Skoldebatten i Stockholms stadshus

Några inlägg i skoldebatten som aldrig blev sagda då talartiden tog slut, riktade främst till Lotta Edholm(fp).

Prov och betyg
Som förälder har jag haft barn i grund- och gymnasieskolan under 1970, 80-, 90-talen fram till och med vårterminen 2003. Med anledning av folkpartiets vurm för nationella prov och betyg "för att man ska veta hur det går för barnen" måste jag bestämt påstå att under de trettio år jag varit skolbarnsförälder har jag aldrig behövt sväva i okunnighet om hur det gått för barnen. Lärare och skolledare är bra på att kommunicera med föräldrarna, folkpartiet förolämpar lärarkåren när de påstår att varken föräldrar eller elver vet hur det går i skolan.

Sosseflumskolan
är en ofta återkommande folkpartiförolämpning. Den läroplan som gäller för skolan beslutades av en bred riksdagsmajoritet 1994 efter förslag av dåvarande skolministern Beatrice Ask(m). Sedan dess har majoritetsskiften skett i Stockholms stadshus varje val, alltså har vänster och höger delat på "regeringstiden" i Stockholm. Ändå envisas folkpartiet att ständigt utropa "sosseflum" om skolan. Det är populismen på dess lägsta nivå.

Varför har inte jag gymnasiekompetens?
Den skola som jag gick i på 1950-talet uppfyllde många av de krav som främst folkpartiet driver. Hård diciplin, utvisning, till och med aga och avstängning. Som exempel kan jag berätta att jag blev avstängd från kristndomslektionerna. Inte för att jag var bråkig eller olydig, mina betyg i ordning och uppförande var alltid A sedan första klass, men jag var nyfiken och diskussionslysten.
Kristendomen var ett ämnesområde som intresserade mig, men tydligen låg mina frågor utanför mallen, och den inhyrda prästen som höll lektionerna tappade fattningen och stängde av mig från undervisningen redan efter tre lektioner.
Istället fick jag delta i en parallellklass teckningslektioner. Denna och många liknande upplevelser fick mig tidigt att tappa intresset för skolan.
Att jag inte var ensam som passade illa i den diciplinära och auktoritära skolan visar det faktum att endast 5% av ungdomarna på min födelseort gick vidare till gymnasiet 1960. Var de 95% som inte fick gymnasieutbildning hamnade har i vart fall inte folkpartisterna bekymrat sig om.

"Barnen får inte lära sig att räkna"
Särskilt riktat till Cecilia Brink(m)
Mitt yngsta barn valde tidigt matten före ishockeyn, han har aldrig upplevt att detta val har missgynnat honom i skolan, varken i grundskolan på Kungsholmen eller i Tensta gymnasiums högkvalitativa naturvetenskapliga program eller numer på KTH.