Som katter kring het gröt

En analys av valutgången visar tydligt att det var det bristande förtroendet i Stockholm stad och län som kraftfullt bidrog till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten. Detta måste få tydliga konsekvenser för den politiska ledningen i Stockholm både inom partiet och i stadshuset. En rannsakningens och självprövningens tid bör naturligtvis nu prägla den stockholmska socialdemokratin.

I Stockholm gjorde socialdemokraterna det sämsta valet i modern tid. Ett valresultat på knappt 25% och åtta förlorade mandat i Stockholms kommunfullmäktige. Men inte ett ljud om vem eller vilka som är ansvariga för katastrofresultatet. Tänker de ledande socialdemokraterna i Stockholm fortsätta med samma laguppställning kommer osökt tanken på strutsen som stack huvudet i sanden. Men det går inte att försöka göra sig osynlig och tro att stockholmarna ska glömma det misslyckade valet.Väljarna i Stockholm har tydligt sagt ifrån att de saknar förtroende för Stockholms socialdemokrater. De och medlemmarna i Stockholms Arbetarekommun har rätt att få veta vilka konsekvenser detta valresultat leder till.

I stället är det tyst, mycket tyst. De mest berörda, de som främst präglat den socialdemokratiska politiken och valrörelsen, går som katter kring het gröt.


Tänker den politiska ledningen i arbetarekommunen bara sitta kvar på sina poster, som om ingenting har hänt? Ska dessa förlorare klara av uppgiften att leda och bygga upp ett slagkraftigt oppositionsparti med målet att återvinna stockholmarnas förtroende i valet 2010. Nej, det är naturligtvis inte möjligt.

De tecken på valanalys som har anats från Annika Billström är dels att det är Göran Perssons fel att det gick dåligt i Stockholm och att Stockholm skulle vara utsatt för en rikstrend, att regeringen Persson fört en storstadsfientlig politik. Att stockholmare har svårt att kalla rikets andra stad för storstad är väl känt sedan länge. Kanske har dom rätt, för Göteborgs socialdemokrater verkar inte ha drabbats av vare sig storstadsfientlighet eller rikstrend. Det verkar mer sannolikt att riket drabbats av en stockholmstrend.

Att skylla på andra förstärker bara bilden av dåliga förlorare oförmögna att se sin egen roll och sitt eget ansvar för misslyckandet i Stockholm. Dessutom visade Göran Persson att han har så pass gott omdöme att han redan på valnatten tog konsekvenserna av valresultatet.

Vad det misslyckade valet i Stockholm beror på, förutom brister i ledarskapet, kräver djupare diskussion och analys, men det ser ut som en paradox där Annika Billström lagt mycket tid på företagandet och näringslivsfrågor, ett fruktlöst försök till inbrytning i moderaternas favoritområde samtidigt som moderaterna i huvudsak pratat om jobben, den del av politiken där vi socialdemokrater länge haft vår hemmaplan. Idag har vi fått svart på vitt att Fredrik Reinfeldt och Kristina Axén Olin avgick som överlägsna segrare i ”makeovermatchen”.

Jag känner inte något personligt agg till Annika Billström, Tomas Rudin och Bosse Ringholm, jag är inte besviken på partiet, jag är upprörd och förbannad för att de ledande socialdemokraterna i Stockholm vägrar att se sanningen i vitögat och ge plats för nya krafter som kan återge förtroendet för (s) i Stockholm.