Ett nytt låglöneproletariat ser dagens ljus

När Maud Olofsson, Timbro och Svenskt Näringsliv jublar nästan i extas över rätten till skatteavdrag för hushållsnära tjänster är det ett rejält bakslag för jämställdheten. Åter är det småborgerligheten som ser drömmen om en egen hemhjälp som komplement till sin egen ICA-handlare, sin egen husläkare, sin egen kemtvättare o.s.v. Nu får de en ny grupp att spegla sin egen förträfflighet mot, dessa egoismens ynkryggar. Det är skandal att fullt friska och arbetsföra människor ska subventioneras av skattebetalarna för att de ska kunna skryta med hemhjälp i sina fisförnäma kretsar.

Att göra klassamhället tydligare verkar vara en småborgerlig dröm. Vad lever dom för liv egentligen, dessa märkliga människor som inte kan uppnå tillfredsställelse med livet om de inte har några som de kan peka finger åt och utropa som sämre än de själva?

Något måste fattas i deras liv när de inte kan känna förnöjsamhet av egen kraft trots att de har god materiell standard, goda inskomster och ett bra boende. Det är i sig tragiskt att dessa människor ständigt tycks känna sig missnöjda, avundsjuka och till och med lurade. Vore det inte billigare och humanare att lägga skattesubventionen på teraputiska åtgärder så att dessa småborgare får en chans att lära sig uppskatta livet och finna glädje i den egna tillvaron.

Jag har ingenting emot att de som anser sig behöva hemhjälp trots att de är fullt friska och arbetsföra anlitar sådan hjälp, men ett grundkrav är att de betalar detta ur egen plånbok.