Julefrid i själ och hjärta

När vi nu sprungit oss trötta i månglarnas köptempel är det skönt att luta sig bakåt och söka sig inåt mot ande och själ. Nedanstående bön tål att läsas många gånger, sakta, begrundande varje rad.

Den helige Franciskus bön
Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hatet härskar - låt mig sprida kärlek!
Förlåtelse där orätt har begåtts,
och enighet där splittring råder.
Där villfarelse finns - låt mig få bringa sanning.
Tro där tvivlet härskar
och förtröstan där förtvivlan råder.
Låt mig bringa ljus i mörkret
och glädje i bedrövelsen.

Min Gud och Mästare
Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad,
att förstå hellre än att bli förstådd,
att älska hellre än att bli älskad.

Ty det är genom att ge som vi får,
det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva,
det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse,
och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv.

Den helige Franciskus var italienare och hette egentligen Francesco Bernardone. Han föddes 1181 i italienska Umbrien och växte upp i ett välbärgat borgarhem. Hans far var klädeshandlare och från början var det meningen att Francesco skulle gå i sin pappas fotspår. Men han upplevde en omvändelse och efter den ägnade han sig åt att vårda spetälska och fattiga och att reformera kyrkan. När han var 28 år hörde han i Portiunculakapellet nedanför Assisi evangeliet om lärjungarnas utsändande år, och han insåg att Gud kallade honom att leva utan ägodelar och fast bostad, på samma sätt som apostlarna gjort, och ägna sitt liv åt att vandra omkring och predika evangelium och visa kärlek i praktisk handling.

År 1228, två år efter sin död, helgonförklarades Francesco. Och från den dagen kom Francesco Bernardone från Assisi i Umbrien att bära namnet "den helige Franciskus".