Idiotiseringen tilltar

"Elbolagen har inte lyckats göra sina kunder nöjda" hör jag nyvaken på måndagsmorgonen. Va´ fan! Skulle det vara en nyhet?
Så har det blivit, när någon producerat en rapport om något självklart och välkänt blir det plötsligt en nyhet i massmedia. Att tusentals elabonnenter klagat högljutt i flera år struntar massmedia i, men när något institut presenterar en rapport är det både viktigt och en nyhet.

Är detta ett led i avdemokratiseringen? Ska människors egna erfarenheter och upplevelser ersättas av enkäter och bli forskningsrapporter för att bli synliga? Massmedias nära koppling till lobbyismen och eget opinionsbildande med hjälp av opinionsinstitut är på väg att ersätta folkets röst. Är det någon idé att engagera sig i folkrörelser och politiska partier när den politiska makten har flyttats över till mediala opinionsbildare?

Vad är det då för krafter som ligger bakom avdemokratiseringen? För det första är det svårt att identifiera några indvider som kan ställas under debatt, för det andra finns inga politiska partier som låter sitt förtroende underställas folket i allmänna val som öppet stöder denna utveckling. Visst kan man anklaga den globaliserade kapitalismen och den hämningslösa kommersialismen för att driva på avdemokratiseringen men ställa dessa begrepp till svars är en hopplös uppgift.

Nej det krävs nog åtskilligt mer av folkligt motståd för att hejda idiotiseringen. Det symbiotiska förhållandet mellan massmedia, lobyyismen och opinionsinstituten är starkt och dess strävan att förvandla människorna till nyttiga idioter som konsumerar senaste trenden utan att tänka en egen och självständig tanke är naturligtvis det kommersiella paradiset.

Nåväl, nu är inte idiotiseringen så utbredd som man vid en första anblick kan förledas att tro.

De individer och händelser som visas upp på den offentliga scenen är ju de som passar in i strategin. Majoriteten av befolkningen som dagligen strävar på, var och en efter sin förmåga, är fortfarande samhällets stöttepelare och lever långt från den dekadenta värld som framförallt visas upp i kvällspressen och i de alltmer pinsamma så kallade dokusåpor som får våra TV-apparater att stöna av tråkighet.

Påminner mig ett samtal för c:a 25 år sedan med Carl-Adam Nycop som var en av de på 1950-talet unga journalister som lanserade tidningen Expressen. Fortfarande 30 år sedan starten lyste hans ögon när han berättade om den nya tidningen, inte minst när han pratade om den enorma våg av folkbildning Expressen skulle åstadkomma, parallellt med inträngade sociala reportage och granskning av makthavare. Pratade Carl-Adam Nycop om den tidning med samma namn som ges ut idag?

Senast i helgen uppmärksammade Expressen hur en skådespelare, präglad av storhesvansinne, alkohol och droger, gjorde bort sig på en flygplats. Artiklarna var inte granskande utan möjligen ömkande och anklagande mot polis och samhälle som inte visade någon försåelse för det stora geniet. Resten av tidningen dominerades av att en B-skådis tagit sitt liv och att detta var psykvårdens fel. Så nyanserat.

Spela poker och drick så mycket alkohol du orkar, så att de dolda makthavarna kan erövra världen i lugn och ro.
Då är du riktigt trendig.