Den eviga bostadsrättsfrågan

Så var det dags igen för nya rubriker om en socialdemokrat som gjort "klipp". Nu är det förre ministern, nuvarande landshövdingen Lars-Erik Lövdén som står i skottgluggen.
Det är klart att även jag ställer mig frågande till varför Lövdén ska ha en bostad i Stockholm när han bor på slottet i Halmstad. Visst är det rimligt att en landshövding också har en privat bostad, han har ju ingen besittningsrätt i slottet den dagen förordnandet som landshövding går ut. Därför är det rimligt att ställa frågan om det är Lövdéns avsikt att bosätta sig i Stockholm när den dagen kommer. Om inte, är det knappast rimligt att han lägger beslag på en stockholmslägenhet när bostadsbristen fortfarande är stor i huvudstaden.

Dimridåer runt bostadsrättsbildandet
Massmedia, som för länge sedan gett upp sitt folkbildande uppdrag, undviker att peka på de poltiska skillnaderna mellan omvandling av allmännyttiga bostadsfastigheter och privata fastigheter.
Det Lövdén och andra socialdemokrater vänder sig emot är utförsäljning och ombildning av de allmännyttigt, gemensamt av skattebetalarna, ägda bostäderna. annars är ju bostadsrätten en gammal fin socialdemokratisk idé.

Det är egentligen en större politisk sensation att moderater hyllar bostadsrättskooperativen än att socialdemokrater försvarar allmännyttan.

Det som hänt på bostadsmarknaden i Stockholm sedan millenieskiftet är en aldrig tidigare skådad socialisering av boendet anfört av moderaterna! Varken hyresgäströrelsen eller HSB har under så kort tid lyckats organisera så många boendeföreningar i storstaden.

En dag i framtiden, när spekulationsvärdet på de enskilda bostadsrätterna inte längre befinner sig på dagens överskattade nivåer kommer moderata politiker att djupt ångra att man så framgångsrikt socialiserade Stockholms bostadssektor.

Länge leve bostadsrätten!