Varför på marknadens villkor?

Efter en förmiddag på SNS:s seminarium om KTH-proffersorernas Stellan Lundström och Hans Lind bok "Bostäder på marknadens villkor" hänger några angelägna frågor kvar i luften.
Vilket samhälle vill vi leva i? Där bostadsproduktion och boendet är till för att tillfredsställa marknadens förväntningar eller ett samhälle där människornas behov av bostäder är riktmärkte? Vilkas angelägenhet är boendet?
I seminarierummet sitter en mycket homogen grupp, 90% är män, de är ingenjörer, arkitekter, fastighetsägare och ekonomer. Varför ingen beteendevetare, ingen filosof, inte ens en humanist och varför bara ett fåtal kvinnor?

Hur kommer Sverige och Stockholm se ut om denna likriktade och enformiga grupp ska forma framtidens boende? Att det blir en stad byggd på "lösan sand" eller modernare uttryckt byggd med riskvilligt men lättflyktigt kapital, för snabb avkastning till riskkapitalisterna, en stad med ägarlägenheter och bostadsrätter, var en tydligt förväntad och önskad utveckling för en marknad präglad av kvartalskapitalismens "snabba pengar".

Marknadshyror
Oron är befogad men rädslan riktad mot begreppet marknadshyra är ett villospår. Ett system med marknadshyror behöver inte innebära kris - det är marknaden som är hotet.
Ett marknadshyressytem med ett starkt besittningsskydd, en rätt att rättsligt pröva om begärd hyra är marknadsmässig med bibehållet besittningsskydd skulle inte innebära någon påtaglig skillnad jämfört med nuvarande bruksvärdessystem. Större betydelse har tillgången på bostäder. Här finns ett politiskt ansvar och en möjlighet. En kontinuerlig produktion av nya bostäder i paritet med efterfrågan skulle göra att modeller för hyressättning blir relativt ointressanta på en bostadsmarknad i balans. Ett sådant byggande intresserar inte riskkapitalet och måste alltså ske i offentlig och allmännyttig regi.

Halvblind marknad
Marknaden är inte mogen för marknadshyror, därför måste ett system med marknadshyror konstrueras med tydliga och strikta regler, kanske värre än i bruksvärdessystemet, till och med jämförbar med den gamla hyresregleringen. Detta förstår inte marknaden. Dessutom lider fastighetsmarknadens aktörer av tunnelseende. De kan bara fokusera på en sak i taget. Ett exempel är att just nu står 180.000 människor i bostadsköerna i Stor-Stockholm. Det är ungefär 15% av befolkningen 18 år och äldre. Gemensamt för denna stora grupp är att de efterfrågar hyresrätter. Vad gör marknaden i denna situation? Jo man bygger bostadsrätter!

Bostadens kvalitativa värde
En avgörande förutsättning för att människan ska kunna fungera som social varelse, bilda familj, fortplanta sig och förvärvsarbeta är tillgången till en egen bostad. Detta förstår inte marknaden.
Att bostaden har andra och högre värden än ekonomiska innebär att den inte kan räknas som en vara bland andra varor. Därför väcker bostadsfrågan starka känslor. Känslor är något som marknaden inte begriper sig på.

Klyftan som skiljer fattig från rik
Den skarpa gräns som gör segregationen tydlig delar människorna i två grupper, på ena sidan de som äger belåningsbar egendom, på andra sidan de egendomslösa. Ett sådant samhälle gillas av marknadsfundamentalisterna. Därför ställdes inte den viktigaste frågan på seminariet.

Vilket samhälle vill vi ha?

Pingas av Twingly
Pingat på intressant.se