Folkpartiets sköna värld

I folkpartiets bizarra verklighet skapas problem som inte finns, sedan gör man det påhittade problemet till en stor politisk fråga. Det mest drabbade området för folkpartistiska fantasier har de senaste åren varit skolan. Från kepsproblem till mobilpratande elever har nu turen kommit till vilket språk som får användas i skolan.
– Det här förslaget är ett gigantiskt slag i luften. Jag har aldrig hört talas om någon skola där det är ett problem att eleverna pratar andra språk under lektionerna, säger Edward Jensinger, rektor på Pauli gymnasium.

En vanlig reaktion på folkpartistiska fördommar om skolan. De skapar "problem" som blir mytbildande. Plötsligt är alla medvetna om problemet med exempelvis mobilpratande under lektionerna. Som vanligt vid efterfrågan i skolorna bland rektorer, lärare och elever blir svaren oftast "Nej, det är inget problem här, men man har väl hört hur det är på andra ställen."

Detta sätt att "skapa problem" som inte finns och sedan göra politik av saken är nog det mest ohederliga sättet att bedriva opinionsbildning på i Sverige idag.

Måste ta med ännu ett citat ur Sydsvenska Dagbladet:
"Kryddgårdsskolans rektor Britt-Marie Karaschin börjar gapskratta när hon hör fp-förslaget. Och sedan drar hon en djup suck. – Det är tydligt att de här folkpartisterna inte förstår modersmålets betydelse för inlärningen. Det är synd att de måste ställa språken mot varandra. – Jag tycker inte att det här förslaget är förenligt med den svenska läroplanen i övrigt, den värdegrund som skolan har, säger Britt-Marie Karaschin."

Vad hände med folkpartiets pompösa etikdebatt?