Ägarlägenheter - inget för Sverige

Något behov av ägarlägenheter finns inte på svensk bostadsmarknad sett utifrån bostadskonsumenternas behov och den allmänna samhällsnyttan. Kravet på ägarlägenheter drivs hårt framförallt av relativt små intressegrupper främst inom riskkapitalmarknaden.
Att tillföra bostadsmarknaden en ny form av ägande med tydliga inslag av möjligheter till ökad ekonomisk spekulation på enskilda individers behov av bostäder bidrar till ett hårdare samhällsklimat och utökat behov av ny lagstiftning och olika kommunala/statliga kontrollfunktioner för reglering och skydd av boendes rättigheter. Dessutom riskerar ett system med ägarlägenheter på de villkor som hittills diskuterats att skapa nya ekonomiska gråzoner som blir tillhåll för allehanda ekonomisk brottslighet.

Det har heller ej framkommit hur de gemensamma utrymmena i en fastighet med ägarlägenheter skall ägas och förvaltas. Det finns faktiskt själ att fråga vem äger fasaden och yttertaket på ett hus med ägarlägenheter? Detta innebär risk för förslumning i synnerhet i attraktiva områden i Stockholms innerstad. Ägarlägenheter kommer att köpas upp och stå tomma eller hyras ut på mycket korta kontrakt till juridiskt oskyddade personer i väntan på värdestegring och vidareförsäljning. Exempel på sådana förhållanden finns i flera av Europas storstäder.

Ett näraliggande system prövades i Sverige under 1970-talet men stoppades av lagstiftarna på ett tidigt stadium (Lex Backström).

Ägarlägenheter är ingen lösning på Stockholms bostadssituation.

Pingat av Twingly