Journalistikens bokstavsbarn

Johan Cronemans artiklar i Dagens Nyheter om bloggandet är intressanta. Trots att han råkat pissa i motvind har han kloka synpunkter. Men Cronemans bloggande kollegor öser galla över hans fräckhet att kritisera deras sätt att dominera bloggvärlden.

"Vi har 8 bloggare! Flest i Svensk press!" basuneras ut i Expressens webbversion. Är det här något innofficiellt mästersap? Skulle 8 bloggar vara något märkvärdigt eller bra? Nej, Expressen med flera har inte förstått någonting.

Jag är mycket intresserad av journalistisk, jag gillar journalister, åtminstone de flesta, de är intressanta och intresserade, oftast seriöst arbetande och med höga ambitioner. Med nöje läser jag tidning och lyssnar på radio (för TV räcker inte tiden till).

Så finns det dessa journalistikens bokstavsbarn, de som ständigt måsta bli sedda, ständigt behöver bli bekräftade överallt och i alla sammanhang. Men jag är inte intresserad av deras snoriga ungar, dubbelarbetande hustrur eller andra privata plattityder. Dessa känslomässigt förkrympta journalister som ockuperade bloggträsket och utropadet det till sitt eget konungarike gjorde att jag tidigt tog avstånd från bloggandet och gissade att det skulle bli en kortlivad kommunikationsyta.

Det visade sig vara en felaktig analys. Nu har jag fått ändra mig, bloggandet kommer att växa både kvantitativt och kvalitativt, snart kommer de "privata" journalistbloggarna att endast vara bizarra inslag i marginalen.