Trängselskatten - råkurr om formalia

Än en gång drunknar frågan om det viktiga syftet med trängselskatten, eller miljöavgiftsförsöket som vi helst vill kalla projektet, i formaliafrågor som vädras i massmedia.

Trots att trängselskatten dominerat den politiska scenen i Stockholm sedan valet 2002 har en seriös debatt om avsikten med försöket, att förbättra framkomligheten på stadens gator och de miljövinster detta förhoppningsvis ska leda till, varit i stort sett frånvarande. Däremot har formalia, som upphandlingsprocessen, själva folkomröstningsproceduren och nu valsedlarnas utseende fått mycket tid och utrymme.

Det borde vara möjligt att få en bred politisk uppslutning kring en seriös debatt om vad som kan göras för att förbättra miljön; trängsel, luft och buller, i Stockholms innerstad. Naturligtvis går det inte på förhand att säga vilka åtgärder det går att få en bred politisk uppslutning omkring. Att åstadkomma en bred enighet om någon form av miljö- eller trafikavgifter är naturligtvis omöjligt för närvarande och tyvärr också på längre sikt. Men en seriös debatt om trafiken och miljön skulle ändå vara av stort värde.

Denna veckas valsedelsnyhet har inte fört frågan om en miljöavgift närmare en långsiktig lösning. Även om det finns en poäng med att varje parti får bestämma sin egen valsedels innehåll.
De klokaste politikerna kommer att välja en valsedel med enbart JA eller NEJ, utan vare sig förbehåll eller löften. Om nu inget av ja-partierna väljer en ren ja-valsedel utan extratext så avstår man frivilligt från ett antal ja-röster. Om endast nej-sidan väljer att ha en neutral valsedel så erbjuder de ett antal väljare, med hjärtat till vänster, som är motståndare till trängselskatten eller skeptiska till försöket möjligheten att använda en icke partipolitiskt färgad valsedel. På samma sätt skulle ja-sidan kunna erbjuda allmänborgerliga väljare ett ja-alternativ om det fanns en helt blank ja-röstsedel utan partianknytning.

Alltså instämmer jag med de statsvetare som över lag förkastar extratexter på valsedlarna. Det är klokare att använda valsedlar som enbart valsedlar och flygblad och andra media för att argumentera och övertyga.

Dagens väljare, jämfört med för 35-40 år sedan, tar i mycket större utsträckning ställning till sakfrågor utifrån egna erfarenheter och egen nytta än utifrån en ideologisk höger-vänsterskala. De väljargrupper som val efter val röstar på samma parti utifrån ideologisk övertygelse eller grundat på sin socioekonomiska hemvist/ursprung minskar stadigt. Väljarkåren har blivit alltmer lättflyktig. I en folkomröstning har väljaren att ta ställning till en tydligt avgränsad fråga som dessutom i fallet tränselskatteförsöket inte har någon uttalad ideologisk profil. Det skulle därför tilltala flertalet väljare oavsett ståndpunkt att fritt från partpolitiska kopplingar ta ställning för ett ja eller ett nej i vallokalen.