torsdag, januari 08, 2009

Anhörigmöte på Serafens äldreboende

Sedan mitten av decmber har en ansenlig tid gått åt till kontakter med anställda och anhöriga vid det av Aleris drivna äldreboendet Serafen vid Bolindrs plan på Kungsholmen. I kväll var det anhörigträff på avdelningarna Klastorp och Kristineberg. Inte helt olikt föräldramötena i förskolan och skolan som upphörde för inte så många år sedan Nu har jag fått en försmak på vad som väntar, föräldramöten eller anhörigmöten, inget som jag varken längtar tillbaka till eller ser fram emot.

Min främsta anledning till besöket på anhörigmötet var att jag som stadsdelsnämndspolitiker har ett ansvar för att ta reda på hur riskkapitalisterna förvaltar de skattepengar som dom får för att driva verksamheten.

Tyvärr kan jag inte säga att jag blev imponerad, mer förtvivlad och förbannad. När en av Alerischeferna beklagar att hon inte har lika mycket pengar till verksamheten som företrädarna Förenade Care hade till och med januari förra året är det ett rått, cyniskt och ynkligt uppträdande.

Det var Aleris som i sitt anbud lade sig några miljoner, tror att det var fem, under det pris Förenade Care fick vid föregående upphandling 2002. Dessa miljoner i lägre anbud innebar direkt att c:a tio heltidstjänster måste bort omgående om de skulle i övrigt ha samma pengar som företrädaren.

Lägger man därtill att Aleris som är en ganska stor koncern också ska få ihop några miljoner per år till ett antal välavlönade direktörer samt leverera in kapital till aktieportföljen i riskkapitalbolaget EQT:s fond nr 4 så blir det inte så många skattekronor kvar till personalens löner och omsorgen om de boende.

Den stora skillnaden på kvällens anhörigmöte och föräldramötena i förskolan och skolan var att lärare och andra anställda ansträngde sig när det gällde att tillmötesgå föräldrar och barn i syfte att nå samstämmighet och för alla godtagbara beslut. De anhöriga på Serafen argumenterad för döva öron. De fyra chefsdamerna var totalt iskalla, inte ens en antydan till dialog, tvärtom uppvisade man ett direkt avvisande kroppsspråk när de mest kritiska anhöriga tog till orda. Det var skrämmande och så fruktansvärt omodernt i dagens kommunikationsintensiva samhälle.

Var rekryterar man sådana hårdhudade människor?
Efter alla kontakter med anställda på Serafen den senaste månaden vet jag att detta uppträdande från chefernas sida inte var en tillfällighet. Ingen som helst dialog med de anställda, bara direktiv. Anställdas eventuella personliga önskemål har helt nonchalerats. En arbetsgivarattityd som jag aldrig tidigare mött i Sverige.

Nej, befria svensk arbetsmarknad, skattebetalare och äldreomsorg från den här typen av vinstmaximerande företag. De får söka sin lycka i andra brancher.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håkan, tråkigt och upprörande att läsa hur den privata driften av äldreboendet fungerar!
Den moderatstyrda majoriteten i Stockholms stad vill ha valfrihet genom privat drift. Kan de verkligen vilja ha detta? Säger majoriteten upp avtalet?
Ta tillbaka driften i kommunens regi - avveckla den privat drivna verksamheten! Då har ni förutsättningar att styra verksamheten så att de boende får den omsorg och vård de har rätt till.
Gunnar Sandell, http://hem.passagen.se/gsandell

Lars Cromander sa...

Ja här gick det bevisligen fel och kommunen tog sitt ansvar och sade upp vårdavtalet med Aleris. Men frågan kvarstår om du kommer att bli lika ivrig att påpeka fördelarna i regeringens privatiseringsprocess i de fall där det gått bra. Förmodligen inte, socialdemokrater i opposition verkar ägna oproportionerligt mycket kraft åt att kritisera regering men inte lika mycket åt att analysera anledningarna till att folk faktiskt röstade bort socialdemokraterna från makten.
Privatisering är av godo därför att kommunal drift inte precis är känt som en välkommen ängel bland de som arbetar för den. Att ett helt år ska gå för att peta bort Aleris är dock för dåligt, men ändå avsevärt bättre än när äldreboendet drevs kommunalt. Då fick vi aldrig svar på våra spörsmål eller åsikter.