Kapitalisterna köar till socialen

Det måste vara hårt att vara marknadsliberal idag. Att få se sina hjältar från finansvärlden stå med mössan i hand och tigga hjälp av staten. Så förnedrande.
Var är nu alla kaxiga finansmän, bankdirektörer, riskkapitalister och andra trygghetsnarkomaner med optioner, bonusar, avgångsvederlag och pensionsförsäkringar i mångmiljonklassen? Dessa herrar som med överlägsna flin hånat alla vi som de senaste åren uttryckt farhågor för en otyglad marknadsliberal ekonomisk världsordning.

Naturligtvis skulle jag kunna luta mig tillbaka och konstatera "Vad var det jag sa" med ett leende på läpparna. Men det gör jag inte. Situationen är alltför alvarlig för alla de människor som drabbas av förlorade hem, tömda bankkonton eller bortspelade pensionspengar. Jag har inga illusioner om en förändrad ekonomisk världsordning, marknadsekonomin kommer att finnas kvar. Men det borde vara uppenbart för alla, utom neokonservativa supermarknadsliberaler, att om marknadsekonomin ska fungera och vinna förtroende i breda folklager måste den regleras så att osund spekulation med enskilda människors sparande och gemensamma skattepengar förhindras.

Men, det måste erkännas, visst känner jag en gnutta skadeglädje över marknadsliberalernas benägna bistånd till att socialisera alltfler banker världen över. Dom är på väg att lyckas med något som vi socialister inte mäktat med.