Har alliansen redan gett upp hoppet?

Mycket tyder på att den borgerliga alliansen redan gett upp hoppet att vinna nästa val. Särskilt tydligt märks det i Stockholms kommun. För nu har det blivit väldigt brottom att attackera välfärdssamhället. Naturligtvis förstår allianspolitikerna signalerna i opinionsmätningarna men man väljer den tuffa vägen, riv ned så mycket som möjligt, istället för att moderera sina förslag, söka breda lösningar som skulle göra det möjligt att vinna även nästa val.

Nej."Allt är till salu!" står det i klartext i verksmahetsinriktningarna för 2008-2010. Alla verksamheter, förutom myndighetsutövning, ska konkurrensutsättas, är en genomgående linje, dessutom, men mer i skymundan finns det andra tunga målet, sänkta skatter. Det är en samlad och bred attack mot den svenska modellen.

Ingen allianspolitiker, i regeringen, landstinget, kommunen eller stadsdelsnämnd visar ens en antydan till tveksamhet, trots att den finns på tu man hand.
Partipiskorna viner smärtförnimmande och ve den som inte går i takt i det raka ledet. Det diciplinerade fotfolket är helt i centralmaktens våld, det är inte osökt att mina tankar går till Kreml.

Valfriheten ska öka, jobben ska komma och skatterna ska sänkas.Det mycket förenklade budskapet - privatisera - konkurrensutsätt - avknoppa är lösningen på alla frågor.

Det senaste tillskott i denna Columbi äggröra är utamningsrätten. I korthet innebär det att vem som helst kan "utmana" rätten att driva en kommunal verksamhet genom att presentera en plan för hur man vill driva den kommunala verksamheten bättre eller billigare. Vad som händer och hur kommun och politiker ska hantera en utmaning verkar ingen med säkerhet kunna svara på.
I veckan ville en friskola med muslimska förtecken genom utmaning ta över driften av Solbergaskolan i södra Stockholm. Då rycker skolborgarrådet Lotta Edling (fp) snabbt ut och meddelar i de lokala nyhetssändningarna att det går inte "rektorn, föräldrarna och eleverna vill inte". (På Tibbleskolan i Täby existerar inga sådana argument, när majoriteten av lärare och elever inte ville privatiseras.)

Naturligtvis måste frågan ställas; var det fel utmanare i Solberga?