En rejäl backlasch!

I lokaltidningen Vårt Kungsholmen läste jag i veckan en frågespalt där läsare på gatan fick svara på frågan "Är du jämlik?". Svaren gör mig mycket bekymrad.

Jämlikheten mäts tydligen i procent av insatser i hemmet, underförstått att hjälpa kvinnan. 50/50 i tid är det simpla målet. Mannen som bara hjälper till i omfattningen 35% men i alla fall lämnar sina egna skjortor till kemtvätten tycker ändå att han är rätt duktig! Eller den unga mamman som är föräldraledig just nu och därför tycker att jämställdheten i hennes fall för närvarande är 0%!

Vad är det som hänt sedan 70-talet? Är det, som vanligt, småborgerlighetens märkliga millimeterrättvisa som slagit klorna i den så viktiga jämställdhetsdebatten?

Var finns begrepp som respekt och lika värde? Var finns kraven på lika lön för lika arbete?
Människovärdet?

När jämställdhetsvisionen reducerats till "att hjälpa till" grundade på "tidsstudier i hemmet" är det inte bara 60 år tillbaka i tiden, det är ljusår till målet alla människors lika värde.