vilka åtgärder det går att få en bred politisk uppslutning omkring. Att åstadkomma en bred enighet om någon form av miljö- eller trafikavgifter är naturligtvis omöjligt för närvarande och tyvärr också på längre sikt. Men en seriös debatt om trafiken och miljön skulle ändå vara av stort värde.

Denna veckas valsedelsnyhet har inte fört frågan om en miljöavgift närmare en långsiktig lösning. Även om det finns en poäng med att varje parti får bestämma sin egen valsedels innehåll.
De klokaste politikerna kommer att välja en valsedel med enbart JA eller NEJ, utan vare sig förbehåll eller löften. Om nu inget av ja-partierna väljer en ren ja-valsedel utan extratext så avstår man frivilligt från ett antal ja-röster. Om endast nej-sidan väljer att ha en neutral valsedel så erbjuder de ett antal väljare, med hjärtat till vänster, som är motståndare till trängselskatten eller skeptiska till försöket möjligheten att använda en icke partipolitiskt färgad valsedel. På samma sätt skulle ja-sidan kunna erbjuda allmänborgerliga väljare ett ja-alternativ om det fanns en helt blank ja-röstsedel utan partianknytning.

Alltså instämmer jag med de statsvetare som över lag förkastar extratexter på valsedlarna. Det är klokare att använda valsedlar som enbart valsedlar och flygblad och andra media för att argumentera och övertyga.

Dagens väljare, jämfört med för 35-40 år sedan, tar i mycket större utsträckning ställning till sakfrågor utifrån egna erfarenheter och egen nytta än utifrån en ideologisk höger-vänsterskala. De väljargrupper som val efter val röstar på samma parti utifrån ideologisk övertygelse eller grundat på sin socioekonomiska hemvist/ursprung minskar stadigt. Väljarkåren har blivit alltmer lättflyktig. I en folkomröstning har väljaren att ta ställning till en tydligt avgränsad fråga som dessutom i fallet tränselskatteförsöket inte har någon uttalad ideologisk profil. Det skulle därför tilltala flertalet väljare oavsett ståndpunkt att fritt från partpolitiska kopplingar ta ställning för ett ja eller ett nej i vallokalen.

Smörgåstårta i Klara kyrka och pajkastning i Stadshuset

Under några måndagstimmar hinner det hända en hel del.
Under en halvtimma i Lillkyrkan bakom Klara kyrka mumsade jag i mig en bit smörgåstårta och fick samtidigt uppleva en härligt festlig modevisning med entusiastiska diakoner, präster, hemlösa kvinnor och män. Vilket tryck, vilken stämning! Folkligt och fullsatt! Alla var där, till och med Kristina Axén Olin!
När jag senare kom till Stadshuset var det precis tvärtom, förutom att fru Axén Olin var där också.
Stämningen pendlade mellan tryckt och irriterad, endast fullmäktiges mysige ordförande såg nöjd ut i sin oklanderliga slips. Det är klart, han skulle ju få bjuda det vackra designfolket på en buffé dignande av läckerheter lite senare under kvällen. Var fru Axén Olin där också?

Hemkommen vid 22-tiden såg jag att Tjejtrampet, en mycket populär klassiker, drar till Västerås. Är det ett tecken i tiden? I så fall, vad kommer härnäst? DN-galan? Stockholm Maraton? SM-finalen i bandy har för många år sedan etablerat sig i Uppsala.

Men svenska mästerskapet i pajkastning ser ut att för evigt rotat sig i Stockholm.

En lördag i Moskén

Dagen efter kommunfullmäktiges budgetdebatt besökte jag ett seminarium i Moskén vid Medborgarplatsen. Temat var islam och demokratin. Intressant, lärorikt och rogivande. En lisa för själen.
Föreläsare var professor Tamimi, läraren Lamia Elamri och religionshistorikern Mattias Gardell.
Professor Tamimi, av unga folkpartister utpekad som terrorist, är född i
Palestina men numer verksam i London visade ett starkt engagemang
för en demokratisk utveckling inom islam. Att det är möjligt framstår
som mycket trovärdigt.
Lamia Elamri som också sitter i kommunfullmäktige för (s) om muslimska
kvinnors engagemang för jämställdhet, och berörde också de fördomar som ständigt gör sig påminda för muslimska kvinnor i Sverige. Lamia är ett bra exempel på och förebild för unga moderna muslimska kvinnor I Sverige. Yrkesarbetande, gift flerbarnsmor och
politikst aktiv. Lamia bär sin sjal med stolthet.

Religionshistorikern Mattias Gardell har omtalats på senare tid för sin
bok ”Med binLadin i våra hjärtan” och för begreppet ”folkhemsislamism”
Gardell har rika erfarenheter att dela med sig av och betonade
tydligt likheterna mellan islam och kristendomen, vilka är betydligt
flera än skillnaderna. För mig var detta en mycket givande eftermiddag
som stärkte mig i tron att bästa sättet att bli kvitt sina fördomar är att
skaffa sig kunskap.

Två bilder